Archive for april, 2010|Monthly archive page

Det finns inga gratishelikoptrar

Oppositionens nedskärningar motsvarar bara under nästa mandatperiod kostnaden för nya ubåtar och helikoptrar. Eftersom de tre partierna saknar pengar säger man nej till alla framtidsinvesteringar för försvaret och låtsas att alternativen till regeringens förslag är gratis. Idag hävdar man på TT att iståndsättande av helikopter 4 vore i princip gratis. Så är det inte.

Försvarsmakten har redovisat att helikopter 4 skulle kosta 1,5 miljarder kronor för ombyggnad, vidmakthållande och drift för perioden 2011–2020. Nödvändig ombyggnad beräknas ta minst tre år.

Inom 12 månader skulle 8 stycken av de 14 stycken helikopter 4 kunna driftsättas, men endast för utbildning, vidmakthållande och nationella insatser till stöd för samhället. Detta är helt utan skyddsutrustning och därmed utan förmåga att uppträda i militära insatser i landet eller internationellt.

För att kunna uppträda i militära insatser i landet eller internationellt krävs omfattande modifieringar. Helikopter 4 behöver varnings- och motmedelssystem, ballistiskt skydd, kulsprutor, begränsning av värmestrålning (IR-supressorer), partikelfilter för stoftrik miljö, samt utrustning för att säkerställa luftvärdigheten.

Sådana kompletteringar krävs inte minst om Sverige skall ha helikopterförmåga i Afghanistan, på grund av säkerhetsläget.

Vi sänder inte oskyddade personbilar till Afghanistan. Vi byter tvärtom ut Toyota Lancruiser mot CV90 och splitterskyddade fordon Galten. Lika lite kommer vi att sända oskyddade helikoptrar dit, eller till andra insatser.

Ett av argumenten som Försvarsmaktens lyft fram mot alternativet att driftsätta helikopter 4 är den låga leverans- och genomförandesäkerheten vid nödvändig modifiering.

Helikopter 4 är ett 30-40 år gammalt system. Det är en sak att iordningställa dem för att kunna flyga i Sverige, utan hotbild och under en begränsad tid, en annan att iordningställa dem för att kunna lösa uppgift med nödvändig skyddsnivå i insatser. Även om ombyggnad sker blir detta på grund av helikoptrarnas ålder bara en temporär lösning.

Helikopter 4-systemet förväntas efter ombyggnad kunna ge operativ effekt först från 2015-2017.

Försvarsmakten har konstaterat att helikopter 4 inte ”löser uppgiften” när kravet är att man kontinuerligt ska kunna genomföra insats med en helikopterenhet från 2011 och framåt. Dvs. insatsen med en helikopterenhet i Afghanistan kommer inte att kunna förlängas efter det att den idag planerade insatsen med helikopter 10B avslutas 2013. Det blir istället ett glapp i helikopterförmågan för Afghanistan och andra insatser.

Socialdemokraternas Anders Karlsson har således fel när han på TT idag påstår att helikopter 10B kan lösa uppgiften i internationella insatser fram till 2017. Det kan den inte, det finns för få individer. Det är vidare häpnadsväckande att försvarsutskottets ordförande sätter större tilltro till ett brev från ett kommersiellt företag än till underlag från berörda myndigheter, Försvarsmakten och FMV, samt en statlig helikopterutredare.

Vidare har Karlsson fel när han förklarar skillnaden i synen på Sveriges behov av helikopterförmåga med enbart att oppositionen vill sänka ambitionerna för internationella insatser. En ökad helikopterförmåga är central för försvaret av Sverige, som bygger på förband med hög användbarhet och rörlighet.

Inför NBG08 modifierades fyra stycken helikopter 4 med enbart ballistiskt skydd och kulsprutor. Kostnaderna bara för detta var cirka 60 Mkr. Att påstå att tre miljoner kronor skulle räcka är mer än orealistiskt om systemet skall vara användbart i insats.

Annonser

Dagens plikt dyrare än rekrytering på frivillig grund

Kommande vecka ska oppositionen lägga fram sin vårbudget. På försvarssidan kommer vi sannolikt att tvingas se fortsatta krav på miljardnedskärningar av försvarsanslagen och därtill en betydande underliggande underfinansiering i oppositionens alternativa budgetar.

