Archive for oktober, 2010|Monthly archive page

Riksrevisionen om NBG08

Idag presenterade Riksrevisionen sin rapport om NBG08. Ramnationsansvaret föreslogs och beslutades 2004. Riksdagen lade fast att detta var en förmåga som Försvarsmakten skulle ha.

I Riksrevisionens rapport finns flera poänger kring ekonomistyrning, som Försvarsmakten tar till sig och med stöd av ESV arbetar för att förbättra. Här i finns också förklaringen till att det inte finns någon av Försvarsmakten presenterad slutsiffra för kostnaden för att bygga NBG08, som dessutom bestod av flera olika ingående förband.

Riksrevisionen lyfter fram att NBG08 under 2005 nära nog fördubblades i storlek. Det ursprungliga antalet svenska soldater som den dåvarande regeringen planerade för var 1100, det steg under 2005 till nära 2000. Detta, tillsammans med dåvarande hantering av materielförsörjning, ligger bakom skenande kostnader.

I oktober 2007, en månad efter att jag tillträdde som försvarsminister, lämnade regeringen en skrivelse om NBG08 till riksdagen. Den innehöll bland annat redovisning av kostnader för insats och beredskap.

Riksdagen har fattat beslut om att Försvarsmakten skall ha förmåga att sätta upp en snabbinsatsstyrka, däremot fattar riksdagen inte beslut om en specifik budget för den Nordiska Stridsgruppen. Detta sker heller inte för andra förband eller förmågor inom Försvarsmakten. Kostnaderna tas inom anslagsramarna, vilket regeringen informerat riksdagen om.

Om NBG08 hade behövt sättas in, så hade det såklart varit föremål för riksdagsbeslut, som alltid när Sverige sänder väpnad trupp utomlands.

Gällande Riksrevisionens kritik av NBG:s förmåga säger sig Försvarsmakten dock ha en annan uppfattning. Bilden i EU är fortsatt att NBG08 – trots påpekanden om brister – är en av de bästa av de stridsgrupper som dittills satts upp.

De framtida stridsgrupper Sverige kommer att bidra med till EU:s stridsgruppskoncept kommer från 2014 att sättas samman av redan befintliga stående och kontrakterade förband. Därmed blir kostnadsbilden en helt annan än tidigare. Vid kommande årsskifte avskaffas den särskilda utlandsstyrkan och vi rör oss mot att samma förband skall användas för försvarets alla uppgifter – i landet, i närområdet och utom närområdet.

NBG08 var första gången Försvarsmakten byggde och ledde en av EUs snabbinsatsstyrkor. Av detta arbete finns mycket att lära – vilket Riksrevisionens rapport bidrar till. Kunskap från NBG08 har varit mycket betydelsefull både för uppsättande av kommande snabbinsatsstyrkor och för den nya insatsorganisationen, IO14.

Annonser

Nedskärningar på försvaret i rödgrön budget

Dagens rödgröna budget för försvaret är att se som en uppföljning av de rödgrönas gemensamma förslag från i våras.

Med anledning av de rödgrönas budgetmotion kan man konstatera att de redan i våras föreslagna nedskärningarna av försvarsbudgeten, men också frågorna kring inriktning och genomförande av de tre partiernas gemensamma försvarspolitik, väsentligen består.

Förbandsverksamheten skärs ned kraftigt, anslagen för materiel (särskilt vidmakthållande) samt forskning- och teknikutveckling krymps ordentligt. Finansieringen av internationella fredinsatser och solidaritet minskas.

De rödgröna föreslår idag som i våras gemensamt att försvarsanslagen ska skäras ned med två miljarder kronor per år. I budgetmotionen förklaras inte hur det ska genomföras. Till de direkta nedskärningarna bör läggas effekter av tidigare rödgröna förslag, som om de kvarstår denna mandatperiod ännu är ofinansierade, samt förslag till besparingar som man ännu inte berättat hur de kan realiseras.

Jag varnade därför i våras för att urholkningen av Försvarsmaktens ekonomi skulle riskera att bli betydligt större än 2 miljarder kronor per år, om de rödgrönas gemensamma politik skulle förverkligas.

Effekten av den gemensamma rödgröna budgeten för försvaret som den nu ligger skulle bli sänkta ambitioner och en reducerad försvarsförmåga för Sverige.

Så här ser de rödgrönas budgetförslag ut:
1.1 Förbandsverksamhet och beredskap – 810 miljoner
1.2 Fredsfrämjande verksamhet -540
1.3 Anskaffning av materiel -20
1.4 Vidmakthållande av materiel -445
1.5 Forskning och teknikutveckling -100
1.8 FRA -50
1:12 FXM -35

Detta summerar till 2 miljarder kronor i nedskärning av försvarsanslagen varje år.

Angående försvarets inriktning skriver de rödgröna att reformeringen ska fortsätta. De rödgröna stöder regeringens nyckelord för försvarets reformering, nämligen att utvecklingen syftar till att skapa ett försvar med ”högre tillgänglighet och användbarhet”. Det är välkommet. De rödgröna avvisade förra mandatperioden gemensamt reformer som gjordes för att möjliggöra ökad tillgänglighet och användbarhet. Ännu vet vi inte om dessa ställningstaganden fortsatt gäller. 2 miljarder i lägre försvarsanslag skulle dock i sig göra reformeringen svårare.

Det tredje nyckelordet för regeringens reformering av försvaret, nämligen ökad ”rörlighet”, nämner de rödgröna inte. En förklaring, i alla fall tills annat sägs, kan vara att de tre partierna tidigare avvisade anskaffning av nya helikoptrar och sagt nej till SAC-samarbetet kring C17.

Jag ser fram emot att om ett par dagar få ta del av socialdemokraternas egna försvarspolitiska motion, för jag hoppas att det blir en sådan. Min förhoppning är partiets nya representation i utskottet kommer att sätta sina spår där.

En mycket allvarlig vecka

Det har varit en mycket allvarlig vecka. I lördags nåddes vi av beskedet att Sverige förlorat en ung soldat, i en IED-attack i Afghanistan. De anhöriga, Försvarsmakten och undertecknad tog emot honom på Ärna flygplats i tisdags kväll.

Strax efter denna händelse skadades två andra svenska ISAF-soldater allvarligt under beskjutning. De är nu hemma i Sverige igen.

Många människor påverkas djupt när sådana saker händer. Självklart främst soldaternas närstående, men också kollegor och vänner. Min uppfattning är att Försvarsmakten har hanterat de senaste svåra händelserna på ett mycket respektfullt och stödjande vis.

Parallellt med dessa uppmärksammade händelser har debatten om ett förnyat mandat för det svenska deltagandet i ISAF pågått.

Jag har upprepade gånger understrukit hur viktigt det vore med en bred uppgörelse om insatsen i Afghanistan. Det är en svensk tradition med brett stöd i riksdagen för de kvinnor och män som utför Sveriges insatser internationellt. Så har det tidigare varit under både socialdemokratiska regeringar och alliansregeringen.

Insatsen inleddes under en socialdemokratisk regering och fullföljs under alliansregeringen. Soldaterna är nu där på ett mandat som ansvarstagande partier såsom socialdemokraterna och alliansen gemensamt stod bakom förra året.

Soldaterna skall aldrig behöva känna att stödet hemifrån sviktar. Ibland undrar jag hur soldater och anhöriga uppfattar det när vinklingen i debatten vrids på ett sådant sätt att det närmast verkar som om problemet för Afghanistans utveckling skulle vara ISAF, inte extremistgruppernas aktiviteter.

Ytterligare ett skäl för att söka en fortsatt bred uppgörelse om Afghanistan är att det inte går att utesluta att politisk osäkerhet bidrar till ökade risker på marken för förbandet. Jag talade en del om detta i tisdags i TVs morgonprogram. Motståndsgrupperna är medvetna om att deltagande länder är påverkbara just i beslutsskeden. Deras mål är att få utländska förband att lämna landet, eftersom de är emot allt vi är där för att stödja. En väg kan vara att påverka beslutsprocesserna i de ISAF-bidragande länderna.

Två saker är värda att uppmärksamma i dagens mediaskörd. Det första är Gustav Fahls artikel i SVD, som på ett seriöst och ansvarstagande sätt beskriver förbandets uppträdande. Det andra är den opinionsmätning, som visar att stödet för den svenska ISAF-insatsen är stabilt. 47 procent tycker det är rätt att Sverige deltar, 33 procent är emot detta.

Jag hoppas att soldaterna på plats i Mazar-e-Sharif känner att svenska folket markerar stöd för dem.

En förlust för Sverige

Det är med stor sorg som jag har mottagit beskedet att Sverige idag har förlorat en soldat i en IED-attack i Afghanistan. Det som hänt är en stor förlust för Sverige.

Mina tankar går till den stupade soldatens anhöriga. Jag beklagar och delar de anhörigas sorg. Mina tankar går också till de två skadade soldaterna och deras anhöriga, samt till den stupades kamrater i PRT Mazar-e-Sharif.

Mycket lite är ännu känt om vad som hände, mer än att en IED-attack ägde rum väster om Mazar-e-Sharif. Den stupade och de skadade färdades i en pansarterrängbil. Försvarsmakten kommer efterhand att lämna mer information.

I denna stund finns det anledning att uttrycka tacksamhet för den insats som den stupade soldaten och hans kollegor gjorde för att sprida säkerhet i Afghanistan.

Svenska soldater tar själva risker för att värna andra människor ifrån risker. Det är djupt hedervärt. Regeringen står bakom dem och uppskattar deras insats.

FN förnyade ISAFs mandat

Igår beslutade FNs säkerhetsråd genom resolution 1943 att förlänga mandatet för ISAF i Afghanistan med ännu ett år, till 13 oktober 2011. Beslutet var enhälligt. ISAF har ett kapitel 7-mandat.

I Sverige försöker motståndarna till svenskt deltagande i ISAF framställa det som om insatsen skulle sakna FN-mandat – trots att FN förnyar mandatet varje år.

FN kan dock inte verkställa alla sina mandat med trupp under egen flagga, utan är helt beroende av att organisationer som EU och Nato tar på sig att verkställa ett antal av mandaten.

En FN-mandaterad insats är vare sig mer eller mindre rätt för att den utförs av FN självt, respektive av andra organisationer. Det väsentliga är mandatet från FNs säkerhetsråd, där man ger uttryck för vad som behöver och kan göras.

Ett väsentligt sätt för Sverige att visa stöd för FN är att delta i genomförandet av FN-mandaterade insatser, som ISAF i Afghanistan.

Budget med satsning på ny materiel

Idag läggs budgeten för 2011 på riksdagens bord. På försvarsområdet kommer den viktigaste uppgiften under 2011 och de kommande åren vara att stödja försvarsomställningen och den nya insatsorganisationen IO14. Särskilt kommer det nya personalförsörjningssystemet, nya och pågående materielanskaffningar, effektivisering av stöd- och kringverksamhet och genomförande av en ny försvarsplanering att vara viktiga.

Det har saknats en samlad försvarsplanering under det senaste decenniet. Det är dock helt nödvändigt att det alltid finns aktuell planering för nyttjandet av landets militära resurser. Försvarsmakten har sedan i mars 2010, på regeringens uppdrag, arbetat med en ny planering. Regeringen kommer under 2011 att ge Förvarsmakten ytterligare inriktning för den operativa planeringen.

Både jag och ÖB har vid flera tillfällen lyft fram att Sverige behöver ny förmåga till regional ledning. Det framgår av dagens budget att det i insatsorganisationen fr o m 2013 kommer att ingå fyra regionala staber. Dessa ska, under Högkvarteret, samordna den markterritoriella verksamheten.

Staberna kommer att överta uppgifter som i dag utförs av säkerhets- och samverkanssektioner och insatsledning Stockholm. Staberna kommer samverka med regionala myndigheter, leda den regionala säkerhetstjänsten och vara beredda att leda hemvärn med de nationella skyddsstyrkorna.

Sverige leder under första halvåret 2011 den Nordiska Stridsgruppen, NBG, som är en av EU:s snabbinsatsstyrkor. Förutom svenska soldater består NBG 11 av soldater från Estland, Finland, Irland och Norge.

