Archive for januari, 2009|Monthly archive page

Försvarets storlek enligt dagens underlag

Hela försvarets insatsorganisation kommer enligt Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar att vara tillgänglig och användbar på betydligt kortare tid än ett år. Detta stärker försvarsförmågan.

Idag är en tredjedel av den nationella insatsorganisationen kravställd för insats inom ett år.

Försvarsmakten föreslår att insatsorganisationen i framtiden fullt bemannad ska bestå av ca 50.000 personer. Av dessa ingår 28.000 i stående och kontrakterade förband. 22.000 finns i Hemvärnet, inklusive de nationella skyddsstyrkorna, som får höjd kvalitet.

18.000 personer kommer att finnas tillgängliga för markstrid, inom 90 dagar. Det innebär dubbelt så hög tillgänglighet som idag. De 22.000 som på pappret finns för markstrid idag har betydligt lägre tillgänglighet och användbarhet.

Inom flyget kommer 3000 personer och marinen 1500 personer att finnas, samtliga snabbt tillgängliga och användbara för insats.

Försvarsmaktens förslag innebär att 1700 personer kommer att kunna hållas kontinuerligt insatta och 300 möjliga för förstärkningsinsatser, vilket bär på förmågan till internationella insatser. För värnet av landet finns hela insatsorganisationen snabbt tillgänglig.

Antalet Gripenplan förblir 100, i enlighet med redan fattade beslut. Antalet nya helikoptrar ökar. Antalet stridvagnar skall Försvarsmakten utreda och pansarterrängbilarna ökar. Artilleriet förblir av dagens storlek. Korvetter blir till antalet 9.

Inga förbandsnedläggningar föreslås under denna mandatperiod.

Annonser

Betydande ökning av försvarsförmågan

Dagens svar från ÖB innebär en betydande ökning av Sveriges försvarsförmåga, vad avser tillgänglighet och beredskap. Försvarsmaktens underlag visar att det verkligen går att skapa förband av högre kvalitet och tillgänglighet och därmed stärka landets försvarsförmåga med en ny inriktning.

Vi går i förslaget från ca 3 tillgängliga och användbara manöverbataljoner idag – till 8 tillgängliga och användbara bataljoner med den nya inriktningen för försvaret. Dessa bataljoner utgör grund för behovssammansatta stridsgrupper användbara för insats i Sverige, i närområdet, Europa och världen. Hela försvarets insatsorganisation är tillgänglig på betydligt kortare tid än ett år.

De förband vi har kommer att vara av hög kvalitet och användbarhet. Sveriges säkerhet värnas inte av förband i insatsorganisationen som måste ha ny utbildning, övning, materiel och personal för att kunna användas och som har beredskapstider på flera år.

Vi ska ha och kan nu få utbildade, utrustade, omedelbart tillgängliga, erfarna och användbara förband. Detta till skillnad från idag då de mest erfarna och bästa förbanden avvecklas efter internationell insats och kompetensen därmed inte fullt tas tillvara.

Förbanden ska vara användbara för insatser för att värna Sverige och svenska intressen i Sverige, närområdet, Europa och världen. Vi värnar inte Sverige bara vid gräns. Krig, konflikter och incidenter ska hindras från att nå gränsen. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra i Norden och EU. Det går inte att se ett militärt hot som bara påverkar ett land i närområdet.

För varje soldat i de stående markstridsförbanden finns det i förslaget tre i kontrakterade, som har civila jobb och periodiskt gör övning och beredskap.

Målen för försvaret är tydliga. Det finns behov av fortsatt arbete, t.ex. om anställningsformer inom framtidens personalförsörjning. Men ÖBs underlag ger en god grund för det fortsatta arbetet.

Svar på planeringsanvisningarna

Idag lämnar Försvarsmakten sitt svar på regeringens planeringsanvisningar. Det kommer utgöra ett viktigt underlag för den kommande inriktningspropositionen, för att skapa ett mer användbart och tillgängligt försvar.

ÖB har pressträff klockan 15.00. Därefter, när ÖB själv berättat om sina förslag och avvägningar, kommer jag lämna kommentarer 16.15.

Gästblogg av Finlands försvarsminister Häkämies

NORDISKT SAMARBETE GER RESULTAT

I det finska statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som just blivit klar konstateras följande om nordiskt samarbete: ”Trots olika baslösningar står de nordiska vapenmakterna inför samma slags utmaningar. Dessutom förenas Norden av många frågor som är kopplade till den inter-nationella krishanteringen. Målet med samarbetet är att stävja de kostnadstryck som är en följd av att kostnaderna för verksamheten har stigit och försvarsmaterielen blivit dyrare samt att utveckla samarbetsförmågan. På lång sikt bedöms samarbetet förbättra de deltagande ländernas kapaciteter.”

”Till vad behöver man egentligen nordiskt samarbete på försvarssektorn?” kunde någon kanske fråga som är mindre bevandrad i den världspolitiska utvecklingen under de senaste åren. ”Kan inte allt fortsätta som förr?” Det är enkelt att besvara dessa frågor. Världen runt oss har förändrats i grunden. Därför krävs det nya metoder för att garantera säkerheten. Alla nordiska länder har klara strategiska avsikter i saken. Utgående från den rapport som kommendörerna för försvarsmakterna i tre nordiska länder utarbetade i fjol är det bra att skrida till handling.

Det nordiska samarbetet har inte inletts först nu, det har en lång historia. Ekonomiskt och politiskt samarbete inleddes i seriös bemärkelse på 1950-talet och det har fördjupats sedan dess. Också inom försvarssektorn har man redan länge idkat ett framgångsrikt samarbete, men det har intensifierats efter ingången av 1990-talet. När vi nu har nått en ny fas behövs det politiska beslut och nya riktlinjer för att fördjupa samarbetet. Utgångspunkten är bra, eftersom verksamhetssättet, spelre-glerna och den externa bilden är bra – nu måste man bara kunna utnyttja dem.

Samarbetet mellan försvarsministerierna är för närvarande det delområde av det nordiska samarbetet som löper bäst. Festtalen har lämnats därhän och man har verkligen börjat leta efter något konkret som tjänar säkerhetsbehoven hos alla länder som är med. Vi har ett enkelt och naturligt samarbetsforum. När jag i november i fjol kom från ett EU-möte i Bryssel till ett nordiskt möte på Bornholm, där Danmark var värd, kändes det som att komma hem till familjen efter en dag på jobbet.

Finland är aktivt med i det nordiska samarbetet inom försvarssektorn, eftersom det självklart står i vårt nationella intresse. Som ordförande har jag för avsikt att främja samarbetet på olika sätt och utnyttja de gemensamma strategiska avsikterna. Början har enligt min åsikt varit lovande. I Helsingfors hölls den 21 januari 2009 ett möte med vilket det nya samarbetsarrangemanget inom den nordiska försvarssektorn, NORDSUP, inleddes. På mötet beslöts det att under detta år ska samarbete inledas på totalt 48 olika områden, bland dem personal och utbildning, materielanskaffning och logistik samt forskning och utveckling.

En av de internationellt mest kända finska författarna, Mika Waltari, gav efter andra världskriget uttryck åt sin pessimism genom att deklarera: ”Så här har det alltid varit, så här kommer det att förbli.” Så kanske det såg ut för 60 år sedan i ett Europa där världskriget fortsatte nästan direkt in i ett kallt krig. Nu är ändå de tiderna historia, och vi har ingen orsak att hålla med Waltari i hans miss-tröstan. Vi håller i dag på och bygger upp en ny nordisk säkerhetsgemenskap, som inte är beroende av organisationsgränser. Alla länder i Norden är med i det här med sina egna särdrag, som man inte behöver ge avkall på i samarbetets namn. Jag är säker på att med denna färdkost kommer det nordiska samarbetet att ge många konkreta resultat.

Bilden av Försvarsmakten

Mitt i stormen som ofta präglar debatten om försvaret finns det anledning att lyfta fram vikten av en nyanserad och korrekt bild av Försvarsmakten. ÖB utgick i Sälen från ambitionen att berätta om vad försvaret verkligen kan, gör och åstadkommer. Jag delar helt denna syn.

Det svenska försvaret har på många sätt hög kvalitet.

I Sälen lyfte jag fram att kvaliteten verifieras löpande i internationella insatser och övningar. Vi är ett av de mest ansvarstagande och drivande länderna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i EU och är Natos kanske mest uppskattade partnerland. Vi gör grundmurat goda insatser i bl.a. Kosovo och Afghanistan.

Svenska officerare har ett solitt rykte för sin kompetens och sina värderingar. Att vårt flygvapen är av högsta internationella klass vet vi bl.a. från Red Flag Nellis. Ubåtsvapnet är ledande inte bara i Östersjön, utan bland konventionella ubåtar överhuvudtaget.

Styrkorna i Sveriges försvar är tydliga.

Förbandsverksamheten gör i det besök jag gör extremt goda intryck, med engagerade och kompetenta soldater och officerare.

När man förnyar måste man veta precis vilka problem man vill åtgärda och hur det ska göras. Det räcker vare sig att svartmåla eller att avfärda all kritik som grundlös. Försvarspolitiken behöver mer än något annat område nyans, saklighet, konstruktivitet och precision, eftersom kravet på ansvar är större här än på andra områden.

Kanske kan detta också i tider av storm vara värt att reflektera över. Tillsammans med en erfaren departementstjänsteman samtalade jag idag länge om vikten av att detta. Den som vill förändra och utveckla en organisation måste också värna det bra i den. Jag tycker genuint att bilden av Försvarsmakten många gånger blir sned. Inte för att de sakfrågor som påtalas i utgångsläget är fel – men därför att bilden av det som är bra så sällan får plats.

Dags för konkreta besked från Sahlin

De flesta påstår sig vilja ha en bred uppgörelse om försvaret, men vem medverkar konstruktivt till det att få det? Början på en bred uppgörelse kan knappast vara att frångå den rad av sjupartiuppgörelser som redan gjorts som grund för inriktningspropositionen under det senaste dryga året. En bra början vore helt enkelt att alla bara står för det dom redan har sagt.

Men ändå, för att se om och hur det skulle gå att komma framåt har jag vid det här laget bjudit in och fört samtal med följande personer på departementet:

Björn von Sydow

Håkan Juholt och hela försvarsberedningen

Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet

De har fått en 25 minuters genomgång av innehållet i och arbetet med inriktningspropositionen. Jag återger inte samtalens innehåll, men de har varit bra i sig. Däremot vill jag vara tydlig med att jag har ställt två frågor:

1. Vad är viktigt för socialdemokraterna i det kommande arbetet? Vilka frågor är centrala för socialdemokraterna, vilken sakfrågor vill de vara tydliga i?

2. Vem talar för socialdemokraterna? Vem är min samtalspartner?

Summa summarum, detta vill regeringen – vad vill socialdemokraterna?

Anledningen är att utan besked på dessa punkter går det inte att nå en bred uppgörelse, vilket hela tiden varit min vilja att försöka nå.

Mona Sahlin har avfört Björn von Sydow från diskussionen och pekat på Anders Karlsson i försvarsutskottet och Håkan Juholt i försvarsberedningen. Men de blir tydligt att de inte har mandat när Sahlin sedan kräver partiledaröverläggningar. Då placerar hon bollen hos sig själv. Ansvaret för att ge besked om en genomförbar, konkretiserad och finansierad socialdemokratisk linje faller nu enbart på henne själv. Därför är det särskilt intressant att hon ger direkt motstridiga budskap om var hon står.

Häromdagen: Sahlin säger sig stå bakom försvarsberedningens rapporter som bl.a. innebär dubblerade internationella insatser, övergång till stående och kontrakterade förband, prioritering av lätta mekaniserade förband i armén och att ingen pliktpersonal ska finnas i framtidens insatsorganisation.

Igår: Försvaret av Sverige ska komma först, och om det går så kan Sverige eventuellt göra internationella insatser, utöver det.

Men socialdemokraterna gör ingen som helst prioritering av den nationella försvarsförmågan i sin budget. De skär 5 miljarder på försvaret, främst på internationella insatser och lyfter ut pengarna ur försvaret. På inget sätt alls stärks den nationella insatsorganisationen av Sahlin. Det gör dock regeringen genom att skapa ett försvar med högre tillgänglighet och användbarhet, för insatser såväl hemma som borta.

SvD idag

Inriktningspropositionen kommer att stärka Sveriges försvarsförmåga genom att tillföra snabbinsatsförmåga och ett här-och-nu perspektiv, som Sverige idag saknar.

Om artikeln i SvD idag finns följande att säga:

1. Försvarsmakten inkommer med sitt svar på regeringens planeringsanvisningar den 30 januari. De uppgifter som Svd publicerar idag kommer alltså inte från Försvarsmaktens fastställda eller sammanvägda underlag.

Enligt uppgift från Försvarsmakten återstår ännu arbete och de kommer att behöva de återstående dagarna för att jobba igenom och fullgöra underlaget.

Vilka samlade militära avvägningar Försvarsmakten gör kommer att framgå i svaret till regeringen om några dagar.

