En mycket allvarlig vecka

Det har varit en mycket allvarlig vecka. I lördags nåddes vi av beskedet att Sverige förlorat en ung soldat, i en IED-attack i Afghanistan. De anhöriga, Försvarsmakten och undertecknad tog emot honom på Ärna flygplats i tisdags kväll.

Strax efter denna händelse skadades två andra svenska ISAF-soldater allvarligt under beskjutning. De är nu hemma i Sverige igen.

Många människor påverkas djupt när sådana saker händer. Självklart främst soldaternas närstående, men också kollegor och vänner. Min uppfattning är att Försvarsmakten har hanterat de senaste svåra händelserna på ett mycket respektfullt och stödjande vis.

Parallellt med dessa uppmärksammade händelser har debatten om ett förnyat mandat för det svenska deltagandet i ISAF pågått.

Jag har upprepade gånger understrukit hur viktigt det vore med en bred uppgörelse om insatsen i Afghanistan. Det är en svensk tradition med brett stöd i riksdagen för de kvinnor och män som utför Sveriges insatser internationellt. Så har det tidigare varit under både socialdemokratiska regeringar och alliansregeringen.

Insatsen inleddes under en socialdemokratisk regering och fullföljs under alliansregeringen. Soldaterna är nu där på ett mandat som ansvarstagande partier såsom socialdemokraterna och alliansen gemensamt stod bakom förra året.

Soldaterna skall aldrig behöva känna att stödet hemifrån sviktar. Ibland undrar jag hur soldater och anhöriga uppfattar det när vinklingen i debatten vrids på ett sådant sätt att det närmast verkar som om problemet för Afghanistans utveckling skulle vara ISAF, inte extremistgruppernas aktiviteter.

Ytterligare ett skäl för att söka en fortsatt bred uppgörelse om Afghanistan är att det inte går att utesluta att politisk osäkerhet bidrar till ökade risker på marken för förbandet. Jag talade en del om detta i tisdags i TVs morgonprogram. Motståndsgrupperna är medvetna om att deltagande länder är påverkbara just i beslutsskeden. Deras mål är att få utländska förband att lämna landet, eftersom de är emot allt vi är där för att stödja. En väg kan vara att påverka beslutsprocesserna i de ISAF-bidragande länderna.

Två saker är värda att uppmärksamma i dagens mediaskörd. Det första är Gustav Fahls artikel i SVD, som på ett seriöst och ansvarstagande sätt beskriver förbandets uppträdande. Det andra är den opinionsmätning, som visar att stödet för den svenska ISAF-insatsen är stabilt. 47 procent tycker det är rätt att Sverige deltar, 33 procent är emot detta.

Jag hoppas att soldaterna på plats i Mazar-e-Sharif känner att svenska folket markerar stöd för dem.

Annonser
%d bloggare gillar detta: