Archive for februari, 2009|Monthly archive page

Gästblogg av Helena Lindberg

Samhällsskydd och beredskap är allas ansvar

Försvarsministern har bjudit in mig att gästblogga och det är givetvis roligt att få tillfälle att skriva några rader om samhällsskydd och beredskap.

Jag som skriver heter Helena Lindberg, och är generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB startade den 1 januari, för en och en halv månad sedan. Det är en helt ny myndighet, även om den rymmer så gott som alla de verksamheter som fanns i Statens Räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och i Styrelsen för psykologiskt försvar. Före årsskiftet fanns drygt ett tusental medarbetare utspridda på nio orter, i tre myndigheter. Nu har vi kraftsamlat med 800 medarbetare på fyra orter i en sammanhållen mångfacetterad myndighet.

Under 2008 när jag ansvarade för arbetet att bygga den nya myndigheten använde jag och mina medarbetare just en blogg för att nå ut till alla medarbetare i de tre myndigheterna. Den vanan har jag nu tagit med mig in i den nya myndigheten, med förhoppning om att vi så småningom kan använda bloggar även i den externa kommunikationen. Du hittar oss på http://www.msbmyndigheten.se.

Det är bråda dagar på MSB. Det handlar om att arbeta på ett helt nytt sätt för många, och bekanta sig med nya arbetskamrater och nya frågor.

Den allra vanligaste frågan jag får om verksamheten är ”Vad är nytt med MSB?”

Genom att samla alla verksamheter i en myndighet från arbete med olyckor i vardagen till krishantering, här hemma och ute i världen, så har beredskapen stärkts. Nu har vi en myndighet med ett tydligt uppdrag att agera snabbt vid stora händelser oavsett var i världen de inträffar. Men MSB:s uppdrag är bredare än så: vi har i uppdrag av regeringen att samordna samhällets arbete före, under och efter en olycka eller kris. MSB ska stödja ansvariga myndigheter så de kan ta sitt ansvar så att säga, eftersom ansvarsprincipen gäller. Ansvarsprincipen har för övrigt förtydligats när det gäller alla myndigheters ansvar att samverka med andra aktörer. Före, under och efter.

Samordningsuppdraget är bärande för MSB, och vi ska vara pådrivande med fokus på individen och samhället.

Den andra frågan jag får är den här: ”Borde inte någon myndighet ta ledningen över alla om något stort händer?”

På det brukar jag svara nej. Jag är säker på att man med en sådan lösning skulle riskera att snabbt kortsluta fungerande system. Alla aktörer ska göra det de är bäst på. Det som behövs vid stora händelser är stöd för samverkan och samordning: tekniska system, samband, delad lägesbild, mötesplatser och upparbetade rutiner för samordning, koordinerat beslutsfattande och koordinerad information. Riktiga kriser kännetecknas av snabba förlopp, och då är väl upparbetade rutiner i hela skalan avgörande – från lokal nivå, via regional till nationell och om det är aktuellt internationell nivå. Olika aktörer måste kunna samverka smidigt för att rädda liv och hälsa, värna egendom och miljö men också demokratiska värden.

En tredje fråga jag ofta får är denna: ”Om det skulle inträffa en ny tsunamikatastrof idag. Skulle vi kunna hantera den situationen bättre?”

Mitt svar är självfallet ja. Med det kansli för krishantering som nu finns i Regeringskansliet, den kraftsamling vi gjort i MSB och med dygnet runt-beredskap på drygt 40 myndigheter – så ja, vi är bättre rustade. Men den viktiga frågan är ju egentligen inte om vi skulle klara just en liknande katastrof bättre nu än för fem år sedan. Den viktiga frågan är om samhället kommer att kunna hantera en situation som är lika mentalt överraskande som tsunamikatastrofen var bättre nu, än vi gjorde då.

Jag tror att svaret är ja även när frågan formuleras så, med tanke på allting som har gjorts. Men det återstår fortfarande en del arbete för att få myndigheter och andra aktörer att verkligen kunna agera både klokt, snabbt och samordnat vid en kris. För att nå dit krävs övning och samarbete och att alla tar sitt ansvar.

Det gäller den enskilda individen likaväl som den stora myndigheten. Genom att ha en egen förmåga att agera vid olyckor och kriser, och genom att ta vårt ansvar och samarbeta med varandra så kan vi alla bidra till ett stärkt samhällsskydd och en god beredskap.

Helena Lindberg

Annonser

En glädjens dag

Det har varit en riktig glädjens dag.

Regeringen möttes klockan 12.00 på ett extra regeringssammanträde för att ge samtycke till äktenskapet mellan Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel.

Därefter följde konselj med Kungen klockan 13.00, följd av ett möte med Kronprinsessan och Daniel. Det blev ett tidigt firande, som verkligen gick i glädjens tecken.

Jag kan inte tänka mig bättre företrädare för Sverige i framtiden än Kronprinsessan och hennes Daniel. Kronprinsessan är alltid lika positiv, intresserad av allt som är av vikt för Sverige, humoristisk, påläst och ödmjuk. Dessutom kommer Daniel att ge henne än bättre förutsättningar i fullföljande av sitt uppdrag.

Det går inte att undvika att se hur de båda nyförlovade utstrålar värme, kärlek, välvilja, äkthet och genuin uppskattning av varandra. Det blir inte bättre än så.

1,5 miljard minus har nu blivit 500 miljoner plus

För ett år sedan rasade debatten om Försvarsmaktens beräknade underskott på förbandsanslaget. 1,5 miljarder kronor beräknades saknas.

Våren 2008 präglades av stor oro för förbandsnedläggningar runt om i landet. Rykten om nedläggnings- och besparingsförslag publicerades i media, men föreslogs aldrig av Försvarsmakten.

Ekonomistyrningsverket redovisade en kritisk genomgång av Försvarsmaktens ekonomistyrning. Under våren och sommaren genomförde Försvarsdepartementet och Försvarsmakten ett samarbete för att skapa en färdplan för ekonomisk balans på förbandsanslaget.

Givet Försvarsmaktens egna siffror balanserades ekonomin, med en del försvarsmaktsinterna besparingar, en del överföring av pengar från materielanslaget till förbandsverksamheten och en kraftigt förbättrad ekonomistyrning, inklusive en utvecklad dialog mellan departement och myndighet.

I höstas tillfördes Försvarsmakten en ny generaldirektör, med tydligare mandat för ekonomistyrningen.

Nu är bilden en annan och vi ser resultatet av åtgärderna. Som framgår av Försvarsmaktens årsredovisning har ett prognostiserat underskott på 1,5 miljard kronor genom kraftfulla åtgärder och ansvarstagande förvandlats till ett överskott på förbandsanslaget på en halv miljard kronor vid utgången av 2008.

Detta är naturligtvis mycket positivt. Ekonomin är mer än balanserad. Samtidigt pekar det på vikten av att fortsätta stärka såväl Försvarsmaktens egen ekonomiska styrning som departementets uppföljning av Försvarsmakten.

För precis som underskotten drog iväg under förra året, så ökar överskotten nu. Verksamheten mår bäst av en ekonomistyrning som ger realistiska prognoser och vare sig kräver snabba inbromsningar eller underdimensionering av verksamheten.

För oss var det viktigt att nå ekonomisk balans under 2010, eftersom försvarets nya inriktning då ska börja verkställas. Beslutet om försvarets nya inriktning ska inte undergrävas av kvardröjande underkott. Många uttalade misstro mot att balans skulle vara möjlig att nå.

Det är onekligen en glad nyhet, att Försvarsmakten har överskott i ekonomin. Hanteringen av så stora överskott som det nu är fråga om kommer att kräva särskilda beslut.

Fel om ÖB igår – och idag

Idag återges i Sydsvenskan gårdagens uppgift från SVDs ledarsida gällande rekryteringen av ny ÖB. Det påstås att en kandidat till tjänsten som Överbefälhavare skulle ha tillfrågats om uppdraget – men tackat nej. Som jag redovisade igår morse här på bloggen har ingen ÖB-kandidat alls tillfrågats ännu. Självfallet har därmed ingen tackat vare sig ja eller nej.

Just nu färdigställer vi en proposition som ger en betydligt ökad försvarsförmåga för Sverige genom tillgängliga och användbara förband. Enligt ÖBs svar på planeringsanvisningarna går vi från 3 till 8 tillgängliga och användbara bataljoner och hela försvaret kommer att finnas tillgängligt och användbart för insats inom mycket kort tid.

Jag fascineras av att försvarsdebatten så lite handlar om detta – ökad försvarsförmåga och att det visat sig möjligt att få ut så mycket mer av varje krona, givet en bättre inriktning för försvaret.

Nära samverkan med Försvarsmakten

Inom kort ska regeringen lägga fram propositionen om försvarets nya inriktning. Grunden för arbetet är regeringens planeringsanvisningar och försvarsmaktens svar på dessa.

Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har arbetat nära varandra och stämt av arbetsläget med varandra. Anledningen är att vi har arbetat tidsmässigt parallellt i våra respektive processer.

*Försvarsdepartementet har skrivit på propositionens texter sedan sent i höstas, med utgångspunkt från underlagen från Försvarsberedningen, Pliktutredningen, den säkerhetspolitiska fördjupning som gjordes efter Georgienkriget och i enlighet med inriktningen i regeringens planeringsanvisningar. Den politiska riktningen har därför början varit tydlig.

