Närområdesperspektiv krävs för försvaret av Sverige

Försvarets inriktning och dimensionering har ett tydligt närområdesperspektiv. Inte minst påverkar detta flyget och marinen, vars huvuduppgifter är i närområdet.

Sveriges flygvapen är dubbelt så stort som våra grannländers. Sverige kommer ha 100 Gripen C/D för jakt, attack och spaning. Norge planerar att anskaffa 48 stridsflygplan, Finland har ca 60 single-role fighters och Danmark kommer sannolikt att anskaffa upp till 48 stycken plan. Sverige har ett konventionellt ubåtssystem som är ledande i världen. Flera av våra grannar saknar helt ubåtar. Det är viktiga svenska bidrag till stabilitet och säkerhet i vårt närområde.

Sverige har beslutat att anskaffa nästa generations ubåt, för leverans 2017-18. Samtidigt beslutades halvtidsmodifiering av två Gotland. Nästa beslut om eventuell nyanskaffning behöver tas 2020. Detta är med all sannolikhet det största materielprojekt – helikoptrar inräknat – som Sverige kommer vara engagerat i det kommande decenniet. De politiska beslut som krävs för anskaffning av ersättare till Torped 45 är fattade. Svensk ubåtsförmåga möter stort internationellt intresse.

Fem Visbykorvetter blir nu stegvis operativa i marinen, som anser att systemet kommer att bli mycket bra när färdigställt. Ett nytt signalspaningsfartyg kan anskaffas. Kosterklassen höjer landets minröjningsförmåga. Specifikationer för nytt stödfartyg tas nu fram.

Det som förenar är att både flyg, ytstridsfartyg och ubåtar är utmärkta bärare av sensorer, som övervakar Östersjön på, under och över ytan. De utgör en betydande tröskel för varje aktör som skulle vilja komma över Östersjön med annat än fredliga syften.

Stridsflyg och ubåtar är centrala delar i kärnan i försvaret av Sverige. Vi har inte hundratals mil av landgräns som vi behöver känna oro inför. Däremot har vi hundratals mil av kust att värna.

Under kalla kriget var Östersjön ett hav där Nato och Warsawapakten dagligen stod emot varandra. Sverige låg neutralt däremellan. Sovjetunionen kontrollerade kusten från Västtyskland till Viborg.

Idag kantas Östersjön av EU- och Nato-länder. Rysslands har tillgång till Östersjön via två områden: 1. Kaliningrad i sydost – för att komma dit måste man gå igenom Natolandet Litauen. 2. St Peterburg i öster – för att gå ut därifrån måste man passera norr om Natolandet Estland och söder om EU-landet Finland. Ut på en Östersjö där numera 8 länder delar sjölägesbild genom Sucbas-systemet.

Den ryska militärmakten av idag är av helt annan och mycket mindre storleksordning än sin sovjetiska föregångare. I slutet av 1980-talet disponerade Sovjetunionen 120 större ytstridsfartyg och drygt 160 ubåtar i vårt närområde (Kolahalvön inräknad, men utan vapenbröderna i WP). Nu disponerar Ryssland sammantaget i detta närområde 15 större stridsfartyg och 24 ubåtar.

Den ryska östersjöflottan har 5 jagare/fregatter och någon enstaka operativ ubåt.

Uppgiften att hävda Sveriges suveränitet och värna landets suveräna rättigheter och nationella intressen kräver en synlig och uthållig svensk närvaro på och över Östersjön, och en osynlig närvaro under. Genom att patrullera till havs markerar vi vår närvaro och våra intressen.

Annonser
%d bloggare gillar detta: