Archive for april, 2009|Monthly archive page

Tysklands försvarsminister i Stockholm

Idag besökte Tysklands försvarsminister Franz Josef Jung mig i Stockholm. Vi inledde dagen på Vasamuséet. Särskilt uppskattat var att vi fick gå ombord på skeppet och ner på artilleridäck. Efter överfart till Skeppsbron med Stridsbåt 90 besökte vi Tyska kyrkan i Gamla Stan. På Karlberg togs ministern emot med sedvanliga militära hedersbetygelser.

Dagen inleddes alltså i historiens tecken, men det bilaterala mötet var i högsta grad framåtriktat.

Vi talade om svenska prioriteringar inför det kommande ordförandeskapet i EU, internationella insatser som ISAF och ATALANTA, samt undertecknade ett MoU om fördjupat bilateralt samarbete.

Gällande Afghanistan har Tyskland en mycket progressiv syn, där säkerhetssituationen ses i ett regionalt perspektiv. Vi är eniga om att den militära insatsen bättre måste kompletteras med insatser för civil utveckling och säkerhet, för att nå framgång.

Ingen har för ögonen att ATALANTA-insatsen snabbt kommer att lösa problemen med piratverksamhet utanför Somalia. Lösningen på de grundläggande problemen i Somalia ligger i utveckling i land – men symptomen måste tveklöst hanteras till sjöss.

Att skydda den civila sjöfarten är nödvändigt, både av humanitära skäl vad gäller WFPs matleveranser, men också av ekonomiska skäl, eftersom centrala handelssjöfartsleder går igenom det berörda havsområdet.

Det vi såg innan insatsen var att priset för att hyra tonnage riskerade fortsätta att stiga, liksom försäkringspremierna.

WFP skulle inte kunna utföra sina transporter utan eskort. Dessutom började handelsrutter läggas om för att skeppen skulle undvika att passera genom Adenviken. Resultatet skulle utan eskortering bli förlängda sjörutter och stigande kostnader, som skulle hämma en i finanskrisens dagar redan pressad världshandel.

Så även om ATALANTA inte kan lösa de grundläggande problem som finns bakom piratverksamheten i Somalia, i form av fattigdom och laglöshet i en stat som fallit sönder, så är insatsen nödvändig.

Piratverksamheten bedrivs närmast kommersiellt och skall enligt internationella konventioner bekämpas.

Förra veckan besökte jag Polen och den polske försvarsministern, idag kom den tyske försvarsministern till Sverige. Sverige samarbetar nära med de nordiska länderna och Baltikum. Det är entydigt att Sverige bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och EU. Östersjöperspektivet är centralt för oss alla. Därför är jag mycket glad över Franz Josef Jungs besök och för resultatet av överläggningarna.

Annonser

Hagadeklarationen om Nordisk krishantering och beredskap antagen

Vi har precis avslutat det första nordiska ministermöte som ägt rum om civil krishantering, samhällsskydd och beredskap, på Haga slott. Det är ett mycket vackert hus i en fantastisk miljö. På hur många ställen i Stockholm kan man höra fågelsång tränga in i konferenslokalen?

Jag bjöd in till Hagamötet eftersom vi har ett allt mer utvecklat nordiskt samarbete på den militära sidan, men fram tills nu saknat motsvarande samarbete på den civila sidan, dvs för samhällsskydd, beredskap och krishantering.

Perspektiven är likartade. De nordiska länderna delar allt från värdegrund till geografisk närhet. Vi delar också många av tidens hot och risker. En naturkatastrof känner inga gränser, det gör heller inte klimatförändringarnas effekter. Många av dagens och framtidens hot kräver internationell samverkan och kapacitet från flera länder för att kunna hanteras, t.ex. vid större oljeolyckor på Östersjön. Effekterna av en sådan olycka skulle också drabba flera länder samtidigt.

Det finns mycket att vinna på fördjupat nordiskt samarbete inom utbildning, övning, beredskap och insatser för att möta civila hot och risker.