2. Både ÖB och jag underströk i Sälen att vi måste nå ett försvar som är användbart här och nu. Vår förmåga att möta snabba kris- och konfliktförlopp bör stå i fokus, sa ÖB. ”Nationella och internationella behov går alltså mer och mer hand i hand”, sa han också och han har rätt. Vi har samma syn på hur försvaret måste utvecklas för att möta den nya tidens hotbild. Läs gärna ÖBs tal och mitt tal i Sälen.

Försvarsmakten, liksom Försvarsberedningen, ser inget hot för enskilt militärt angrepp riktat direkt mot Sverige. Däremot ska vi kunna hantera kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet.

3. SVD använder i idag olika sifferuppgifter. För mig är det relevanta att fokusera på försvarsförmågan, precis som Johan Tunberger i idag sätter fingret på i Svd. ”Idag är största delen av armén omobiliserbar, även om den i teorin ska kunna mobiliseras på ett-tre år.”

Siffran SVD använder, att vi idag har 20.000 man som ”kan sättas in i strid”, syftar inte enbart på förband som är tillgängliga i närtid. Siffror skall alltid ses med viss försiktighet, men ungefär så här ser det ut:

-Den nationella insatsorganisationen består av 30.000 personer. Hemvärnet är utanför denna siffra.
-Av dessa kan en tredjedel – 11.500 år 2008 – användas för insats inom ett år, beroende på tidigare politisk styrning.
-Två tredjedelar av den nationella insatsorganisationen är alltså inte kravställd för användbarhet inom ett år, utan möjligen inom ett till tre år.
-SVD använder siffran 20.000 man för armén. Denna siffra innefattar, såvitt jag förstår, då förband tillgängliga också först efter ett till tre år.

Därför måste tillgängligheten på förbanden öka och de ska vara användbara både i landet, i närområdet och i världen. Det är självklart att tillgänglighet kostar pengar – men det stärker också försvarsförmågan. Sverige värnas inte av förband som finns på papperet men som kräver ny utbildning, övning och utrustning för att kunna användas. Det hjälper inte att ha många soldater efter årslånga tider i en tid när krig avgörs på några dagar och där förbandens kvalitet och inte storlek är avgörande. ÖB betonade sådana trender i sitt Sälental.

Status quo gynnar ingen

Att vi närmar oss den tid då inriktningspropositionen skall läggas märks tydligt i media. Det är en tid då politiska, industriella, ekonomiska, regionala och militära intressen ska vägas samman. Alla driver naturligen sitt.

Det är bra med försvarsdebatt. Samtidigt höjs tonläget. Den som inte tror att det blir som hon/han vill gör försök att invända mot tidsplan eller beslutsprocess, eller kräver förseningar av processen. Så är det i debatten och så blir debatten fram tills propositionen läggs.

Jag konstaterar dock att det bara finns en konkretiserad, genomförbar, sammanhållen linje för den framtida försvarspolitiken. Och det är regeringens i planeringsanvisningarna beslutade linje, som bygger på underlag från ett antal utredningar och rapporter.

Ytterligare ett viktigt underlag inkommer den 30 januari i form av försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar. Detta ska vägas samman med övriga underlag och departementets eget arbete.

Många av de förslag som susar förbi i media lever likt dagsländor som markeringar, men saknar konkretion, underlag och finansiering. Ibland också en reell ambition om förverkligande.

Samtidigt noterar jag att polariseringen ökar just nu. En del hårdbetonar försvaret av Sverige vid gräns och vill lägga om kursen i den riktningen. Andra hårdbetonar internationella insatser, som försvarets kärnuppgift, och vill dra mer i den riktningen. Det inriktningsproppen syftar till är att föra ihop dessa båda perspektiv. Det är sammanhängande uppgifter. Försvaret ska värna Sverige och svenska intressen genom insatser i landet, närområdet och globalt. Förbanden skall vara användbara hemma och borta. Insatser internationellt gagnar landets säkerhet.

Intrycket av debatten blir tyvärr att en del verkar vara emot försvaret som det ser ut idag – men samtidigt också mot förändringen. Status quo är inget som Sverige eller försvarsförmågan gynnas av och inget alternativ.

Försvarsvänlig är den som nyanserat kan beskriva situationen idag, ta fasta på vad som behöver förändras, sätta nya mål för försvaret och också beskriva en realistisk väg för att genomföra dem.

Regeringen har ingen ”Afghanistandoktrin” för värnet av Sverige

Svenska Dagbladets ledarsida påstår med jämna mellanrum att Sveriges försvarspolitik baserar sig på en ”Afghanistandoktrin”. I SVDs uttolkning skulle detta innebära att ”Sverige försvaras bäst i Afghanistan” och att det därför saknas intresse för försvaret av Sverige.

