Archive for januari, 2010|Monthly archive page

Åtgärder för bättre brandskydd

I fredags eftermiddag var jag i Rinkeby för att möta all dem som var engagerade i hanteringen av brandkatastrofen där i juli månad. Jag besökte dem också i juli, dagarna efter branden. Vi bestämde redan då att mötas igen när det akuta skedet var över och det var möjligt att börja dra lärdomar av vad som hänt.

Sedan dess har brandkåren och polisen utrett olyckan. Statens haverikommission arbetar med sin rapport, som sannolikt kommer att vara klar i sommar.

Den berörda pappan medverkade på mötet i fredags. Jag mötte honom också i somras. Vi känner alla stor respekt inför honom och att han väljer att medverka.

Det senaste året har Sverige drabbats av flera större bränder, där många människor skadats och dödats. Redan i april 2009 initierade Försvarsdepartementet en översyn av hur Lagen om skydd mot olyckor, som är från 2004, har fungerat. Efter branden i Rinkeby fick detta översynsarbete tilläggsdirektiv. I november 2009 gav vi Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i uppgift att tillse att det tas fram information om brandskydd på fler språk än svenska, vilket har behövts.

Resultatet av översynen har varit ute på remiss och Försvarsdepartementet arbetar med en skrivelse om bl.a. förstärkningar av brandskyddet, som enligt tidsplanen avses att läggas till riksdagen under våren. Låt mig nämna några saker som jag tror är viktiga att förhålla sig till.

Lagen om skydd mot olyckor bygger på målstyrning av brandsäkerhetsarbetet. Fastighetsägarna är ansvariga för att byggnader håller godtagbar standard vad gäller brandskydd. Kommunerna utövar tillsyn och kan utfärda vite och ytterst vidta åtgärder på en fastighetsägares bekostnad. MSB kan utfärda allmänna råd, tex om brandvarnare. Mycket viktigt för brandskyddet är också det samlade regelverket kring byggnation och byggregler.

En hel del talar för att bandskyddstillsynen kan stärkas och göras mer likvärdig över landet. Möjliga åtgärder som förts fram är utbildningsinsatser och kvalitetssäkring av inspektioner. MSB kan utfärda fler allmänna råd, eller kanske ges föreskriftsrätt.

Det går inte nog att understryka vikten av att enskilda människor vet hur de skall skydda sig mot bränder och dessutom vet hur man ska agera om brand utbryter. Denna kunskap kan rädda liv. I Stockholms stad har man inlett ett informationsarbete kring brandskydd, berättade borgarrådet Joakim Larsson under mötet i Rinkeby, där man erbjuder t.ex. föreningar utbildning.

Det är för tidigt att nu döma av exakt vilka åtgärder som kommer att finnas med i skrivelsen till riksdagen, m.a.o. vilka tekniska lösningar som väljs för att nå målet. Men det senaste årets olyckor har visat att mer behöver göras för att hindra att bränder uppstår och att människor far illa av bränder.

Annonser

Gripendemonstratorn i Linköping

Igår besökte jag Norrköping för ett mycket bra möte med alliansens företrädare där och Linköping för ett möte på SAAB.

Besöket på Saab kretsade kring pågående exportansträngningar, bl.a. i Brasilien.

Det var viktigt för mig att följa upp det pågående arbetet med demonstratorn som i enlighet med handlingsplan Gripen kan föregå Gripen NG.

Bilden jag fick var att omfattande flygningar pågår med stor framgång och att mycket tyder på att ett Gripen NG kanske t.o.m. kan bli bättre än förutsett. Gripen NG som offereras Brasilien erbjuder därtill ett pris för inköp och per flygtimme som knappast någon konkurrent kommer i närheten av.

När jag senast var i Brasilien noterade jag att en del aktörer med andra intressen än Sverige hävdade att Gripen bara finns på papperet. Detta trots att bl.a. Sverige i många år opererat Gripen A/B och C/D, och att ett par brasilianska piloter redan flugit demonstratorn i Linköping. Erbjudandet till Brasilien gäller bl.a. gemensam utveckling och färdigställande av nästa generations Gripen, där demonstratorn är en grund.

När man provsitter planet upplever man först miljön som ganska lik den i dess föregångare, men planets egenskaper kan förbättras kraftigt i NG, tex vad gäller räckvidd, lastkapacitet, sensorer och förmåga till super cruise utan användning av efterbrännkammare. Vi får se om det blir möjligt för mig att flyga med demonstratorn längre fram i vår. Erbjudandet lämnades i alla fall av Saab. C/D har jag flugit sedan tidigare.

Saab gav också en lägesbild för de projekt med obemannade flygande farkoster som man driver. Skeldar är en obemannad helikopter, som utvecklas för att vara lätt att styra från mark och med förmåga inte minst att stödja markförband, tex för att möta IED-hot. Neuron är kanske mer känt, ett europeiskt samarbete om ett obemannat flygplan med stealth-egenskaper.

Basläger till Haiti

Sverige har sänt ett basläger till stöd för hjälpinsatsen i Haiti. Tanken är att lägret, som är ett samarbete mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Estland, ska möjliggöra för FN:s räddningspersonal att fokusera på hjälparbetet. Lägret tar hand om boende, matlagningsmöjligheter, sanitet, kommunikationer och arbetsplatser för minst 200 personer och kan byggas ut till närmare 300 platser vid behov. Hela lägret är självförsörjande med mat och vatten i 14 dagar för att inte belasta det drabbade området. Baslägret har svensk-dansk ledning och kommer finnas på plats under en längre tid. 23 personer från MSB har skickats till Haiti för att bygga upp lägret med bl.a elektriker och VVS-personal.

För att möjliggöra den insats som nu sker har länderna övat tillsammans, t.ex under Triplex-övningen vid svensk-norska gränsen hösten 2008.

MSB har också sänt 16.000 doser vattenreningsvätska till Haiti där varje dos räcker för en familj under en dag.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan göra insatser ensam eller tillsammans med andra i landet, i närområdet och utanför Sveriges närområde.

Ett nytt nordiskt samarbete kring civil krishantering är på plats sedan våren 2009, då det grundlades med Haga-deklarationen. MSB samarbetar löpande med sina nordiska kollegor. Genom samarbetet stärker vi förmågan att förebygga och hantera olyckor och katastrofer i Norden men också för att underlätta insatser internationellt. Vi samarbetar också om utbildning, övning, beredskap och insats.

Sahlin sa nej till de plan som används för Haiti

Just nu används de nya strategiska transportflygplan som Sverige har tillgång till genom samarbetet SAC (Strategic Airlift Capability) för att snabbt sända ett ”base camp” för räddningsarbetare till jordbävningsdrabbade Haiti.

Mona Sahlin efterlyste i Sälen igår åtgärder för att hjälpen till Haiti och i liknande framtida katastrofer skulle komma snabbare fram. Det anmärkningsvärda är dock att inte bara Sahlins socialdemokrater, utan hela oppositionen, våren 2008 drev avslag på regeringens förslag om svenskt medlemskap i SAC. Som ju är en del i svaret på hur vi snabbare kan komma på plats med sådan hjälp.

Den nya förmåga Sverige skaffat för effektiva transporter och som redan varit till stor nytta bl.a för hjälpen till Haiti är oppositionen alltså emot. Sverige skulle inte haft någon ny tillgång till C17 för strategisk transport för civil och militär krishantering om riksdagen gjort som Sahlin ville.

C17-planen är mycket lämpliga för civil krishantering. I höstas var det aktuellt med C17 för att bistå ett annat jordbävningsdrabbat land med sjukvårdsutrustning. Nu används de för Haiti. C17 kan starta och landa på mycket korta banor. Det klarar att starta och landa på grusbanor, vilket är en stor fördel i samband med krishantering, då infrastrukturen ofta är skadad.

Sverige är näst största land i SAC-samarbetet om C17 för att bättre kunna stödja både långsiktiga insatser och civil och militär krishantering.

Sverige är delägare i tre stycken C17-flygplan i ett samarbete som består av 12 länder. Sverige har 550 flygtimmar per år. USA är störst med 1000 timmar. Norge och Finland är andra medlemmar.

När en kris uppstår vill många länder snabbt ta sig till samma plats med samma plan för att flytta in utrustning och ofta flytta ut människor. Deltagande i SAC-samarbetet ger Sverige säker tillgång till denna centrala transportförmåga nu och 30 år fram i tiden.
Vi kommer att kunna använda planen för den Nordiska snabbinsatsstyrkans behov och våra gemensamma EU-operationer. C17 kan användas för trupptransport och för transport av materiel. I mellandagarna flyttades CV90 till Afghanistan med C17 plan.

Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet yrkade avslag på propositionen om SAC. Nu borde dom ha sett att nyttan av C17 är mycket stor både för civil och militär krishantering och ompröva sitt avståndstagande. Inte minst mot bakgrund av vad Mona Sahlin sa i Sälen.