När vi bygger Sveriges samhällsskydd och krisberedskap har vi samma perspektiv som inom försvarspolitiken i övrigt. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Vi ska både kunna ta emot stöd av och ge stöd till våra grannländer. Vi bygger förmåga som ska kunna användas i landet, i närområdet och utanför närområdet.

På den civila sidan ser jag framför mig ett utvecklat modultänkande, där modulärt uppbyggd förmåga från Norden och EU-länder skall kunna föras samman för snabba insatser. Vi bygger redan nu moduler för t.ex vattenrening i Sverige.

Dagens möte på Haga kan inte beskrivas som annat än en stor framgång för ambitionen om utökat nordiskt samarbete. Mötet avslutades med antagande av ”Hagadeklarationen”, som ger grund för etablerande av ett fördjupat nordiskt samarbete inom samhällsskydd, beredskap och krishantering. De nordiska ministrarna kommer att mötas två gånger per år för möten förberedda av en tjänstemannagrupp. Samarbetet ska stärka våra samhällens motståndskraft, beredskap och förmåga att möta civila olyckor och kriser.

Man kan undra varför detta arbete inte inletts tidigare? Ett skäl kan vara att de civila frågorna hanteras av olika ministrar och departement i olika nordiska länder. I Danmark bär försvarsministern ansvaret, i Norge är det Beatrice Asks kollega. Men oavsett vilket departement som bär ansvaret så är alla nu inriktade på att fördjupa det gemensamma ansvarstagandet.

Ofinansierade Sälenutspel havererade

Vad blev det av alla ofinansierade utspel från Folk och Försvars konferens i Sälen i januari?

Första halvan av konferensen handlade om regeringens och försvarsmaktens gemensamma arbete inför inriktningspropositionen. Att inom ramen för oförändrade anslag skapa en ökad försvarsförmåga, genom ökad användbarhet och tillgänglighet.

Andra halvan av konferensen kom att präglas av medialt uppmärksammade, men uppenbart ogenomförbara utspel. Det var då Björn von Sydow krävde förändringar av försvaret som enligt uppskattning skulle kosta ett par miljarder kronor om året, utöver dagens försvarsanslag.

Eftersom socialdemokraternas budget innebar 5 miljarder kronor i nedskurna försvarsanslag över tre år, skulle Sydows förslag kostat socialdemokraterna kanske 12 miljarder kronor att leva upp till.

Först 5 miljarder för att ta bort de besparingar socialdemokraterna röstat för i riksdagen. Sedan någon miljard för att kompensera på förhand uttagna men aldrig preciserade besparingar på stöd- och kringmyndigheter. Därtill ett par nya miljarder årligen. På så sätt på tre år ca 12 miljarder.

Detta var från början totalt orealistiskt, men gav ändå medialt eko. Jag krävde i Sälen att den socialdemokratiska partiledningen måste ge besked om finansieringen av detta, eller berätta att det inte var partiets linje.

Nu, tre månader senare, har Sydow undertecknat den socialdemokratiska försvarsmotion som kräver att försvarsanslagen skärs ner med 2 miljarder kronor årligen. Från krav innebärande ökade utgifter med uppskattningsvis 2 miljarder kronor till krav på nedskurna försvarsanslag om 2 miljarder kronor, alltså.

Över tre år blir socialdemokraternas besparing på försvaret nu ännu större än den de drev i höstas. Då var det 5 miljarder kronor på tre år. Nu är det 6 miljarder på tre år.

Så vad hände med de ofinansierade utspelen från Sälen? De havererade. Precis som alla visste skulle ske. Även om de för en tid flyttade debatten från en genomförbar och finansierad reformagenda för försvaret.

En god politisk motståndare lämnar

Annika Nordgren Christensen berättade igår att hon efter många år lämnar försvarsberedningen. Jag vill gärna säga att jag tycker att Annika förtjänar respekt för sina år i den försvarspolitiska debattens centrum.

Vi kom in i riksdagen samtidigt, 1994. Då tillhörde Annika en uppmärksammad generation yngre kvinnor i miljöpartiet, till vilka knöts stora externa förhoppningar om förnyelse av politikens former. Hon sökte sig till försvarsutskottet och fick utstå en periodvis mycket negativ granskning i media på grund av öppenhet kring att hon inte hade någon bakgrund i frågorna. För kollegorna var det uppenbart att Annika tillhörde riksdagens mest ambitiösa ledamöter.

Jag uppskattar bra politiker som både medspelare och motståndare. Debatten vinner på det. I sak har jag långt ifrån alltid delat Annikas politiska syn, men alltid gillat den förnyelsevilja hon alltid haft i riksdag och försvarsberedning. Det är därför synd att hon lämnar den centrala försvarspolitiska arenan.

Polens försvarsreform lik den svenska

Idag besökte jag Polen för möte med min polske kollega, försvarsminister Bogdan Klich.

Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra, inte minst våra grannar i Norden och EU. Vi har kommit långt i fördjupning av samarbetet med de nordiska länderna. Kontakterna med Estland, Lettland och Litauen är täta. Det finns anledning att öka samarbetet med Östersjöländerna Polen och Tyskland. Den tyske försvarsministern kommer till Sverige i nästa vecka.

Naturligtvis ägde många av dagens diskussioner rum i perspektiv av det stundande svenska ordförandeskapet i EU, men frågor som gemensam Östersjöövervakning är också bilateralt viktiga för både Sverige och Polen. Det finns också ett betydande intresse för den svenska inriktningspropositionen.

Riktningen i Polens försvarsreform är på många sätt lik den svenska. Det framställs ibland i media som om Sverige går en annan väg än andra länder. Tvärtom ansluter den svenska inriktningen mycket väl till utvecklingen i Nato och EU. Utvecklingen går mot mindre enheter, med hög rörlighet och flexibilitet. Ökad användbarhet betonas genomgående.

I vilken riktning utvecklas då Polens försvar?

Polen har 38 miljoner invånare och totala försvarsutgifter om motsvarande ca 62 miljarder kronor (även om landet nu drar ner utgifterna med flera miljarder på grund av finanskrisen).

Försvarsministern beskriver ett framtida försvar med 90.000 aktiva soldater och 30.000 soldater i reserven. Polen går från värnplikt till ett frivilligt försvar med en del anställda och en del kontrakterade soldater. Sista mönstring genomfördes 2008. Fördelningen mellan stamanställda soldater och tidsbegränsat kontraktanställda soldater är 60/40, en omvänd fördelning jämfört med Sverige alltså. Den insatsorganisation vi föreslår i Sverige består av 50.000 män och kvinnor, med en reserv vid sidan av. Budgeten är ca 40 miljarder kronor.

Polen bygger liksom Sverige ett försvar med den dubbla uppgiften att värna territoriet och genomföra ambitiösa internationella insatser, bl.a i Afghanistan. Polen är frekvent engagerat i EUs stridsgrupper. Polens försvar ska bygga på hög rörlighet och hög transporterbarhet, liksom avsikten är också i Sverige.

Det var bra möten i Polen, som öppnar för tätare samarbete framöver.

Somalia och Afghanistan

Idag besökte jag de utgående rotationerna ME01 för ATALANTA-insatsen utanför Somalias kust och FS 17 för ISAF-insatsen i Afghanistan. Kontingenterna befinner sig nu på Kungsängen utanför Stockholm.

Jag försöker att träffa såväl utgående som hemkommande rotationer för att markera uppskattning för deras insatser. Det är fråga om kvinnor och män som väljer att ta risker och vara borta från sina familjer för att kunna hjälpa andra. Detta är gemensamt för samtliga insatser Sverige deltar i och är värt stor respekt.

Insatserna är såklart sinsemellan mycket olika. ME01 skall huvudsakligen bidra till att skydda WFPs matleveranser, men kan också genomföra andra uppdrag för att skydda civil sjöfart. Inför insatsen har en rad nya juridiska utmaningar behövt redas ut, t.ex. hur på internationellt vatten tillfångatagna pirater skall hanteras. EU har avtal med Kenya om detta, som ska säkra bl.a. skydd mot dödsstraff och samtidigt möjliggöra insyn.

FS17 roterar till Afghanistan i en tid då vi just lämnat besked om att insatsen tillförs ytterligare en skyttepluton, som ska möjliggöra bättre kontroll av ytan i PRT MES, samt svara mot utmaningar som kan komma i samband med de stundande valen.

I förra veckan dödades tragiskt en norsk soldat i ansvarsområdet för PRT MES. Danmark har sett tunga förluster i södra delen av Afghanistan.

Säkerhetssituationen i norra delen av landet, där den svenska styrkan finns, är en annan än i de södra delarna. Samtidigt finns säkerhetshot tydligt närvarande också där. Riskerna skall varken överdrivas eller nedvärderas. Vägbomber utgör en särskild fara, men också andra attentat, som händelser nyligen visat.

Alla militära insatser internationellt är förknippade med risker. Sverige deltar i insatser just därför att det finns säkerhetshot, som det internationella samfundet måste hantera. Danmark har klarat att hantera förluster i Afghanistan tack vara betydande öppenhet kring riskerna.

Sverige söker möta dessa hot och risker genom anpassad utbildning, utrustning och sammansättning av styrkebidrag. Det innebär att vi alltid måste vara beredda att anpassa våra bidrags storlek och sammansättning för att möta förändrade hot och risker.

Varje vecka går Försvarsdepartementet med Försvarsmakten igenom hotbilden i samtliga svenska insatser internationellt. Försvarsmakten ansvarar för hot- och riskbedömningar, att styrkebidragens sammansättning, utbildning och utrustning är rätt.

Jag kommer aldrig att politisera riskbedömningar, utan så lång möjligt är följa Försvarsmaktens bedömning.

Värt att notera är att FS17 är mycket väl utbildat. Många i kontingenten ingick i NBG och har vid det här laget flera års missionsutbildning.

Mycket bra besök i Rio de Janeiro

Resan till Brasilien blev mycket lyckad. Jag träffade försvarsminister Nelson Jobim, flygvapenchefen Juniti Saito och övriga försvarsgrenschefer som i Brasilien är fyrstjärniga generaler, liksom Embraers VD. Kort mötte jag också guvernören för Rio de Janeiro Sérgio Cabral och framförallt gavs jag möjlighet att byta några ord med Brasiliens president Lula da Silva.

Uppenbart är att det finns ett betydande intresse för Gripen och samarbete med Sverige i Brasilien.

SAABs monter var välbesökt under försvarsmässan LAAD, som är den största i sitt slag i Sydamerika. Bland annat kom försvarsminister Jobim dit.

Brasilien är inte bara en potentiell kund för SAAB, utan framförallt en potentiell samarbetspartner för framtida utveckling av Gripensystemet.

SAAB samverkar redan idag med Embraer gällande Erieye, E-99 i Brasilien. Embraer är bra på civilflyg, SAAB ledande på den militära sidan, så där uppges finnas möjlighet till framtida samverkan.

Brasilien kommer sannolikt att bestämma sig för framtida stridsflygplan i höst. Mässan LAAD gav möjlighet för oss att möta samtliga brasilianska nyckelaktörer och resonera om det svenska alternativet. Dessutom gav vår närvaro med en betydande svensk delegation möjlighet att manifestera det svenska intresset för Brasilien.

Socialdemokratisk inkonsekvens

Igår presenterade oppositionspartierna sina svar på regeringens inriktningsproposition. Det blev tre olika motioner och inget gemensamt alternativ, trots att detta hade utlovats.

Splittringen i oppositionen är uppenbar. Ekot rapporterade om att miljöpartiet vill avskaffa värnplikten, som socialdemokraterna hävdar att de vill ha kvar. (Nu är det inte så annat än delvis, vilket framgår av motionen.) Vänstern vill att Sverige skall utebli från EUs stridsgrupper, socialdemokraterna vill stoppa svenskt ledarskap i EU-stridsgrupper, men anser att Sverige ändå skall delta om än i mindre utsträckning. Det som förenar oppositionspartierna är kraftiga nedskärningar av försvarsbudgeten.

Några noteringar om socialdemokraternas motion:

*Förslag om hur landets försvarsförmåga kan ökas finns inte i socialdemokraternas motion. Det är sänkt användbarhet och sänkt tillgänglighet som är temat.

*Socialdemokraterna kritiserar att regeringen inte nått en blocköverskridande överenskommelse om försvaret, samtidigt som socialdemokraterna inte ens nått en överenskommelse inom oppositionen. De har övergivit de sjupartiöverenskommelser som träffades i Försvarsberedningen.

*Den enda siffra som finns i socialdemokraternas motion är kravet att försvarsbudgeten skall skäras ner med 2 miljarder kronor från 2010.

Däremot redovisas inga beräkningar eller resonemang om hur partiet kommer fram till denna siffra, än mindre någon konkretion av hur den ska förverkligas.

Socialdemokraterna talar i motionen om försvarets ansträngda budget – och kräver sedan att samma budget bantas med 2 miljarder kronor.

*Den numerär av värnpliktiga som Anders Karlsson (s) utlovade på TT igår finns inte med i motionen alls. Den siffra Karlsson redovisade för TT skulle innebära att 8.000 ytterligare värnpliktiga jämfört med Försvarsmaktens föreslagna numerär skulle genomgå tremånadersutbildning.

Detta skulle medföra att kostnaderna för försvaret skulle öka med ca 700 miljoner kronor årligen, enligt en första beräkning och givet dagens förmåner. För detta saknar socialdemokraterna finansiering.

*Motionen från socialdemokraterna präglas av inkonsekvenser. Å ena sidan kritiserar partiet regeringens förslag om tidsbegränsade kontrakt för framtidens soldater, som vi inför för att vi inte vill se ett yrkesförsvar. Å andra sidan föreslår socialdemokraterna just tidbegränsade kontrakt på annan plats i motionen.

*Å ena sidan kräver socialdemokraterna att endast en liten andel soldater ska vara ”heltidsanställda” och påstår att propositionen ger ett ”system dominerat av yrkessoldater”. Å andra sidan går de emot regeringens förslag där endast 25% ska vara tidsbegränsat anställda soldater i stående arméförband.

”Istället bör den allra största delen av insatsorganisationen bemannas med frivilliga, kontrakterade soldater..”, skriver partiet. Regeringens förslag är ca 75% kontrakterade soldater i armén. Skulle det alltså inte utgöra största delen?

Konsekvensen av förslagen i socialdemokraternas motion, när man säger sig avvisa nya möjligheter till tidsbegränsade anställningar, kan bli att de heltidsanställda soldater som partiet faktiskt vill ha blir permanenta heltidssoldater. Det är då en helt ny företeelse för Sverige i modern tid, att ett parti verkar förespråka yrkessoldater på livstid.

Fler kontrakterade soldater ger inte givet lägre kostnader, som socialdemokraterna tror. Varje befattning i insatsorganisationen måste för bevarad tillgänglighet då bemannas med kanske fyra kontrakterade soldater istället för en stående. Det finns andra skäl för en hög andel kontrakterade soldater, men de är inte givet ekonomiska.

*Socialdemokraterna talar nu om att grundorganisationens är viktig för folkförankring av försvaret– men under sina regeringsår lade de ner 60-talet förband och verksamhetsplatser.

*Det finns inga siffror gällande vare sig Hemvärnets storlek eller insatsorganisationens storlek i partiets motion. Socialdemokraterna försöker påstå att allt skall bli större – men vill samtidigt skära miljarder i budgeten. Det är inte trovärdigt.