*Försvarsmakten har samtidigt arbetat med fördjupade svar på departementets frågor i enlighet med regeringens planeringsanvisningar, men också med konkretion och egna förslag.

*Efter att Försvarsmaktens svar lämnades i slutet på januari har processerna förts samman av departementet till ett komplett propositionsutkast, som sedan gemensambereds i regeringskansliet.

Att arbetet skett parallellt på departement och myndighet har fungerat väl. En del i detta har varit transparens mellan de båda processerna. Departementet har kunnat svara på frågor som Försvarsmakten haft och tydligt kunnat återge den politiska ambitionen och propositionstexternas inriktning, som de sett ut i tidiga skeden. Försvarsmakten har bidragit till stärkt kvalitet genom synpunkter på riktning, genomförbarhet och avvägningar, i enlighet med det svar på planeringsanvisningarna som en enig försvarsmaktsledning står bakom. En så komplicerad process som omställning av försvaret är inte möjlig utan samverkan.

Lika viktigt har varit att kunna identifiera problem, reda ut oklarheter och förtydliga resonemang för ökad förståelse. Inte minst har det handlat om användning av begrepp som kan ha skilda betydelser för regeringskansli och fackmän. Att förstå varandras resonemang, tänkesätt och utgångspunkter är centralt.

Huvuddragen i den nya riktningen har varit klara sedan planeringsanvisningarna, men delar av inriktningen har justerats och utvecklats efter hand och döms slutligt av när regeringen beslutar propositionen.

Arbetet med den nya inriktningen inleddes med att reda ut förutsättningarna. Planeringsanvisningarna utgår från oförändrade anslag för Försvarsmakten. Underskottet på Försvarsmaktens förbandsanslag reddes ut under föregående år. Det resulterade i en färdplan för ekonomisk balans och fördjupad dialog mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten.

Inte bara har vi tjänat tid, vi har också utvecklat ett väl fungerande samarbete mellan departement och myndighet, som inte minst genomförandet av omställningen till det nya försvaret kommer att kräva.

Riksdagens ställningstagande till propositionen kommer att utgöra startskott för en omfattande reformering av svenskt försvar. Den mest omfattande på mycket, mycket länge. Vi kommer att gå ifrån tiden av avveckling av en struktur skapad under ett kallt krig mellan två supermakter – till att bygga en ny struktur skapad för framtidens utmaningar. Vi är på rätt väg.

Ur dagens mediaskörd

På SVDs ledarsida sägs att en kandidat till tjänsten som Överbefälhavare har tillfrågats om uppdraget – men tackat nej. På DN Debatt påstås att förslaget att försvaret skall lämna flygplatsområdet i Uppsala kommer från regeringen, och att Försvarsmakten bara verkställer detta. Båda dessa påståenden är fel.

Ingen ÖB-kandidat alls har tillfrågats. Självfallet har därmed ingen tackat vare sig ja eller nej.

Diskussionen om flygplatsområdet i Uppsala kommer från Försvarsmakten själv. Det hör inte till de beslut som vare sig är regerings- eller riksdagsbundna, utan ligger inom myndighetens ansvar.

3 budskap från Krakow

Sent igår kväll kom jag hem från mötet i Krakow, där jag träffade försvarsministrarna från det 40-tal länder som deltar i ISAF-insatsen i Afghanistan.

Jag underströk, liksom flera av mina kollegor, att det behövs mer än enbart militära bidrag för att vinna freden i Afghanistan. Såväl FN:s sändebud, norrmannen Kai Eide, som den afghanske försvarsministern Wardak, efterfrågade ökat stöd för mentorskap och utbildning av landets militär och polis. Stödet måste vara långsiktigt och lägga grunden för att landet stegvis ska kunna ta ökat ansvar för den egna säkerhetssituationen.

I mitt inlägg betonade jag framförallt tre saker:
1. Det måste ske ökade ansträngningar för att i alla lägen undvika civila skadade och dödade i Afghanistan. Det är en förtroendefråga för det afghanska folket och centralt för de deltagande ländernas folkliga stöd för insatsen, att skadorna minskar.

2. Det är nödvändigt att Afghanistan respekterar mänskliga fri- och rättigheter. Pressfrihet måste respekteras och den ökade användningen av dödstraff måste upphöra. Också detta påverkar stödet för insatsen, såväl i Afghanistan som på hemmaplan.

