Archive for februari, 2010|Monthly archive page

Afghanistan splittrar oppositionen

Den mätning SVT:s Rapport presenterade häromdagen om svenska folkets stöd för insatsen i Afghanistan är väl värd att titta närmare på. Totalt sett har stödet för den svenska insatsen i ISAF ökat kraftigt och 48 procent av svenskarna står nu bakom den. 26 procent är emot. Men lika intressant är hur stödet fördelas inom de politiska blocken och i respektive parti.

Bland Alliansens väljare är stödet för ISAF betydande. 63 procent stöder den svenska Afghanistaninsatsen, endast 18 procent är emot. I samtliga allianspartier är bilden densamma i mätningen, stödet för insatsen är starkt. Av moderaternas väljare anger i mätningen 63 procent att de är för och bara 16 procent att de är emot insatsen.

Inom oppositionen är utvecklingen intressant. I socialdemokraterna finns nu stöd för insatsen, där står 43 procent bakom det svenska militära engagemanget och 31 procent är emot. I tidigare mätning var det 31 procent som angav att de var för och 37 att de var emot. Jag vill gärna tro att det spelar roll att Urban Ahlin och Jan Eliasson engagerat sig för närvaron.

I vänsterpartiet väger det jämt. 42 av vänsterns väljare säger i mätningen att de är för insatsen och 43 procent att de är emot. Detta trots att Lars Ohly ägnat stor kraft åt att kräva omedelbart svenskt tillbakadragande och hävdat att Sverige är i krig. Han har inte stöd för detta av sina egna. Tvärtom växer stödet för den svenska ISAF-insatsen kraftigt inom vänsterns väljargrupper. Tidigare var bara 18 procent för insatsen och 58 procent emot den.

Miljöpartiet säger sig vara ett parti som vill utöka svenska internationella insatser och partiet röstade så sent som i november månad för fortsatt svensk militär insats i Afghanistan. Därtill accepterade partiet en utökning av den militära närvaron från 390 till 500 soldater.

Peter Eriksson har dock ägnat sin tid åt att kritisera den insats Sverige gör, trots att han röstar för den. Jag menar att han brister i ansvarstagande. Det faller ett ansvar på alla partier och politiker som ställt sig bakom Sveriges deltagande i ISAF att förklara och förankra detta.

Med tanke på miljöpartiets vilja till internationell solidaritet måste det därför vara problematiskt att partiets väljare är de mest skeptiska av samtliga partiers väljare till insatsen i Afghanistan. 28 procent stöder insatsen och 45 procent är emot den. Siffrorna är oförändrade från tidigare mätningar. Förmodligen är det så att Peter Erikssons dubbla budskap om insatsen spelar roll.

De tre oppositionspartierna säger att de skall genomföra en utvärdering av det svenska deltagandet i ISAF sent på hösten 2011. Det är bara det att nästa riksdagsbeslut om fortsatt deltagande måste fattas redan sent på hösten 2010. Därmed är vänsterns och miljöpartiets agerande mycket problematiskt – både för insatsen och socialdemokraterna. Totalt sett finns också inom oppositionen numera stöd för ISAF, 40 procent av dess väljare är för och 35 procent är emot den svenska militära närvaron. Men två partier talar alltså emot – vad kommer det innebära för det långsiktiga stödet?

Jag har tidigare beskrivit hur jag generellt ser på den mätning Rapport har gjort. Den är gjord under en mycket speciell tid och understryker det ansvar politiken har att långsiktigt förklara och förankra insatsen. Dock ger siffrorna en fingervisning om vilka partier som har mest att fundera över på detta område.

Fotnot. Alla siffror finns på SVT.se

Annonser

Stödet för insatsen i Afghanistan växer

De siffror SVT:s Rapport presenterar ikväll gällande stödet för den svenska insatsen i Afghanistan är mycket positiva. Stödet för Sveriges närvaro ökar med 14 procentenheter till 48%. Kritiken mot insatsen minskar med 11 procentenheter till 26%.

Undersökningen visar ett tydligt stöd för de svenska soldaterna och den viktiga insats de utför. Likaså markerar undersökningen en tydlig uppslutning kring de anhöriga till de soldater som gjort och gör insats. Det är helt rätt signal av stöd och uppskattning som soldaterna och deras anhöriga får genom dagens mätning.

Att Sverige för en dryg vecka sedan tragiskt förlorade två officerare bidrar till att många människor närmar sig Afghanistanfrågan med stort allvar. Det är mycket betydelsefullt att Sverige står fast också i utsatta tider. Det extremisterna önskar är att Sverige skall vackla när våldsdåd och attacker inträffar.

Jag tror att förståelse för detta är en förklaring till det växande stödet för Sveriges deltagande i ISAF. En annan viktig faktor tror jag är att soldaterna själva den senaste tiden fått komma till tals på ett unikt sätt. De har själva berättat för svenska folket om insatsen och den nytta de känner att de gör på plats. Att de märker att de gör en skillnad i Afghanistan.