Ett grundskott mot oppositionens regeringsduglighet

Idag talade Mona Sahlin i Sälen och presenterade tillsammans med Lars Ohly och Peter Eriksson oppositionens säkerhets- och försvarspolitiska uppgörelse. Jag hade förväntat mig en heltäckande, genomarbetad, preciserad, finansierad och genomförbar politisk uppgörelse. Av detta blev intet.

Försvars- och säkerhetspolitiken tillhör statens kärnuppgifter. Socialdemokraterna har nu snart gått igenom en hel mandatperiod utan att ha ett eget alternativ eller en färdig försvarsbudget. Det är ett grundskott mot oppositionens regeringsduglighet.

Detta innebär Sahlins uttalanden idag:

*Synen på insatsen i Afghanistan skall utredas hösten 2011. Det är bara det att riksdagen redan hösten 2010 skall fatta beslut om förnyat mandat för den svenska ISAF-insatsen. En eventuell socialdemokratisk regering skulle därmed vara beroende av stöd från Alliansen gällande Afghanistan.

*Värnplikten skall utredas 2011. Oppositionen skall rösta emot det nya personalförsörjningssystemet i riksdagen i vår, men inte riva upp det om de vinner valet.

*Försvarsindustrin säger man sig vara för, men exporten som den lever på skall begränsas. Företagen ligger med exportandelar mellan 85 och 90 procent och är beroende av export.

*Trots att Sahlin inser att Östersjöperspektivet är viktigt, så skall en av våra viktigaste närområdesförmågor, antalet Gripenplan, skäras ner.

*Oppositionen säger att internationella insatser är viktiga för den internationella solidariteten och vill därför skära ner dem.

*Tidigare har socialdemokraterna sagt att Sverige inte längre skall leda den Nordiska Stridsgruppen, NBG, men nu är beskedet att man inte ”utesluter” ”att Sverige även i framtiden kan bidra till EU:s snabbinsatsstyrkor”. Det är därmed oklart om Sverige alls skall vara med.

*Fortfarande saknar oppositionen en uppfattning om hur försvarsanslagen skall se ut. De skall skära ner 2 miljarder kronor varje år – men de har inga som helst gemensamma besked om hur detta skall gå till. Nu säger Sahlin att detta skall komma i april.

*Oppositionen har inga besked om målen för försvaret, insatsorganisationens storlek, värnplikten, Hemvärnets storlek, eller kapaciteten för internationella insatser.

Det finns inget alternativ till regeringens försvarspolitik, som i allt väsentligt kommer fortsätta att gälla även om oppositionen mot förmodan skulle lyckas vinna valet. Det enda dagens trepartibesked innebar var ökad osäkerhet om försvarspolitikens fundamenta genom att en skur av utredningar en bit in i framtiden aviserades.

Mina tal i Sälen

På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen höll jag på söndagen den 17 januari två tal, dels inledningsanförandet som handlar om den stärkta försvarsförmågan och ett anförande där jag utvecklar den svenska solidaritetsförklaringen.

Du kan läsa dem här:

Försvarsförmåga i fokus – ett försvarspolitiskt paradigmskifte

Den svenska solidaritetsförklaringen

Nu kommer oppositionens alternativ

Imorgon börjar Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, där jag ska inledningstala.

Enligt TT häromdagen så kommer de tre oppositionspartierna att presentera en gemensam försvarspolitik, under Folk och Försvars Sälenkonferens. Det vore verkligen på tiden att oppositionen lämnade ett fullödigt gemensamt besked, och det vore mycket välkommet. Försvarsdebatten skulle vinna på att oppositionen kom med ett konkret alternativ. Regeringen är nu ensam om en genomarbetad, preciserad, finansierad och genomförbar försvarspolitisk linje.

Hittills har de tre oppositionspartierna sluppit de frågor, som kommer när en fullständig politik presenteras. Det har tagits för något självklart och naturligt att de saknat ett trovärdigt gemensamt alternativ. Socialdemokraterna måste ju göra upp med vänstern för att nå enighet inom oppositionen, och det borde rimligen ta emot också för många socialdemokrater. Men det som hänt det senaste året är att socialdemokraterna har anpassat sig till vänstern.

Det enda de tre oppositionspartierna fram tills nu varit överens om i försvarspolitiken är att försvaret ska genomgå miljardnedskärningar. 2 miljarder kronor ska tas från försvaret varje år, säger de tre partierna samlat. Men där har enigheten slutat.

Vad dessa miljarder skall tas ifrån har partierna hittills haft tre olika och oförenliga uppfattningar om.
De har i riksdagen varit splittrade bl.a. om insatsorganisationen inriktning, storlek och bemanning, de har varit splittrade om antalet och storleken på internationella insatser, de har varit splittrade om den Nordiska Stridsgruppen, om synen på försvarsindustrin och försvarsmaterielexporten. De har varit splittrade om värnplikten, där Miljöpartiet drivit en övergång till frivillig rekrytering.

Den faktiska besparing de velat genomföra är större än 2 miljarder.

Socialdemokraterna har t.ex. i sin budget redan tillgodoräknat sig pengar från stödutredningen och krävt ett överintag av värnpliktiga motsvarande nästan en miljard i nya kostnader. Dessutom har internationella insatser som Kosovo snabbstängts i deras alternativ och pengar förutsätts frigöras omedelbart. Totalt är såvitt jag kan se socialdemokraternas budget mer än 3 miljarder svagare än regerings, varje år.

Anmärkningsvärt är att Socialdemokraterna inte heller som enskilt parti i riksdagen haft något detaljerat budgetalternativ för försvaret. De har inte redovisat någon uppfattning om insatsorganisationens storlek eller om hur stort hemvärnet skall vara, än mindre har de lagt fram en preciserad syn på dimensionering av Försvarets förmågor. De har inte offentliggjort några ekonomiska beräkningar av sina förslag eller någon konkretisering av hur de miljardnedskärningar de föreslår skall tas ut. I Socialdemokraternas försvarsmotion förekommer ordet försvarsförmåga såvitt jag vet en enda gång och då inte i beröring med Försvarsmakten, utan i samband med industrifrågor.

Men allt detta kommer att ändras de kommande dagarna, då oppositionens gemensamma försvarspolitiska alternativ skall komma. Oppositionen har gång på gång sagt att ett samlat och gemensamt försvarspolitiskt alternativ skall komma. Men det har inte kommit något vare sig i samband med riksdagens behandling av inriktningspropositionen, eller i gemensamma partimotioner eller i riksdagens budgethantering. Vi har alltså väntat på det länge.

Men nu är det är dags. Jag förutsätter att TTs uppgifter är korrekta och att vi senast på måndag får se oppositionens slutliga, sammanhållna, finansierade och preciserade försvarspolitik. Att de efter flera års samverkan finner varandra i frågor som personalförsörjning, internationella insatser och försvarsindustri borde vara en självklarhet. Eftersom de tre oppositionspartiernas ledare kommer till Sälen så utgår jag från att de skall redovisa en fullständig överenskommelse i detalj. Det är en självklarhet att stora partier som socialdemokraterna och oppositionen som samarbete behöver ha en fullständig försvarspolitik. Då kan sakdebatten om innehållet börja.

Inriktningsbeslut för Försvarsmakten 2010-2014 fattat idag

Idag fattade regeringen beslut om Försvarsmaktens inriktning 2010-2014. Det följde såklart helt och fullt Alliansens Inriktningsproposition och riksdagens beslut om densamma.

Folkpartiet är ett av fyra partier bakom inriktningspropositionen och dagens regeringsbeslut. Alliansen är enig. Mot den bakgrunden skall man läsa SVD idag med diskussion om perioden bortom dagens inriktningsproposition.

Utvecklingen i Ryssland som artikeln beskriver är den som inriktningspropositionen utgår från. I Inriktningspropositionen ingår ett nytt närområdesperspektiv, med en solidaritetsförklaring och en insatsorganisation bestående av stående och kontrakterade förband som ska kunna användas för insats både i landet, i närområdet och utom närområdet.

Just närområdesperspektivet är anledningen till att jag och flera allianspartier insisterat på att Sverige skall ha 100 Gripenplan, dvs ett flygvapen ca dubbelt så stort som våra grannländer. Det blev också riksdagens beslut i somras.

Gripen övervakar luft och hav och utgör tröskel för angrepp mot Sverige. Tidigare har folkpartiföreträdare drivit kraftiga nedskärningar av antalet Gripenplan. Det är således bra att folkpartiet är tydliga om att en minskning vore fel och därmed understryker enigheten i Alliansen. I höstens budget begärde regeringen riksdagens stöd för en nyanskaffning av radarjaktrobot för Gripen.

Att Visby skall bli operativ i insatsorganisationen klargörs i Inriktningspropositionen och är också det beslutat av riksdagen i somras.

Försvarsförmågan förstärks de kommande åren betydligt genom att tillgängligheten och användbarheten i det svenska försvaret mer än fördubblas.

I Alliansregeringens Inriktningsproposition, i riksdagsbeslutet i somras liksom i dagens regeringsbeslut klargörs att armén skall baseras på bataljonstridsgrupper. Dessa är avsedda för insatser i landet, i närområdet och utom närområdet. De är inte avsedda endast för internationella insatser.

Den inriktning för försvaret som Alliansen i riksdagsbeslut och i proposition har fattat beslut om började gälla 1 januari 2010 och omfattar perioden fram till 2014. Hur nästkommande inriktningsbeslut för perioden efter 2014 ska se ut är för tidigt att säga idag, förutom att det kommer utgå från Insatsorganisation 2014 (IO14).

Det finns idag inte någon färdig säkerhetspolitisk analys för perioden efter 2014, låt säga för åren 2015 till 2020. Det nu gällande inriktningsbeslutet föregicks av ett par års analyser i regeringskansli, Försvarsmakten och Försvarsberedningen. Av naturliga skäl finns inget motsvarande arbete färdigt för perioden efter 2015.

Under kalla kriget, då Sovjetunionen stod för en militär makt som utgjorde ett reellt invasionshot mot Sverige och med en skrämmande förmåga att förflytta och landsätta trupp, hade Sverige en pansarbrigad på Gotland. Den togs bort i samband med Försvarsbeslutet 1992.

”Armén bör på sikt organiseras i fem brigader i en förbandsreserv”, skriver (fp). De armébrigader som jag finner i fp-texten finns därmed i reserven. Detta vore i så fall en ambitionssänkning, både vad gäller tillgänglighet och användbarhet, jämfört med nu gällande inriktningsbeslut. Där är det 8 bataljonstridgrupper som etableras, tillgängliga i princip omedelbart om Sverige hotas, och inte bara en reserv som armén bygger på. Men vare sig personal eller materiel för fem reservbrigader finns tillfullo idag, därmed kommer betydande kostnader för att etablera dem.

Brigadstrukturen är avvecklad sedan många år och kan återuppbyggas endast till betydande kostnader. Frågan är denna mandatperiod avdömd i Alliansen och av riksdagen, och senast idag av regeringen. Sverige skall ha brigadledningsförmåga, men inte nu återbygga en brigadstruktur.

FP-föreslår att Sverige skall köpa stridsvagnar för att direkt ställa i förråd. Sverige äger nämligen inte Stridsvagn 121, den är bara leasad från Tyskland och kontraktet har dessutom gått ut. Försvarsmakten räknar inte med behov av dem i insatsorganisation eller förbandsreserven. Stridsvagn 122 äger vi och de kommer att användas. Frågan berördes i inriktningspropositionen.

Det folkpartiet föreslår skulle sannolikt kosta väldigt mycket pengar, exakt hur mycket måste räknas på, men att det är miljardbelopp står klart. Frågan måste då ställas – hur når vi högst försvarsförmåga för pengarna? Är det en återgång till kalla krigets lösningar? Eller hur mycket högre försvarsförmåga skulle pengarna ge vid en uppskalning av försvaret i enlighet med inriktningspropositionens moderna insatsorganisation.

Alliansen är enig om försvarets inriktning 2010-2014, detta underströks av dagens regeringsbeslut. Kring den därpå följande utvecklingen finns all anledning att återkomma, inte minst under kommande mandatperiod.

Försvarsmaktens ekonomi gör miljardöverskott

Försvarsmakten gjorde, som Rapport berättade igår, under 2009 ett mycket stort överskott ekonomiskt. Enbart överskottet i förbandsverksamheten översteg en miljard kronor. Exakt hur stort överskottet är kommer att fastställas och redovisas i årsredovisningen.

Redan nu har regeringen dock gett besked om att 800 miljoner kronor bara på förbandsanslaget skall överföras till 2010, för att ge verkställandet av det nya försvaret en solid grund.

Förbättringen av Försvarsmaktens ekonomi är notabel. Våren 2008 berättade Försvarsmakten om att förbandsanslaget under det året förutsågs göra ett underskott om 1,5 miljarder. Som resultat fick Ekonomistyrningsverket i uppdrag att hjälpa Försvarsmakten med att stärka ekonomistyrningen. Försvarsmakten tillfördes en ny generaldirektör. Vi höll löpande möten, Försvarsdepartement och Försvarsmakten tillsammans i frågan.

Ett och ett halvt år senare är inte bara underskottet hanterat, utan ett lika stort överskott har upparbetats. Ett överskott som alltså genom överföringen till 2010 års verksamhet utgör en grund för verkställande av det nya försvaret.