Miljardnedskärningar och oenighet i oppositionen

Låg tillgänglighet. Låg användbarhet. Låg modernitet. Låg solidaritet. Men betydande underfinansiering av försvaret genom miljardbesparingar. Det är en bra sammanfattning av konsekvenserna av oppositionens försvarspolitik, så långt den nu är känd.

Under flera månader har de tre oppositionspartierna hävdat att de skall presentera en gemensam försvarspolitik som svar på regeringens inriktningsproposition. Socialdemokraternas, vänsterns och miljöpartiets uppenbara oenighet om både budget och försvarspolitikens inriktning har bemötts med att de minsann inte skulle ha några problem att bli eniga i vår.

Men igår ikväll meddelade vänsterns Gunilla Wahlén på TT att det inte blir någon gemensam motion från oppositionen. Det oppositionen dock, enligt vad Wahlén berättar, har lyckats komma överens om är nya miljardsnedskärningar av försvaret och sänkta ambitionsnivåer rakt igenom försvarspolitiken. De tre partierna lyckas då därmed med konststycket att både försvaga det nationella försvaret och att dra ner den internationella solidariteten.

Ingenstans i det vi hittills sett av oppositionens resonemang förekommer att försvarspolitik faktiskt handlar om att skapa försvarsförmåga. Regeringen bygger med inriktningspropositionen ett försvar som med hög tillgänglighet kan användas för att värna Sverige och svenska intressen – i Sverige, i närområdet och utom närområdet. Oppositionen är inte intresserad av detta. Dagens problem i försvaret kommer med deras politik att konserveras och kombineras med miljardnedskärningar, samtidigt som de tre partiernas ledamöter i försvarsberedningen totalt körs över.

Har oppositionen inte sett några av dagens strukturella problem i försvaret och hur dessa bottnar i tidigare försvarspolitik? Är de nöjda med att endast 1/3 av den nationella insatsorganisationen kan användas inom ett år? Tar Sverige och Europa för stort ansvar för internationella fredsinsatser? Ska inte försvarspolitiken fokusera på försvarsförmåga?

Det blir alltså, enligt Wahlén, ingen gemensam motion för socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet. Det blir tre separata – men säkert mycket retorik om hur tre motioner egentligen innebär mycket mer enighet än en gemensam… Faktum kvarstår, man har inte lyckats skriva sig samman om en gemensam inriktning.

Vad berättar då Wahlén mer om vad de tre partierna ändå ska vara överens om?

*´Två miljarder skall skäras på försvaret 2010.´

Det ska bli intressant att se hur de tre partierna på sina pressträffar specificerar var dessa miljarder ska tas. En gissning är att det kommer döljas av påstådda förbilliganden, och att ingen gemensam besparingslista presenteras.

*´Nej till svenskt Natomedlemskap.´

Något förslag om medlemskap i Nato finns dock inte i inriktningsproppen.

*´Nej till yrkesförsvar´

Något förslag om yrkesförsvar finns inte i propositionen. Där finns förslag om ett Hemvärn omfattande 22.000 personer, och om stående och kontrakterade förband som enligt Försvarsmaktens underlag omfattar 28.000 personer. De kontrakterade soldaterna i armén – dvs personer som har civila jobb och som kontrakteras för periodvis övning och insats – utgör 75%, och de soldater som ingår i stående förband utgör 25% av totalen. Kontrakten är i båda fallen tidsbegränsade. Allt för att skapa ett försvar med betydande civil förankring.

Lustigt nog är dock de tre oppositionspartierna för en anställd utlandstyrka. Det svenska försvaret har 15.000 anställda idag, varav de flesta är officerare. Således finns det mycket fler anställda än värnpliktiga i försvaret idag. Är det då ett yrkesförsvar?