Insatsen i Afghanistan har diskuterats mer sedan i somras än kanske någon gång under insatsens hela tid därförinnan. Och då skall man veta att riksdagen tog sitt första beslut om svenskt deltagande i Afghanistan i slutet av 2001.

Diskussionen tog fart i somras inför parlamentsvalen och har drivits på av det försämrade säkerhetsläget och den mediala täckning detta fått. Samtidigt har det i debatten beskrivits varför Sverige är på plats och hur svenska soldater agerar, på ett betydligt tydligare sätt än tidigare.

Jag vill dock understryka är att dagens mätning framförallt understryker ett ansvar för politiken att fortsätta att berätta om insatsen och förankra den hos svenska folket. Det är ett ansvar som samtliga partier som står bakom insatsen bär.

Det handlar också om att inte bara redovisa de militära insatserna, utan i tilltagande grad utveckla och berätta om de civila delarna av Sveriges närvaro. Ett brett engagemang inkluderar många politikområden.

Att många tar detta breda politiska ansvar tror jag långsiktigt är nödvändigt för att bevara ett högt och stabilt stöd för insatsen.

Politiken bär också ansvar för att fortsätta att anpassa insatsen efter uppgiften på marken. Både vad gäller storlek och innehåll.

Ansvar och stöd för insatsen i Afghanistan

Den gångna veckan har visat att bred uppslutning kring den insats Sverige gör i Afghanistan är av mycket stor betydelse. Framförallt är det viktigt för soldaterna att veta att man har full uppbackning hemifrån. I utsatta lägen skall de inte behöva känna tvekan inför det.

Soldaternas anhöriga och Försvarsmaktens anställda skall veta att deras släktingar och kollegor gör en skillnad och kunna se omgivningens stöd.

Det är därför värdefullt att sex partier nu står bakom den svenska insatsen i Afghanistan.

Det nuvarande svenska mandatet för deltagandet i ISAF i Afghanistan löper till 31 december 2010. (Inte 13 oktober som det står i DN idag). Det nuvarande mandatet beslutades av riksdagen den 19 november, för två-och-en-halv månad sedan. Det var då uppenbart att 500 soldater var det faktiska tak partierna var beredda att medge.

Det är en del av ansvarstagandet för insatsen att så långt det är möjligt värna ett brett stöd för insatsen. Därför är det viktigt att samtal förs med samtliga partier som står bakom och tar ansvar för insatsen om dess utformning. Så kommer också att ske inför den förnyelse av mandatet som riksdagen kommer att besluta om under senhösten 2010. Detta sker på underlag av Försvarsmaktens bedömningar.

Vi arbetar helt integrerat och samordnat med Finland i vårt PRT i Mazar-e Sharif. Vi bor och verkar tillsammans. Finland har aviserat en utökning av sitt bidrag från tidigare drygt 100 till 195 soldater. Sverige har just genomfört en utökning från 390 till ca 500 soldater. Ytterligare ca 100 soldater utöver den nyligen genomförda svenska utökningen tillförs alltså allaredan till vår gemensamma insats.

Men frågan är vad som sedan bedöms behöva göras därutöver, t.ex. vad gäller utbildning av den afghanska armén och polisen.

Vi skall alltid skall vara öppna för att förändra både storlek och innehåll i de internationella insatser Sverige gör, för att svara mot uppgiften och förändrade säkerhetsbedömningar. Det är en del i ansvaret som politiken och Försvarsmakten bär.

Detta förhållningssätt gäller i synnerhet för ISAF i Afghanistan, eftersom situationen där varit och är stadd i förändring. Regeringen har därför lagt det förslag till riksdagen som möjliggjort att den svenska närvaron i Afghanistan före jul utökades med 110 personer. Det är därför materielen förstärkts och inriktningen gått mot ökad utbildning av afghanska säkerhetsstyrkor. Försvarsmakten följer utvecklingen med stor noggrannhet.

Jag kommer alltid att vara öppen för att förändra och förstärka den svenska närvaron i Afghanistan. Men det är en del i det ansvar jag ser att så långt det är möjligt värna ett brett stöd i riksdagen för soldaterna som utför insatsen.

Sex partier står bakom våra soldater

I natt stod två sängar tomma på den svenska campen i Mazar e-Sharif.

Jag har under förmiddagen varit på Högkvarteret för att visa stöd och uppskattning för Försvarsmaktens arbete under det senaste dygnets svåra förhållanden och för att få del av den för närvarande tillgängliga informationen.

Det är i utsatta situationer som det är som viktigast att stå fast. Det motståndarna i Afghanistan vill är att Sverige skall vackla och börja tveka inför insatsen. Men riksdagen och regeringen står bakom insatsen.

Det är i utsatta situationer som det är avgörande viktigt att visa stöd och respekt för de drabbade och deras anhöriga. De drabbade valde att ta risker för att värna andra. Det är djupt hedervärt. Vi delar de anhörigas sorg.