Regeringen har ingen sådan doktrin. Helt enkelt därför att påståendet ”Sverige försvaras bäst i Afghanistan” är fel.

Det huvudsakliga problem jag vill åtgärda är att försvaret på grund av bristande politisk styrning idag bara ska ha en tredjedel av den nationella insatsorganisationen är tillgänglig inom ett år. Det var i fjol 11.500 man. Det är för sent när krig inleds och avgörs på enstaka dagar. Att få tillgängliga och användbara förband, som är målet med den kommande inriktningspropositionen, höjer i högsta grad Sveriges nationella försvarsförmåga. Det nya jämfört med tidigare försvarspolitik är skapande tillgängliga förband också för Sverige och närområdet. Dock byggs vår säkerhet numera gemensamt, tillsammans med andra länder i Norden och EU.

Så här sa jag i Sälen: ”Försvarets uppgift är dubbel, att värna Sveriges territorium och svenska värden och intressen genom insatser nationellt och internationellt.

Sveriges säkerhet börjar och slutar inte vid gränsen. Den byggs tillsammans med andra i Norden, närområdet och globalt.

Vi dimensionerar försvaret utifrån hot som stammar utanför landet och rör sig in mot oss. Vi förbereder oss sedan för att kunna göra insatser i landet, i Norden, i närområdet och i världen. Den gamla synen med insatser antingen långt borta, eller inom landets gräns är förbi.” Detta lyfter fram närområdesperspektivet, där Östersjön ingår och som utgjorde en viktig del i mitt tal.

”Budskapet är att nu behöver vi ett nationellt insatsförsvar och inte längre bara ett insatsförsvar,” skriver SVD idag.

Men vi ska ju inte längre ha en uppdelning med särskilda förband för internationella insatser. Vi ska ha ett insatsförsvar, användbart i Sverige, i närområdet och i världen. Den tidigare försvarspolitiken har haft en för låg kravställning på tillgängligheten i den nationella insatsorganisationen.

Jag ägnade den mest betydande delen av mitt tal åt kriget i Georgien och analysen av det. Regeringen använde ett par månader åt att i UD och Försvarsdepartementet analysera kriget och dess konsekvenser. Detta skedde innan planeringsanvisningarna antogs.

Det går alltså inte hävda att vi ska göra halt i processen med anledning av Georgien, när Georgienutvärderingen var en del av underlaget för planeringsanvisningarna.

Den nya försvarspolitiken går i samma riktning som i Nato och USA och är ett direkt svar på hur den nya tidens konflikter ser ut. De är snabba och kräver ökad tillgänglighet i försvaret nationellt, i närområdet och internationellt.

Om arbetet med medarbetarundersökningen

Jag lägger här öppet ut information om hur vi arbetat internt i huset med medarbetarundersökningen, så att var och en kan förhålla sig till hanteringen.

Försvarsdepartementets medarbetarundersökning har gjorts av oss för att få underlag för att utveckla organisationen.

Efter undersökningen har alla medarbetare först informerats om processen för att sammanställa resultatet och därefter om åtgärder för att ta tillvara synpunkterna. Som framgår av mina mail till personalen, som publiceras nedan, så är de flesta åtgärder redan vidtagna eller i verkställande sedan ett par veckor.

• Statssekreteraren, som tillsammans med chefstjänstemännen svarar för den dagliga arbetsledningen i huset, har kommenterat och diskuterat resultatet med de fackliga organisationerna på ett s.k. samrådsmöte.
• Enhetscheferna har återkopplat och diskuterat resultat och åtgärder med sina medarbetare på respektive enhet. Varje enhet ska ta fram åtgärdsprogram om de saker som ligger på enhetsnivå som ska redovisas till personalfunktionen i juni.
• Undertecknad har informerat personalen om de åtgärder som kommer att genomföra med anledning av synpunkter i undersökningen. Detta har skett enligt nedan.

Mail till personalen 4 december

Vänner och kollegor,

Den kommande perioden kommer ni att få återkoppling på den nyligen gjorda medarbetarundersökningen. Jag vill framföra att jag uppskattar att så många av er valde att delta i undersökningen. Den kommer vara ett gott stöd för att utveckla FÖ till att bli en än mer attraktiv arbetsplats de kommande åren och för att organisationen skall vara optimal för att nå våra gemensamma mål. Håkan och Karin ansvarar för att ta detta arbete vidare.

