Archive for november, 2009|Monthly archive page

Brasilien och budgetdebatt

Efter två nätter på flygplan och en på ambassaden i Brasilia är vi åter i Sverige igen.

Resan till Brasilien gick så bra som vi hade hoppats. Det svenska Gripen-alternativet är en reell utmanare i FX2 upphandlingen, som förväntas avgöras i närtid. Hur Brasilien i slutändan kommer att värdera de olika alternativen och de olika faktorer som ingår i utvärderingen är ännu inte klart. Men det har varit viktigt för Sverige att bedriva en bra kampanj, vilket alla inblandade har gjort.

I nästa vecka väntar riksdagsdebatt om försvarsbudgeten. Där ställs två tydliga alternativ mot varandra.

Alliansen som arbetat fram och beslutat inriktningspropositionen, innebärande den största försvarsreformen på decennier – med syfte att öka den svenska försvarsförmågan. Alliansen som planerar för oförändrade försvarsanslag, vilket i finanskrisens Europa är nog så intressant. Alliansen som redan gjort betydande reformer av såväl den civila som militära krishanteringsförmågan.

Oppositionen som står utan ett reellt, genomarbetat, preciserat eller genomförbart försvarspolitiskt alternativ. Oppositionen som endast är överens om att försvaret skall skäras ner med allra minst 2 miljarder kronor årligen. När skall detta synas i försvarsdebatten? Man kan utgå från att Alliansens ledamöter i debatten både kommer att beskriva allt det våra fyra partier gemensamt genomför och gjort, men också tomheten i oppositionens försvarspolitik, eller rättare sagt oppositionens brist på genomförbart alternativ.

Annonser

Möte med Brasiliens försvarsminister Jobim

Idag mötte jag Brasiliens försvarsminister Nelson Jobim både i enskilt möte och på lunch.

På mötena och lunchen, då hela den svenska delegationen deltog, var den brasilianska uppställningen bästa tänkbara. Förutom ministern deltog fyra fyrstjärniga generaler. Försvarsgrenchefen för marinen, den biträdande chefen för armén och flygvapenchefen Saito var med, samt en fyrstjärnig general från försvarsdepartementet i egenskap av rådgivare i försvarspolitiska utvecklingsfrågor. Därtill deltog en rådgivare för finansiella frågor, på mycket senior nivå.

Samtalen var mycket bra. Vi berättade om Gripenofferten, att regeringen står bakom erbjudandet från Saab och svarade på frågor kring dess innehåll och möjligheten till framtida samverkan.

Intresset från brasiliansk media är stort, vilket vi – Åke Svensson från Saab, general Mats Nilsson och jag – märkte när vi efter mötet med Jobim mötte representanter för pressen. Mycket tyder på att Brasilien kommer att välja väg den närmaste tiden, vilket bidrar till intresset för frågan.

Saab och Sverige erbjuder ett plan som väl möter de operativa kraven och dessutom till ett som vi tror mycket konkurrenskraftigt pris. Detta gäller såväl kostnaden för inköp, som för att äga och använda Gripen. Därtill kommer ett samarbete kring utveckling av nästa generations Gripen. Hur Brasilien värderar detta gentemot andra offerter återstår att se, liksom vilka ytterligare faktorer som bidrar till avgörandet.

Inför detta avgörande har Sverige och Saab gjort allt det vi kan för att föra fram det svenska alternativet.

Bra första dag i Brasilien

Idag har jag tillsammans med bl.a. Åke Svensson, VD och koncernchef i SAAB, och min delegation bestående av generallöjtnant Mats Nilsson m fl, haft möten i Brasilia. Min vilja är att markera regeringens stöd för offerten till Brasilien och samverkan med SAAB i detta arbete.

I förmiddags mötte vi den brasilianska senatens talman José Sarney, som var Brasiliens president mellan 1985 och 1990. Vi talade om såväl Gripenofferten, som det bredare samarbetet mellan Sverige och Brasilien. Jag underströk att Sverige endast lovar det vi kan hålla, och håller det vi lovar. Det samarbete vi har med andra länder är verifierbart.

Därefter mötte vi Eduardo Azeredo, som är senator och ordförande för utrikes- och försvarsutskottet. Senaste gången jag mötte honom var när han tidigare i år ledde en delegation brasilianska parlamentariker på besök i Sverige. De besökte både Stockholm och Linköping.

Under tisdagskvällen hålls en mottagning hos guvernören i det federala distriktet Brasilia, José Roberto Arruda, med bl.a parlamentariker inbjudna. Imorgon följer möte med min brasilianske försvarsministerkollega, Nelson Jobim.

Den offert Saab har lämnat till Brasilien gäller. I den erbjuds en möjlighet till gemensam utveckling av nästa generations Gripen, vilket göra att kostnader delas mellan berörda. De ansträngningar vi gör har uppmärksammats i Brasilien.

Bistånd behövs!

På planet till Brasilien läste jag en Unicef-rapport om Afghanistan. Det är svårt att i en blogg göra den rättvisa, rapporten är värd att läsas och förtjänar att uppmärksammas.

Enligt FN:s barnfond kan hjälporganisationer under långa tidsintervall inte arbeta på 40 procent av Afghanistans yta, eftersom säkerhetsläget är alltför svårt.

Jag har vid många tillfällen försökt att lyfta fram kopplingen mellan säkerhet och bistånd, det ena behövs för det andra. TT skrev i förrgår med anledning av rapporten: ”Efter det att ett pensionat för FN-anställda i Kabul anfallits i förra månaden och fem människor dödats evakuerades hundratals anställda utlänningar i flera veckor.”

Jag har använt exemplet att bildligt och bokstavligt riskerar skolorna vi bygger att brännas om vi lämnar landet militärt. Unicef säger, enligt TT igår, att ”Närmare 320 skolor har utsatts för attacker det senaste året. I attackerna har 124 människor dödats och närmare 300 skadats.” Till det kan läggas alla de hot mot lärare och skolbarn som inte realiserats. Att flickor drabbas särskilt hårt av detta är ingen överraskning.

Jag såg i DN på nätet när jag mellanlandade i Lissabon att Afghanistankommittén säger att man vill stå fria från den militära närvaron. Det förstår jag helt. Jag har själv min bakgrund i Röda Korset och känner väl nödvändigheten för ideella organisationer att vara och upplevas fristående.

Men det innebär inte att biståndet inte påverkas av säkerhetsläget. Om FN drar hem delar av personalen efter våldsdåd och hot, om biståndsarbetare inte kan verka över hela landets yta, eller om skolor och andra projekt bränns, så påverkar det biståndet. Det är vad som händer idag. På motsvarande sätt riskerar våra demokrati- och samhällsbyggande insatser att omintetgöras om inte samhället förblir stabilt, vilket tyvärr fortfarande förutsätter internationellt militärt stöd.

Det ideella biståndet är utmärkt, jag har stor respekt för de organisationernas kunskap och villkor, men det är det bilaterala och multinationella biståndet också. Sverige kommer i år att totalt ge över 500 miljoner kronor i bistånd till Afghanistan.

En förbättring som krävs för framtiden är en konsekvent ”population centered approach” för ISAF, som bygger på att det är viktigare att värna civila än att döda extremister. Vår närvaro är central för att värna säkerheten för civila. Därmed möjliggör vi både för afghanerna att i ökad utsträckning hjälpa sig själva liksom ett vidgat bistånd och humanitära insatser. Därför är general McChrystals rapport om en ny inriktning för insatsen välkommen.

Den humanitära situationen i Afghanistan, som är ett av världens fattigaste länder, är mycket allvarlig. Se bara följande exempel från Unicefs rapport:

*Dödligheten för barn uppskattas uppgå till 25 procent före fem års ålder.
*1.600 mammor per 100.000 förlossningar avlider.
*35 procent av flickorna är inskrivna skolan – men ännu fullföljer endast 13 procent skolan.
*64 procent av pojkarna är inskrivna i grundskolan – 32 procent fullföljer.
*8000 barn är anknutna till väpnade grupper, eller styrkor.

Den enda slutsats att dra av detta är att Sveriges och det internationella samfundets fortsatta engagemang verkligen behövs i Afghanistan. Vi menar att den militära insatsen är nödvändig för säkerheten – men att den är långt ifrån tillräcklig för Afghanistan. Sett på längre sikt har utvecklingen i Afghanistan gått åt rätt håll i flera avseende – t.ex. vad gäller antalet flickor och pojkar i skolan och människors tillgång till grundläggande hälsovård – men mycket betydande utmaningar återstår, som framgår ovan. Bistånd behövs!

Till Brasilien för Gripen igen

Idag reser jag till Brasilien igen, för att stödja den svenska Gripenkampanjen.

Jag var där också i våras och har dessutom träffat brasilianska ministrar och parlamentariker i Sverige, vid flera tillfällen.

Vi har haft förmånen att se Brasiliens President Lula i Sverige vid två tillfällen de senaste åren, senast i höstas under toppmötet EU-Brasilien. Vid det föregående tillfället gjorde presidenten statsbesök i Sverige. Jag mötte honom också som hastigast i våras, i Rio de Janeiro.

Också andra statsråd, som Maud Olofsson och Ewa Björling, och flera statssekreterare har lagt betydande kraft på att stöda SAAB och Gripen i Brasilien.

I slutändan är det dock planets konkurrenskraft i form av pris och prestanda, som tillsammans med möjligheter till teknologiöverföring och industriellt samarbete lär vara centrala för utgången.

Gripen erbjuder Brasilien ett konkurrenskraftigt inköpspris, en mycket låg livscykelkostnad och ett långsiktigt partnerskap i att utveckla nästa generation Gripen.

Sverige konkurrerar med USA och Frankrike om ordern till Brasilien. Det säger sig självt att det är mycket svåra konkurrenter och vi känner utgångsläget väl.

Det ser ut som att Brasiliens val av flygplan nu närmar sig, även om det exakta datumet för beslutet inte är känt. Vi vill använda varje möjlighet att lyfta fram Gripen och hoppas därför hinna göra en gemensam svensk ansträngning inför avgörandet.

Resultat för de svenska prioriteringarna i Bryssel

Under förra veckans Ministerrådsmöte i Bryssel fick vi, det svenska ordförandeskapet, igenom rådsslutsatser och beslut om samtliga våra fyra stora prioriteringar på försvarsområdet. Vi har därmed levererat resultat.

Prioriteringarna är:

1. Ökad flexibilitet och användbarhet för EUs stridsgrupper. Här beslutades rådsslutsatser som öppnar för användning av stridsgrupperna för annat än ren snabbinsats i exceptionella fall, och när berörda länder vill det. Allt för att stärka EUs samlade krishanteringsförmåga.

Vårt initiativ grundades på erfarenheterna från NBG08, då vi i NBG hade 2.850 soldater stående, samtidigt som EU hade svårt att styrkegenerera för ESDP-insatsen i Tchad.

2. En ny ansats och en hög ambition för sjöövervakning, som bygger på erfarenheterna från SUCBAS i Östersjön.

Det är inte en fråga om att bygga nya tekniska system, utan om ökad civil-militär samverkan inom länder och ökad samverkan mellan länder. I grunden finns den information som vi behöver för att få bättre sjöläges bild, men den är fragmenterad. Informationen behöver samordnas och tillgängliggöras många aktörer ”cross sector, cross pillar och cross border”.

SUCBAS är operativt och består av 8 strandstater kring Östersjön.

3. Ökad civil-militära samverkan i krishantering, vilket kräver att vi använder erfarenheterna från tidigare och pågående ESDP-insatser för att stärka allt från planering av insatser, till rationell användning av kapaciteter för strategisk transport, sjukvård och skydd för personal vid insats.

Det är tydligt i dagens konflikter hur nödvändig en bred krishanteringsansats och därmed civil-militär samverkan är.

4. Arbete för konkurrens på lika villkor (Level playing field) för europeisk försvarsindustri. I grunden handlar det om ett arbete för att stärka europeisk försvarsindustris konkurrenskraft, och att minska statliga subventioner och konkurrenssnedvridningar.

Den europeiska marknaden är förenklat uppdelad på 27 delmarknader idag. USA har en hemmamarknad för industrin och den är dessutom världens största. Vi vill undvika att finanskris och bantade försvarsbudgetar leder till att marknader stängs eller begränsas. Detta är särskilt viktigt för svensk industri, som inte sällan ligger med exportandelar kring 85-90 procent.

Dessa fyra frågor sammanfaller med dem vi drev under det inofficiella försvarsministermötet i Göteborg. De har grundlagts genom samtal med kollegor, framtagande av non-papers och i möten på tjänstemannanivå och i förhandlingsgrupper. Alla mina medarbetare och tjänstemän har gjort ett enastående arbete.

Vi hanterar under ordförandeskapet också pågående insatser såsom Atalanta, och siktar på att få fram ytterligare rådsslutsatser på ett par områden innan årets slut. Men ministerrådsmötet i Bryssel förra veckan var vår stora examen och det hade inte kunnat gå bättre.

Under försvarsministrarnas lunch hade vi en diskussion om det nya fördragets betydelse på försvarsområdet. Den kom mycket att handla om de finska och svenska solidaritetsförklaringarna, vilka väckte mycket stort och positivt intresse.

Det återstår ännu en dryg månad av det svenska ordförandeskapet i EU. På försvarsområdet är vi mycket glada över utfallet av ministerrådsmötet förra veckan.

Genombrott för civil-militär samverkan

Idag fattade regeringen beslut om att ställa ett av Kustbevakningens nya sjöövervakningsflygplan till förfogande för EU-insatsen Atalanta.

Det är ett genombrott i förutsättningarna för civil-militär samverkan som skett och unikt att Sverige nu kommer att delta i EU-insatsen med både civil och militär kapacitet.

Insatsen Atalanta syftar till att skydda FNs matleveranser till civila i Somalia och att värna den internationella sjöfarten mot hotet från pirater. Insatsen har hittills varit mycket framgångsrik.

Sverige kommer under april till augusti 2010 att leda insatsen, genom fartyget HMS Carlskrona som blir styrkehögkvarter. Sverige deltog under 2009 med två korvetter och ett stödfartyg. Nu kompletteras deltagandet alltså med sjöövervakningsflygplan från Kustbevakningen.

Jag pratade just med operationens befälhavare Peter Hudson, som varmt välkomnade det svenska planet.

Det som efterfrågas av insatsens befälhavare är långsamgående sjöövervakningsflygplan med mycket stor uthållighet. De havsområden som måste övervakas är enorma. Kustbevakningens nya plan motsvarar dessa krav och är utrustade med mycket kapabla sensorer, både radar och kameror.

Vi har under en längre tid sökt klara ut förutsättningarna för ett deltagande av Kustbevakningen och få svar på frågor om allt från praktiska faktorer till interoperabilitet. När dessa frågor sedan enligt Kustbevakningens bedömning kunnat klaras ut blev dagens regeringsbeslut möjligt.

Insatsen ökar Kustbevakningens interoperabilitet och kvalitet också i förmågan i Sveriges närområde.

Han säger nej, men röstar ja

När riksdagen senare i veckan behandlar det förnyade mandatet för den svenska Afghanistanstyrkan, så kommer miljöpartiet och socialdemokraterna att rösta ja till beslutet. Jag välkomnar det.

Ju bredare stöd för de svenska kvinnor och män som deltar i insatsen, desto bättre.

Men att miljöpartiet kommer att rösta ja gör samtidigt Peter Erikssons agerande i media desto underligare. I Agenda i söndags – liksom tidigare i Aktuellt, och i en rad andra intervjuer – talade Peter Eriksson mot insatsen. I hans argumentation fanns ingenting av ansvar för att förklara insatsen för svenska folket, eller för att bidra till förståelse för hur svenska soldater agerar, eller för att berätta hur förhållandena ser ut i vår del av Afghanistan.

När riksdagen voterar om ISAF-propositionen kommer miljöpartiet också att rösta för en reservation, som kräver att den svenska militära närvaron skall utvärderas. Det är bara det att denna utvärdering skall göras 2011 – alltså om två år. Utvärderingen skall läggas till grund för beslut huruvida det militära bidraget skall kvarstå, eller inte. Det civila stödet skall enligt MP öka, oavsett om militär närvaro bibehålls, eller dras tillbaka.

Utvärderingen skall enligt MP inte vara förutsättningslös, t.ex skall den inte titta på om ett utökat militärt bidrag skulle vara motiverat eller nödvändigt.

MP:s resonemang är motsägelsefullt. I en tid när säkerhetsläget försämrats så är man beredd att dra bort den militära närvaron. Om MP anser att det är för farligt för svenska militärer i Afghanistan – skulle det då inte vara farligt för civila? Om säkerhetsläget har försämrats så kräver det rimligen större säkerhetsinsatser för att förbättra det, i vart fall ger inte ett allvarligt säkerhetsläge grund för att dra bort den militära säkerhetsnärvaron.

I själva verket förutsätter bistånd och civil närvaro säkerhet. Den militära närvaron är i sin tur inte tillräcklig för att hjälpa Afghanistans folk till en bättre framtid. Det krävs insatser för demokratisk, social och ekonomisk utveckling därtill. Men dessa insatser är inte motstående, utan kompletterande.

Det finns heller ingen anledning att vänta två år med att anpassa den svenska närvaron. Det gör regeringen löpande. Nytt i årets proposition – även om den formellt endast rör mandatet för den militära närvaron – är viljan till senior civil närvaro i vår del av Afghanistan, samt markeringar om en ökad ambition för stödet till polisen och utvecklingsinsatserna.