Ett exempel på underfinansiering är att socialdemokraterna hävdar att det nya personalförsörjningssystemet, med rekrytering på frivillig grund, skulle vara dyrare än dagens värnpliktrekrytering.

Det mesta tyder tvärtom på att det blir betydligt billigare och effektivare med frivillig rekrytering, än dagens rekrytering med plikt. Jag bifogar nedan utdrag ur Pliktutredningens betänkande, som tittade just på detta.

Referat av utredningens beräkningar (sid 380 och framåt i betänkandet Totalförsvarsplikt och frivillighet SOU 2009:63)

Kostnader i ett frivilligsystem för att få ut 3 000 insatsklara soldater

Kostnaden för att vidareutbilda 3 000 anställda soldater under åtta månaders tid uppgår till cirka 963 miljoner kronor. Läggs denna summa samman med kostnaderna för att marknadsföra, genomföra tester och urval samt utbilda 4 300 rekryter med 7 000 kronor i månatlig ersättning erhålls summan för att kunna få fram 3 000 insatsklara soldater i ett frivilligsystem.

Totalkostnaden för detta bedöms, utifrån de antaganden och osäkerhetsfaktorer som har redovisats, uppgå till minst 1 440,5 miljoner kronor.

Kostnader i ett pliktsystem för att få ut 3 000 insatsklara soldater

Kostnaden för att vidareutbilda 3 000 anställda soldater under fem månaders tid, enligt dagens system, uppgår till cirka 602 miljoner kronor. Denna summa ska läggas samman med kostnaderna för att mönstra/antagningspröva, marknadsföra och utbilda 10 000 värnpliktiga under elva månaders tid. Av denna grupp värnpliktiga antas 30 procent teckna kontrakt för fortsatt anställning. De sammanlagda summorna är den kostnad som bedöms krävas för att kunna få fram 3 000 insatsklara soldater enligt dagens pliktsystem. Totalkostnaden för detta bedöms, utifrån de antaganden och osäkerhetsfaktorer som har redovisats, uppgå till minst 3 488 miljoner kronor.

Sammanfattning

En grundläggande skillnad mellan de två olika systemen är att utbildningen i pliktsystemet syftar till att fylla krigsorganisationens behov. Samtliga värnpliktiga ska genom utbildningen få de erfarenheter som krävs i krigsorganisationen. Detta har ansetts kräva elva månaders utbildning. Att personer därefter har varit villiga att fortsätta inom Försvarsmakten har varit en positiv bieffekt av pliktsystemet, inte ett mål. De nuvarande bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt försvårar möjligheterna att skapa en effektivare personalförsörjning utifrån insatsorganisationens behov. Det bör framhållas att frivilligsystemet syftar till att personalförsörja insatsorganisationen genom individvis omsättning till skillnad från det nuvarande systemet som baseras på förbandsvis omsättning.

Detta torde med stor sannolikhet göra personalförsörjningen mer effektiv.

Den kostnadsjämförelse som har gjorts i föregående avsnitt baseras på en mängd antaganden, men utgör kommitténs bästa bedömning av vilka kostnaderna kan vara i dagens system och vilka kostnaderna kan bli ifall kommitténs förslag vinner bifall.

Slutligen kan det vara värt att illustrera hur effektiva, ur ett kostnadsperspektiv, de olika systemen är för att få fram 3 000 insatsklara soldater.

Tabell 18.11 En jämförelse av hur effektiva plikt- respektive frivilligsystemen
är för att få ut 3 000 insatsklara soldater

Utbildningsmodell Kostnad (miljoner kronor)
Pliktsystemet 3 488
Frivilligsystemet 1 440,5
Kostnadsrelation 2,4

Ovanstående pekar på att det kostar 2,4 gånger mer att utbilda 3 000 insatsklara soldater enligt dagens system och regelverk jämfört med det förslag på utbildningssystem som kommittén lägger fram.

Kvalitativ stabsövning i Enköping

Idag besökte jag den multinationella stabsövningen CJSE i Enköping, totalt omfattande ca 1500 personer. Det är en övning där officerare från ett stort antal länder samövas i operativ planering och ledning av FN-mandaterade krishanteringsinsatser.