Mvh Sten

Mail till personalen 13 januari

Vänner och kollegor,

När jag skriver dessa rader är de flesta av er åter efter en välförtjänt julledighet. Jag har under jul- och nyårshelgerna gått igenom medarbetarundersökningen, där många av er lämnat er syn på hur vi kan stärka våra gemensamma arbetsformer i huset. Med anledning av det vill jag ge en del respons och förslag på förändringar, som kan genomföras omedelbart.

Men först vill jag sätta det gångna året i perspektiv. Jag är djupt imponerad över hur Fö:s alla medarbetare har klarat att hantera den press och kanske stress som allt från materieldebatten, debatten om försvarsmaktens underskott på förbandsanslaget och inte minst FRA kan ha gett upphov till. Många av er har direkt berörts av dessa mediala stormar genom medverkan med underlag och resonemang för debatter, samt grundarbete i frågorna. Andra har ändå upplevt hur Fö stått i centrum för en rätt omfattande medial granskning.

Väldigt mycket av den politiska ledningens tid och fokus har också måst läggas på dessa debatter. Dessa stormar kräver ofta snabba ryck i våra reaktioner och tar väldigt mycket tid. Därmed rycks både den politiska ledningens och er egen arbetsplanering ibland sönder.

Samtidigt vill jag lyfta fram att Fö har levererat en rad tunga proppar och förslag det gångna året. Jag kan inte nämna dem alla, men SAC, nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, insatser i Tchad, Kosovo och förstärkning i Afghanistan, två-officerssystem, färdplan för ekonomisk balans i försvarsmakten, genomförandegruppens arbete, försvarsberedningens stöd och sekretariat och en rad utredningar som tillsatts är några exempel. Listan blir lång. Bakom alla dessa exempel finns duktiga tjänstemän som producerar goda underlag, texter, skrivelser och proppar. Så sent som dagarna innan jul har RS levererat remiss med den kompletterande signalspaningslagen. Över hela fältet görs enastående insatser.

Det är också uppenbart att arbetsbelastningen inte alltid är jämn inom huset. Balansen förändras allt efter vilken enhet det är som håller i de tunga processer som för närvarande är aktuella.

Så till förändringarna då, mot bakgrund av synpunkter i undersökningen.

*Statssekreteraren skall delta på statsrådets beredningar för att skapa kontinuitet och avstämning. En pol sak deltar alltid på Ss beredningar av samma skäl.

*Försvarsrådets beredningar slås ihop med Expeditionschefens beredningar, till ett gemensamt tillfälle. Antalet steg i beredningen blir därmed tre, mot dagens fyra. Sekvensen blir onsdag (FR, EC), torsdag (Ss), samt tisdag (Sr).

* För det fall ss är bortrest en vecka och beredning för ss ej kan ske, kommer ledningen tillse att denna föredragning inte skjuts upp utan sker i annan konstellation. Mer detaljerad information delges på kommande chefsmöte.

*Försvarsrådets roll ska fokusera på att driva och hålla samman övergripande policyprocesser som propositioner och projekt som omfattar flera enheter, och mindre den formella ärendehanteringen. Detta fungerade väl under framtagande av färdplanen för ekonomisk balans på förbandsanslaget.

*En timme ytterligare avsätts för mina beredningar. Detta för att undvika tidspressade dragningar. Därmed bör det bli mindre av väntetider.

* Under hösten har samtliga enheter genomfört ett omfattande arbete med utveckling av departementets verksamhetsplanering. Parallellt med detta arbete har ledningens mål och prioriteringar för verksamheten 2009 utarbetats. Mål och prioriteringar med verksamheten som kommer att vara del A i den totala verksamhetsplanen kommer att redovisas på Fö-sidan under denna vecka.

*Slutligen tror jag att det finns anledning att sätta samman en arbetsgrupp för att se över den samlade organisationen i departementet mer långsiktigt. Den nuvarande enhetsindelningen infördes i huvudsak 1993, snart efter murens fall. Det är 15 år sedan. Ett sådant förnyelsearbete kommer att ta tid och siktet får ställas in på genomförande efter ordförandeskapshalvåret. Alla kommer att få lämna input i arbetet. Håkan tillsammans med personalchefen ansvarar för detta arbete.

Låt mig avsluta med att säga att Fö i mina ögon är den modernaste, trevligaste och mest kompetenta arbetsplats jag har sett. På våning 5 talar vi alltid om er med mycket stor stolthet.

Mvh Sten