Varför vill då MP vänta två år med utvärderingen av en insats som riksdagen så sent som i fjol sa skulle vara ”långsiktig”? Jo, det förlägger frågans hantering till andra sidan valet.

Det är väl känt hur problematisk frågan är för oppositionen, iochmed att vänsterpartiet är det enda parti som är helt emot den svenska militära insatsen i Afghanistan och därmed yrkar avslag på propositionen. Var miljöpartiet egentligen står är som framgår fortfarande svårbegripligt, men det är i alla fall bra att MP kommer att rösta ja till ett förnyat mandat för den militära närvaron. Synd bara att Peter Eriksson inte arbetar för att motivera varför.

Ministerrådsmöte i Bryssel

Måndag och tisdag är det ministerrådsmöte i Bryssel, där jag leder försvarsministrarnas möte. På mötet kommer det svenska ordförandeskapets förslag och prioriteringar att formellt behandlas och beslutas. Vi inledde förankringen av de svenska prioriteringarna långt före vårt ordförandeskap och ägnade det informella ministerrådsmötet i Göteborg åt att diskutera och förankra dem ytterligare. Därefter har arbetet med att ta fram rådsslutsatser och andra texter pågått.

På måndag kväll har försvarsministrarna ett gemensamt möte med EUs utrikesministrar och Natos nye generalsekreterare. Jag utgår från att bl.a. samverkan mellan EU och Nato i Afghanistan kommer att diskuteras då.

Under tisdagen är det styrelsemöte för den europeiska försvarsbyrån (EDA), och vi håller också vår egen försvarsministersession. Vi kommer att ha en lunch, där de säkerhets- och försvarspolitiska aspekterna av EUs nya fördrag ska diskuteras för första gången i försvarsministerkretsen. Därtill kommer en gemensam session med försvars- och utrikesministrarna.

Efter ministerrådsmötet och tillhörande presskonferens går jag till Europaparlamentet för att presentera ordförandeskapets arbete på mitt område, för berörda parlamentariker. SAAB håller samtidigt ett seminarium om sjöövervakning, som jag gärna skulle ha besökt, om tiden bara så hade medgett.

På onsdag väntar sedan hemma i Sverige riksdagsdebatten om det nya mandatet för den svenska Afghanistaninsatsen.

Möte med FMV och Försvarsmakten om helikoptrar

I tankarna hos oss alla i Försvarsdepartementet och Försvarsmakten finns den tolk som dödades och de svenskar som skadades vid IED-attacken i förra veckan. Lördag eftermiddag landade den siste av de allvarligt skadade svenskarna och är förd till sjukhus. Därmed är samtliga fyra med allvarligare skador hemma igen.

Nu vidtar en utredning av händelsen i sig, men särskilt av vad som gjorde att MEDEVAC-helikoptrarna kunde lyfta ut de skadade först efter lite drygt två timmar. Det går inte att utesluta att den tiden kan ha påverkat de skadades situation. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att patrullen hade en Patriaambullans med sig, när attacken skedde, så vissa vårdmöjligheter fanns på plats från början.

Försvarsmakten kommer att utreda händelsen och ISAF helikopterfrågan.

Jag kan bekräfta SVDs uppgifter att jag i fredags hade kallat till mig generaldirektörerna för FMV och Försvarsmakten, för att tillse att den svenska helikopterförmågan för Afghanistan påskyndas.

Det finns pengar och politiskt mandat – men ännu ej förmågan. Varje möjlighet måste sökas – att hyra, köpa eller låna helikoptrar av andra länder, att undersöka civila möjligheter, att titta på existerande helikopterförmåga genom andra helikoptertyper än 10B, samt, såklart, att påskynda att helikopter 10B blir operativ.

10B är starkt försenad från leverantören. Den skulle ursprungligen ha varit operativ för den Nordiska Stridsgruppen (NBG), som inledde sin beredskapsperiod den första januari 2008.

Det är mer än två år sedan jag gjorde klart att helikopter 10B, efter NBG, så snart som möjligt skulle användas i Afghanistan.

Kanske måste en temporär lösning sökas, fram till dess att 10B är klar för Afghanistan. Kanske kan tempot i klargörandet av 10B öka, så att det inte blir nödvändigt med temporära lösningar. Men varje dag på plats med helikoptrar med MEDEVAC-förmåga kan vara värdefull.

FMV och Försvarsmakten ska återkomma med besked i närtid.

Annonser