Alla tre arenor – luft, mark och sjö – övas samtidigt.

Bilden jag fick var att övningen uppskattades mycket av såväl svenska som utländska officerare. Både dess planering, organisation och faciliteter håller högsta klass.

En del var också stabsövningen för NBG 11. Arbetet med nästa Nordiska Stridsgrupp är väl framme och mycket tyder på att NBG11, liksom tidigare NBG08, kommer att tillhöra de bästa snabbinsatsstyrkor EU sett.

Diskussionen i EU har under och efter det svenska ordförandeskapet i EU handlat om att öka stridsgruppernas användbarhet och flexibilitet. I grunden krävs det en tydligare politisk vilja att när så är påkallat använda stridsgrupperna för snabbinsats, men också för andra uppgifter än renodlad snabbinsats, tex i syfte att snabba på inledningen av en styrkegenererad ESDP-insats. Nu ser vi också en begynnande vilja bland EU-länderna att kunna använda relevanta förmågor ur en snabbinsatsstyrka för att stödja civil krishantering och humanitära insatser.

Det kan vara värt att påminna om att stridsgruppskonceptet också är avsett att fungera som stöd för försvarsreform i deltagande länder. Så har också varit fallet i Sverige, där NBG08 gav oss värdefulla erfarenheter inför inriktningspropositionen och beslut om IO14.

Ministerrådsmöte i Luxemburg

När jag skriver detta sitter jag på planet hem från EU:s försvarsministermöte i Luxemburg.

Jag åkte ner igår efter att ha varit hemma i Örebro i helgen. I lördags deltog jag i Örebro Universitets firande av att man efter många års mycket seriöst förberedelsearbete fått godkänt för att etablera en läkarutbildning. Detta kommer att vara viktigt för Örebro Universitet, för Örebro stad och län, men också för Sverige, som länge brottats med svår läkarbrist.

I söndags kväll träffades EU-ländernas försvarsministrar tillsammans med EUs Höge representant, tillika vice ordförande i EU-kommissionen, Catherine Ashton, för en informell middag. Middagen inleddes med en information från Ashton med efterföljande diskussion om EUs nya utrikestjänst (EEAS). Vi resonerade också om hur försvarsministrarnas roll kan utvecklas genom rådsmöten i försvarsministerformat, inom ramen för rådet för utrikesfrågor, under Ashtons ordförandeskap.

Under middagen talade vi också om Atalanta-insatsen för att bekämpa sjöröveri utanför Somalias kust, liksom den träningsinsats EU ska göra i Uganda, för att utbilda den somaliska regeringens säkerhetsstyrkor. Jag noterar att oppositionen i Sverige ofta lyfter fram att piratproblemen inte kan lösas till havs, utan att lösningen måste sökas i land. Samtidigt motsätter sig oppositionen svenskt deltagande i denna EUs träningsinsats, utan att ha något annat alternativ att peka på. Men sådan är kanske valårens logik.

Det är väl värt att notera att Sverige nu leder insatsen Atalanta från Carlskrona, samtidigt som vi deltar med ett sjöövervakningsplan från Kustbevakningen i samma insats. Det är en banbrytande civil-militär samverkan, som återspeglar Sveriges höga ambitioner för EU-samarbetet.

Idag följde det officiella rådsmötet där sjösäkerhetsfrågor i vid mening diskuterades, liksom förstärkning av EUs möjligheter att göra humanitära insatser, med stöd också av militära resurser. För insatsen i Haiti använde t.e.x. Sverige militära transportplan av typen C17, för att flytta MSB:s basläger till Haiti.

Detta var kanske inte ett av de allra mest substansfyllda rådsmöten i försvarsministerformat som jag varit på, substansen diskuterades istället under den inofficiella middagen. Däremot blev den diskussion vi hade om Afghanistan, tillsammans med Natos generalsekreterare och EU-ländernas utrikesministrar, intressant.

Anders Fogh Rasmussen underströk att det mitt i alla utmaningar och problem finns positiva faktorer i Afghanistans utveckling. Den afghanska befolkningens tillgång till hälsovård och skola ökar, liksom möjligheter att kunna röra sig fritt. Förtroendet för landets egen arme verkar växa.