3. Sverige förstärker den samlade insatsen i Afghanistan under 2009. Biståndet planeras öka med 60 procent de kommande åren, vi har diplomatisk närvaro i landet, vi tillför fler svenska utvecklingsrådgivare, vi stöder den afghanska militären med mentorskap och utbildning, vi tillför ett C130 transportplan under valet, som hålls i slutet av augusti. Dessa förstärkningar tas mycket väl emot av såväl Afghanistan, som andra deltagande länder.

Det är ingen tvekan om att utvecklingen i Afghanistan innehåller betydande utmaningar för landets regering och det internationella samfundet. Men borta är det massiva förtrycket och talibanernas avrättningar på fotbollsarenor. Alliansregeringens fokus ligger på att knyta ihop de civila och militära delarna i en samlad politik. Genom att bättre samla våra insatser får vårt bidrag större effekt och stöder den framtida utvecklingen i landet.

Natomöte om ISAF idag

Idag reser jag till Natos informella försvarsministermöte i Krakow för diskussioner med de ministrar vars länder deltar i ISAF i Afghanistan.

Mötet äger rum mot bakgrund av att den nya amerikanska administrationen pekar ut utvecklingen i Afghanistan som ett av de mest prioriterade utrikespolitiska intressena för USA.

USA utökar kraftigt sin militära närvaro i landet. Samtidigt lyfts betydelsen av ”comprehensive approach” fram, dvs utökad civil-militär samverkan. Richard Holbrooke har utsetts till särskilt sändebud för Afghanistan och Pakistan. Min kollega Robert Gates är kvar som försvarsminister också under President Obama.

Mötet i Krakow sker också mot bakgrund av att det skall hållas president- och lokalval i Afghanistan under året. Det är ett i den svenska debatten bortsett faktum att landet har en demokratiskt vald ledning. Väljarregistreringen verkar ha gått förhållandevis bra, men det är viktigt att valen kan hållas framgångsrikt i hela landet och människor delta. ISAF skyddar valen.

Sverige har beslutat att utöka den militära närvaron i Afghanistan från dagens 390 personer till ca 500. I detta ingår ombasering av ett C130 (Hercules) transportplan, utökat stöd till uppbyggnad av den afghanska armén genom OMLT-insatser, mandat för MEDEVAC-helikoptrar (som dock försenats av tekniska problem). Samtidigt har vi numera en ambassad i Kabul och en ambitiös utökning av våra biståndsinsatser. Säkerhet är en förutsättning för att biståndsinsatserna ska bli så effektiva som möjligt. Det är därför Sveriges engagemang i Afghanistan måste ses som en helhet.

Det är mycket viktigt att engagemanget för Afghanistan är brett och långsiktigt. Det är också mycket viktigt att den afghanska regeringen ökar ansträngningarna att värna mänskliga fri- och rättigheter, till exempel genom att avstå från användning av dödsstraff. Detta kommer annars leda till kritik och kanske sviktande stöd för engagemanget bland folken i de länder som stöder Afghanistan. I varje läge skall alla ansträngningar göras för att skydda civila från att komma till skada i de insatser som sker i landet av ISAF.

DI om lastbilar

Dagens Industri hävdar idag att jag skulle stå i vägen för en upphandling av tunga lastbilar. Så är det inte.

Regeringen bemyndigade i september 2008 FMV att förhandla ett avtal med Norge om gemensam upphandling av lätta patrullfordon och tunga terrängbilar (dvs tunga lastbilar).

FMV anmälde i november 2008 till Försvarsdepartementet att förhandlingarna var avslutade gällande de lätta fordonen och begärde att få ingå en överenskommelse med Norge om upphandling av dessa.

Vad avser de tunga terrängbilarna skall FMV återkomma till Regeringen när förhandlingarna med Norge är avslutade.

Besked från S om försvarspolitiken på måndag?

Jag tycker att det vore av värde med en bred uppgörelse om det framtida försvaret. Samtidigt är det svårt att föra förhandlingar med en socialdemokrati, som inte har någon samlad försvarspolitisk linje. Det var mitt budskap hos riksdagsjournalisterna idag.

Som tidigare redovisats här på bloggen har jag träffat och talat med Håkan Juholt i försvarsberedningen, Björn von Sydow och Anders Karlsson i försvarsutskottet.

Då har jag berättat hur regeringen resonerar om inriktningspropositionen, ställt frågor om vad som är viktigt för socialdemokraterna och undrat vem som talar för deras parti. Inga svar har lämnats.

Nu bekräftar Anders Karlsson detta för TT: ”Det var inte tal om några förhandlingar och jag svarade inte på några frågor”. Nej precis så var det, de lämnade inga svar.

Jag tror många vill veta hur Socialdemokraterna ser på det framtida försvaret. Ett bra tillfälle för besked är den försvarspolitiska debatten i riksdagen nu på måndag den 23 februari.