Det är i utsatta situationer som det är viktigast att stå bakom och visa stöd för de svenska soldaterna i Afghanistan. Det som hänt har drabbat också dem. De går nu vidare och fullgör insatsen.

Det är i utsatta situationer som det är som viktigast med manifestation av brett politiskt stöd för insatsen. Så här berättar TT om Urban Ahlins (s) reaktion: ”Att retirera nu skulle vara att gå dem som angriper svenska soldater till mötes och skulle sända helt fel signal, anser han.” Urban Ahlins tydliga besked är bra för soldaterna och för insatsen.

Sex partier står tydligt bakom de svenska soldaterna.

Inställt besök i Uppsala idag

Igår kväll samlades den politiska ledningen och tjänstemän med ansvar för insatsen i Afghanistan på Försvarsdepartementet. Idag har vi avbrutit ordinarie program för att tillsammans med Försvarsmakten gå igenom gårdagens händelser. Jag skulle besökt bl.a. FM UndSäk C i Uppsala, det besöket flyttas nu.

Jag beklagar de anhörigas sorg

Det är med stor sorg som jag har tagit emot beskedet att två svenska officerare och en och lokalanställd tolk idag har stupat, samt att en svensk soldat har skadats i Afghanistan. Det är en stor förlust för Sverige. Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Jag beklagar djupt de anhörigas förlust. Samtidigt vill jag uttrycka tacksamhet för den insats för fred och säkerhet, som soldaterna har gjort. Mina tankar går också till de drabbades kamrater i Mazar-e-Sharif. Det är viktigt att nu markera stöd för dem och den svenska insatsen. Mycket lite om vad som inträffat är ännu känt. Försvarsmakten informerar löpande om detta.

Inget beslut än i Brasilien

Det florerar just nu många rykten kring Gripen och Brasilien. Det finns just nu inga officiella besked om vilket plan Brasilien väljer, eller om när beslut kommer att tas.

Min kollega Nelson Jobim har dementerat att ett avgörande skulle ha skett i flygplansfrågan.

Däremot finns anledning att understryka att Gripen har gjort och gör mycket väl ifrån sig i Brasilien. Både det brasilianska flygvapnets värdering av de tre kandidaternas egenskaper och faktorer som pris för inköp och livscykelkostnad verkar tala till Gripens fördel. Det gör också möjligheten till industrisamarbete och teknologiöverföring.

Det är ett riktigt bra plan som Sverige genom Saab offererat. Enligt uppgifter i brasiliansk media rankas Gripen först av de tre kandidaterna.

Den bild av Gripen som gavs i samband med Norgeaffären kan definitivt och slutligen avfärdas. Det är däremot uppenbart att vissa av Gripens konkurrenter dras med ekonomiska problem.

Det är känt att Brasilien sedan tidigare köpt ubåtar och helikoptrar av Frankrike och att varje beslut om inköp av stridsflygplan kommer att fattas på politisk nivå.

Berätta som det var, Jan Eliasson

Den tidigare regeringens hantering av frågan om uppgifterna om ryska dumpningar i Östersjön är mycket underlig. Det är nödvändigt att den regering som fick informationen för mer än tio år sedan klarar ut hur man agerade och varför.

Ledande socialdemokratiska företrädare ger öppet motstridiga uppgifter om vad de känt till och hur frågan hanterades. Det enda de har gemensamt är att de vill att den nuvarande regeringen ska sköta frågan bättre, än de själva gjorde.

När Jan Eliasson hänvisar till att sittande regering måste utreda frågan så säger han egentligen att han nu, mer än tio år i efterhand, anser att han själv borde ha agerat annorlunda.

Det blir extra underligt när Jan Eliasson säger ”Det viktiga nu är att ta reda på vad som finns i de här rapporterna.” Hans nära medarbetare säger ju att hans regering visste det redan för tio år sedan.

Sven-Olof Petersson säger i P1 att frågan drogs både för kabinettssekreteraren och utrikesministern. Eliasson själv säger: ”Jag tror att jag var bortrest då.” Han minns inte att frågan dragits för honom – men han minns att han var bortrest.

Detta reser en rad frågor om handläggningen. Hur agerade egentligen UD då rapporterna kom? Informerade UD Statsrådsberedningen?

Sven-Olof Petersson säger att UD gick till Försvarsdepartementet som gick till Försvarsmakten. Informerades verkligen Försvarsdepartementet, vilket Petersson säger, men Björn von Sydow vare sig kan bekräfta eller dementera?

Att som Eliasson vill bara gå igenom dokumenten idag säger ingenting om hur den dåvarande regeringen agerade. Bara dom som var med då kan berätta hur det verkligen förhöll sig.

Hade den dåvarande regeringen grund för att inte agera? Hämtade man in ytterligare information? Hur gjordes avdömningen? Tillfrågades Försvarsmakten?

Om representanter för den dåvarande regeringen berättade om hur saken hanterades och vilken information man hade så skulle det vara lättare att idag avgöra om/hur det finns anledning att gå vidare i frågan.

Annonser