Det är uppenbart att våra civila insatser, liksom den civil-militära samverkan i Afghanistan måste öka betydligt.

Sverige driver att ett avtal måste upprättas mellan EU och Nato, som förbättrar samarbetet mellan ISAF och EUPOL. Idag måste varje PRT sluta ett eget avtal med EUPOL, vilket gör samarbetet ineffektivt och osamordnat. Ett nytt avtal skulle underlätta samverkan på marken, i vardagen, och kunna lösa ut frågor kring logistik, flygtransporter, sjukvård och insatser.

Övergripande avtal om samarbetet mellan EU och Nato har länge blockerats av vissa medlemsländer av politiska skäl. Dock borde avtal som förenklar vardagen vara rimliga och möjliga att åstadkomma.

Kvinnor, fred och säkerhet

I onsdags anordnade vi på Försvarsdepartementet ett seminarium om kvinnor, fred och säkerhet. Både Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap SB var på plats för att berätta hur de arbetar med frågorna och för att dela med sig av sina erfarenheter från olika insatser. Seminariet var välbesökt och mycket uppskattat. Det är tio år sedan resolution 1325 antogs, som särskilt värnar kvinnors och flickors rättigheter och uppmanar oss att skapa möjligheter för kvinnors deltagande i lösningen av konflikter och fredsbyggande. För mig är det viktigt att resolution 1325 inte diskuteras som om det bara vore en sak för sig, utan att den blir en naturlig del av allt arbete för fred och säkerhet. Sveriges insatser internationellt syftar till att värna Sveriges säkerhet, och även våra värden och intressen. Jag är stolt över de kvinnor och män som väljer att göra en insats för att värna andra människors säkerhet, fred och utveckling.

Här är det inledningsanförande jag höll.
Läs också gärna mer här om Sveriges arbete kring kvinnor i konfliktområden.

Vad är oppositionen egentligen för?? Del 2

Vänstern, socialdemokraterna och miljöpartiet har denna mandatperiod sagt nej till alla de reformer som grundlägger ett mer användbart, tillgängligt och rörligt försvar för Sverige. Därmed har de också röstat emot en höjd svensk försvarsförmåga.

Oppositionen har röstat nej till den nya insatsorganisationen (IO14).

Socialdemokraterna hävdar på fullt allvar att problemet är att Sverige kommer att få ett försvar med för hög tillgänglighet och att försvarets användbarhet blir för hög. De motsätter sig att samma förband skall kunna användas såväl i landet, i närområdet och internationellt. Konsekvensen av deras inställning är en kraftig ambitionssänkning för det svenska försvaret.

Socialdemokraterna har inte under hela denna mandatperiod presenterat en enda försvarsmotion, med ett sammanhållet försvarspolitiskt alternativ. Man har ingen budget och inga siffror om insatsorganisationens storlek, hemvärnets storlek eller dimensioneringen av försvaret i övrigt. Än mindre har ett gemensamt alternativ med svar på sådana frågor presenterats av oppositionen.

För att kunna fortsätta den enda linje man konsekvent lyckats hålla – det vill säga att rösta nej till all reformering av försvaret – så blir oppositionens hantering av regeringens reformförslag stundom så krystad att den skulle vara underhållande. Om konsekvenserna inte skulle bli så kännbara för enskilda människor, vill säga.

De tre oppositionspartierna yrkar avslag på hela den nya veteransoldatpolitiken, som är framarbetad för att stärka stödet för de kvinnor och män som gjort och gör insats internationellt. Varför? Jo, det enda skäl för avslagsyrkandet som anges i motionen är att oppositionen tycker att det är komplicerat att tilldela nya belöningsmedaljer…

Att motverka bättre stöd för de soldater som gjort och gör internationell insats med hänvisning till en medaljfråga är direkt oseriöst.

Oppositionen säger också nej till det nya personalförsörjningssystemet, utan att ha något eget alternativ. Man lyckas med konststycket att skriva en motion om avslag utan att anföra några sakargument emot en övergång till frivillig rekrytering, och utan att anföra några argument för fortsatt tillämpad värnplikt.

Oppositionen skall rösta emot reformen, men inte riva upp den om de vinner valet – och sedan låta utreda det nya systemet, men innan det hunnit verka så länge att det seriöst går att utvärdera. . .

Detta bottnar såklart i att miljöpartiet principiellt är för frivillig rekrytering, och det enda oppositionen gemensamt kunnat leverera är kritik av regeringen i form- och processfrågor.

Sorglustigast av allt är ändå oppositionens påstådda vilja till breda lösningar – samma opposition som inte lyckats komma överens om en lösning inom sitt eget regeringsalternativ kritiserar alltså regeringen för att de själva har röstat emot varenda reform. . .

Nu har oppositionen mindre än två veckor på sig att i riksdagen leverera ett genomförbart, preciserat och finansierat försvarspolitiskt alternativ. Jag utgår från att de tre partierna kommer att leverera ett seriöst gemensamt alternativ, allt annat vore nämligen ett misslyckande i en central fråga för gäller Sveriges säkerhet.

Vad är oppositionen egentligen för??

På två och ett halvt år har regeringen förnyat säkerhetspolitiken (Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra, solidaritetsförklaringen), tillfört försvarspolitiken ett nytt närområdesperspektiv (Norden, Östersjöområdet, EU), lagt fast nya mål och uppgifter för Försvarsmakten (skall kunna verka ensamt och tillsammans med andra, i landet och internationellt för att värna Sverige och svenska intressen), skapat moderna system för personalförsörjning (rekrytering på frivillig grund; specialistofficerare) och materielförsörjning (anskaffning av beprövad materiel; utveckla och anskaffa tillsammans med andra) som bättre stöder insatsorganisationen, tillsammans med Försvarsmakten stärkt ekonomistyrningen och bidragit till att ett underskott om 1,5 miljarder kronor inom förbandsverksamheten 2008 vänts till ett överskott om 2,5 miljarder för 2009. Denna ekonomiska stabilitet ger grund för förverkligandet av det nya försvaret och har varit avgörande för att möjliggöra beslut om anskaffning av nya helikoptrar och ubåtar.

Det är det ovanstående, tillsammans med moderniseringen av den civila krishanteringsförmågan genom skapandet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och den betydande materiella förnyelsen av Kustbevakningen, samt skapandet av SUCBAS för gemensam Östersjöövervakning, som ligger bakom att jag menar att vi nu genomför den största reformeringen av Sveriges försvar och säkerhet på decennier.

Vad säger då oppositionen om allt detta? Hur ser deras alternativ ut?

Det finns inget.

Socialdemokraterna har inte presterat en enda försvarsbudget under hela mandatperioden.

Man säger nej till alla stora materielprojekt: Anskaffningen av C17 via SAC-samarbetet, handlingsplan Gripen, nya helikoptrar. Ubåtar säger miljöpartiet nej till, så där saknar socialdemokraterna stöd inom sitt regeringsalternativ.

Socialdemokraterna säger nej till den nya veteransoldatpolitiken, nej till nya personalförsörjningssystemet, nej till svenskt ledarskap för NBG2011, nej till insatsen i Kosovo och nej till svenskt deltagande i EUs träningsinsats för somaliska regeringsstyrkor i Uganda. Vänstern säger nej till deltagande i NBG överhuvudtaget.

Deltagande i ISAF i Afghanistan ska oppositionen utreda, om man vinner valet, för det säger vänstern nej till. Miljöpartiet röstade för insatsens utökning, men talar sedan helt och enbart emot insatsen.

Socialdemokraterna sa nej till lagregleringen av signalspaning via FRA. Den ska utredas efter valet, säger man, även om socialdemokraterna nu vacklar och kanske ändå vill behålla lagen.

Oppositionen kräver att försvarsutgifterna skall skäras ner drastiskt, med två miljarder per parti.

Deras nedskärningar motsvarar under nästa mandatperiod relativt väl kostnaden för att anskaffa både nya ubåtar och helikoptrar. Såklart måste de på grund av sina miljardnedskärningar säga nej till alla reformer och framtidsinvesteringar för försvaret.

Vänstern är emot EDA och EU-samarbete överhuvudtaget.

Miljöpartiet är emot försvarsmaterielexport, som utgör sådär 85% av försvarsindustriföretagens orderstock.

Nu har oppositionen två veckor på sig att prestera en genomarbetad, genomförbar, preciserad och finansierad försvarspolitik. Jag utgår från att detta kommer att ske. Det är deras sista chans i riksdagen under mandatperioden. Det man hittills presterat är nämligen under all kritik och består enbart av en blandning av nej-sägeri och framtida utredningar.

Tioårig materielplan för anskaffning och vidmakthållande

Den senaste veckan har Regeringen presenterat två förslag till betydande nyinvesteringar av materiel för Försvarsmakten. Vi föreslår anskaffning av såväl ett nytt medeltungt helikoptersystem, som nya ubåtar.

Försvarsmaktens Materielplan är 10-årig och är en löpande plan för kommande materielinvesteringar. Drygt 40% av försvarsbudgeten om 40 miljarder går till inköp och vidmakthållande av materiel. 2010 är det ca 6,4 miljarder för vidmakthållande och ca 10,4 för anskaffning av materiel. Planen omspänner därmed ca 150 miljarder kronor i ett tioårs perspektiv.

Planen är inte låst, utan omarbetas löpande för att prioritera rätt och möta nya eller förändrade behov.

De båda förslag till anskaffningar vi presenterat kan finansieras inom ramen för materielplanen. När det gäller helikoptrar sker det genom viss omplanering och anpassning av dess innehåll så att den bättre svarar mot dagens krav. Insatsorganisationen 2014 (IO14) ställer krav på ökad operativ och taktisk rörlighet, vilket är en förklaring till varför ett nytt helikoptersystem behövs.

I inriktningspropositionen betonas att marin- och flygstridskrafterna ska inriktas i första hand för närområdesuppgifter. Insatser internationellt utanför närområdet förutses i första hand i ske med arméstridskrafter. Närområdesperspektivet understryker behovet av nya ubåtar.

Närområdesinriktningen för marinen innebär att behovet av planerade stödfartyg, som till stor del har haft sin grund i marina insatser internationellt, kommer i en annan dager. Där kommer, precis som Rapport erfor häromdagen, ambitionerna att minskas när fartyg anskaffas. Minskning ligger i vilka förmågor sådant fartyg ska ha. Här, liksom på ledningssystem, ligger en betydande del av finansieringen av det nya helikoptersystemet.

När det nya helikoptersystemet levereras kan äldre system avvecklas. Helikopter 15 behöver heller inte modifieras för att kunna göra annat än den ursprungligen avsågs för. Detta ger såväl lägre kostnader som rena besparingar.

Vi kommer i vårbudgeten att ta höjd för en möjlig finansiering av det nya helikoptersystemet, som sannolikt överstiger behovet. Efter att upphandlingen genomförts vet vi exakt hur mycket det nya systemet kostar. Vi kommer, grundat på fördjupade underlag från Försvarsmakten, att bestämma vilka förändringar som slutligen behöver göras. Men förändringar gällande stödfartyg och ledningssystem kommer mycket riktigt att utgöra en grund för finansieringen.

Vi är inne i en betydande förändringsprocess av försvaret och jag utesluter därför inte att det kan finnas ytterligare arbete att göra för att bättre koordinera materielplanen med behoven utifrån den nya insatsorganisationen, IO14.

Nya ubåtar en kärna i Sveriges försvar

Idag berättar jag på Svd Brännpunkt att Allians-regeringen tänker anskaffa två helt nya ubåtar som kommer att tíllhöra kärnan i försvaret av Sverige. Läs gärna.

Deltagande i Polens sorg

Jag har idag till min polske kollega framfört mitt djupaste deltagande i den sorg Polen upplever efter dagens flygkatastrof.

Polen förlorade idag sin president, ett antal framstående politiska ledare och därtill ett stort antal av sina ledande militärer.

Jag har under de senaste åren, inte minst inför och under det svenska ordförandeskapet i EU, haft ett mycket gott samarbete med Bogdan Klich. Vi har bland annat bytt erfarenheter kring våra båda länders försvarsreformer. Jag har mycket uppskattat samarbetet med Polen och känner stor bedrövelse för den förlust landet drabbats av.

Annonser