Utan ett nytt personalförsörjningssystem med frivillighet som grund stoppas övergången till ett försvar användbart för alla försvarets uppgifter – för insatser i landet, i närområdet och utanför närområdet. Istället vill oppositionen enligt Wahlén ha ett tudelat försvar – dels en nationell insatsorganisation och dels en anställd utlandsstyrka. Detta är dyrt och ineffektivt, men det stoppar också nordisk och europeisk samverkan, för att hindra konflikter från att nå våra gränser.

*´Nej till att Sverige skall leda en EU stridsgrupp.´

Initiativet till att Sverige skulle leda NBG08 togs av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det blir dock dyrt att leda en EU-stridsgrupp om man varje gång måste bygga den från grunden. Men i framtiden – kanske redan 2014 – ska det svenska bidraget kunna baseras på en ordinarie och redan existerande svensk bataljonsstridsgrupp, som anpassas och under ett halvår står till förfogande som EU stridsgrupp. Därmed bortfaller betydande kostnader jämfört med den socialdemokratiska modellen.

*´Nej till neddragning av Hemvärnet´

Det föreslås ingen sådan neddragning i inriktningspropositionen. Idag är det bara 13.000 av de 30.000 i Hemvärnet som är aktiva så att de uppfyller sina kontrakt. Vi vill öka detta till 22.000 och samtidigt stärka såväl utbildning som utrustning. Hemvärnet utvecklas i riktning mot nationella skyddsstyrkor, som kan användas också förbandsvis i fredstid, t.ex. för att stödja det lokala samhället.

Det går inte att komma till rätta med dagens brister i försvaret om allt skall förbli som igår. Då består också problemen.

Igår kväll gav vänstern sin version av vad oppositionen tycker. Idag är det socialdemokraternas Anders Karlssons tur att ge sin version.

Möte med Brasiliens försvarsminister i Rio de Janeiro

Skriver detta på väg till Brasilien. Ska till Rio de Janeiro för att träffa min brasilianske kollega, Nelson Jobim, den brasilianske flygvapenchefen Junito Saito, och guvernören för Rio de Janeiro Sergio Cabral.

Tidpunkten är väl vald eftersom flygmässan Latin America Aero Defence öppnas av president Lula da Silva i Rio de Janeiro på tisdag.

Braslien avser att med början 2014 anskaffa ett nytt stridsflygplan. Inledningsvis avser landet att anskaffa 36 nya plan, följt av ytterligare två delserier kring 2020 och 2023. Totalt kan det handla om 120 nya plan.

Gripen är ett av tre alternativ som Brasilien valt att gå vidare med, utav de ursprungligen sex konkurrenterna.

För Gripen talar att planet enligt bl.a. SAAB möter eller överträffar alla de förmågekrav som Brasilien ställer. Därtill är ekonomin svårslagen, både vad gäller inköpspris och driftskostnader. Svensk industri har mångårig erfarenhet av off-set och samverkan med köparländer. Alla dessa faktorer går att verifiera genom att studera tidigare affärer.

Brasilien är intressant inte bara som kund, utan också som partner eftersom landet har en betydande egen flygindustri, vilket öppnar för nära och långsiktig industriell samverkan kring utveckling av Gripen NG. För Sverige, som avser att Gripen skall vara kärnan i det svenska flygvapnet till 2040, är samverkan med andra länder kring vidareutveckling av Gripen en stor fördel.

Kontakterna mellan Sverige och Brasilien har varit täta de senaste åren. President Lula genomförde 2007 ett statsbesök i Sverige. Kungafamiljen har nära band till Brasilien. I somras kom planeringsminister Unger på besök under Almedalsveckan. Våra länder har också samverkat gällande handelsfrågor och biobränsle. Sao Paulo är en av Sveriges större industristäder.

Självklart skulle en Gripenaffär öppna dörrar för ytterligare samverkan. Konkurrensen är hård – särskilt när vi konkurrerar med stormakter – och vilka faktorer som kommer att vara avgörande för Brasiliens val går inte nu att säga, men Gripen är ett mycket bra system väl värt regeringens stöd.

Annonser