Det är viktigt att Sverige fortsätter att bidra till EU:s krishanteringsförmåga både med civila och militära resurser. I budgeten klargörs att NBG14 avses att ledas av Sverige och stå i beredskap våren 2014. Det blir den första stridsgrupp som inte behöver byggas från grunden, utan bestå av stående och kontrakterade förband ur den nya insatsorganisationen.

I budgeten begär vi riksdagens bemyndigande att anskaffa ny materiel. Det gäller:
– Anskaffning av nya splitterskyddade bandvagnar
– Ny lätt torped
– Vidmakthållande och vidareutveckling av JAS 39 C/D
– För det fall att Brasilien eller annan nation går vidare med förhandlingar om att anskaffa nästa generation JAS 39 Gripen, begär regeringen också riksdagens bemyndigande att få besluta om utveckling av JAS 39 E/F och ombyggnad av upp till tio JAS 39 C/D till JAS 39 E/F.

Omställningen till ett användbart och tillgängligt försvar fortsätter med en planering som utgår från oförändrade resurser. Däremot skall förbandsanslaget stärkas genom överföringar av resurser från stöd- och kringverksamhet. En utredning kring detta skall vara klar i vår.

Svensk närvaro nödvändig

Det är bra att Svd idag ger en bild av säkerhetsläget i norra Afghanistan. Detta sagt utan att gå in på detaljerade uppgifter om enskilda händelser.

Redan inför och i samband med presidentvalen förra året skedde en försämring av säkerhetsläget. Samma helg som Sverige gick till riksdagsval, gick också Afghanistan till parlamentsval. Afghanska extremister har haft som mål inte bara att störa genomförandet av valen, utan därtill att förstöra valen genom hot och våld riktade mot enskilda, vallokaler och de som skyddat valen.

SVD beskriver korrekt att ISAF och Sverige tillsammans med afghanska styrkor medvetet uppträder i områden där det finns taliban- eller annan motståndsaktivitet – just därför att där finns motståndsaktivitet. Svenska ISAF-soldater uppträder där i medvetenhet om att det finns risker förenade med uppdraget, men också med insikten att om motståndsgrupperna inte sätts under press kommer de att växa och området som grupperna destabiliserar att utvidgas. Detta skulle öka de långsiktiga riskerna både för den afghanska befolkningen, för ISAF och målet för den svenska närvaron, att skapa ökad säkerhet i området, skulle hotas.

Svenska och finska ISAF-soldater stärker tillsammans med afghanska styrkor säkerheten i en by. Sedan kvarstannar afghanska styrkor för att bibehålla säkerheten. Detta beskrivs väl av överste Gustaf Fahl i dagens Svd. Om det svenska förbandet stannade på förläggningen, eller endast uppträdde i stabila delar av PRT:t skulle både riskerna med, men också effekten av närvaron, minska.

Att close air support kallas in är rutin i utsatta situationer. Det är inte alltid det krävs att flyget verkligen gör en insats, men att flyg finns i luften har en starkt dämpande effekt på stridigheterna, ökar truppens säkerhet och begränsar motståndsgruppernas förmåga att skada svenskar.

Jag delar den kritik som jag uppfattade att Mikael Holmström (Svd) uttryckte i P1 i morse, att den bild som en del politiker försöker sätta av att läget i norra Afghanistan är så stabilt att de svenska trupperna kan dras hem, är felaktig.

Jag vill fylla på med att det är fel att tro att säkerhetsläget är sådant att det skulle gå att bara utveckla den civila närvaron och biståndet utan fortsatt säkerhetsnärvaro. Både civil och militär närvaro behövs.

Det är bra att läget beskrivs, det bidrar till att förklara nödvändigheten av det svenska förbandets närvaro. Dock tror jag att, att även om kännedom om enskilda händelser kan saknas, vilket Försvarsmakten nu går igenom för att åstadkomma en bättre information, så torde de flesta numera vara medvetna om att den FN-mandaterade ISAF-insatsen är förknippad med risker.

Vi har de senaste dagarna, då terrorhot mot Europa diskuterats, också påmints om att läget i Afghanistan fortsatt är kopplat till Europas egen säkerhet.