Archive for februari, 2011|Monthly archive page

Försvarsministermöte i Budapest

Skriver detta på planet hem från EUs informella försvarsministermöte i Budapest. Dagens diskussioner – som leddes av den Höge Representanten Ashton – ägnades till största delen åt militär förmågeuppbyggnad. Såväl dagens som gårdagens möte inleddes dock naturligtvis med uppdateringar kring läget i Libyen.

Det förra informella försvarsministermötet i Gent, hösten 2010, präglades av en mycket dämpad stämning. Många av de närvarande länderna stod och står inför mycket betydande nedskärningar av försvarsanslagen, mellan 5 och 45 procent, enligt dåvarande ordförande. Sverige, Finland, Estland och Polen är i princip de enda länder som avviker från detta. Neddragningarna behöver dessutom många länder klara samtidigt som de står inför behov av betydande försvarsreformer och är pressade av insatsen i Afghanistan. EUs försvarspolitiska samarbete behövde verkligen ny energi och en ny riktning.

Under hösten tog Sverige och Tyskland gemensamt initiativ till ett nytt samarbete kring förmågeutveckling. För svensk del handlar det bl.a. om att ta tillvara erfarenheter från det nordiska samarbetet och använda dem på EU-nivå.
EU-länderna beslutade på grundval av det svensk-tyska initiativet på senhöstens ministerrådsmöte att genomföra en analys av nya samarbetsmöjligheter, i tre led.

För det första ska länderna analysera vilka förmågor de anser måste fortsätta att vara strikt nationella.

För det andra ska länderna analysera vilka förmågor de skulle vinna på att samarbeta nära ikring och faktiskt dela, sk ”pooling and sharing”. Ett för Sverige känt exempel är SAC-samarbetet kring C17-plan.

För det tredje ska länderna avgöra vilka områden där det inte är nödvändigt att varje land har en egen nationell förmåga, utan kan förlita sig på att ett annat land erbjuder denna förmåga till fler länder. Exempel på detta ger diskussionerna kring samverkan om grundläggande flygutbildning, och det redan operativa Baltic Defence College.

Det svensk-tyska initiativet har tagits mycket väl emot av EU-länderna. Dagens diskussion kretsade kring initiativet. Analysarbetet pågår just nu i medlemsstaterna, med förhoppning om att ett första resultat att utgå ifrån ska komma under våren.

När Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen lite senare idag besökte mötet handlade diskussionen såklart om samarbetet Nato-EU. Det är tydligt att Anders Fogh Rasmussen verkligen vill lösa ut de knutar som begränsat samarbetet under så lång tid.

Annonser

Fördelningen mellan hel- och deltidsanställda

Johan Forssell, moderat ledamot i Försvarsutskottet, avvisar på sin blogg oppositionens argument att riksdagen skulle ha beslutat fördelningen 25/75 mellan hel- och deltidsanställda soldater i armén.

Johan noterar att det förefaller underligt att socialdemokrater nu hävdar att just denna fördelning är central. Socialdemokraterna röstade ju emot inriktningspropositionen, där regeringens bedömning angående fördelningen mellan hel- och deltidsanställda soldater fanns med. Socialdemokraterna har heller aldrig motionerat om några procentsiffror angående denna fördelning.

Läs Johans blogg här

Ytterligare ett bokslut i god balans

Försvarsmakten presenterade igår ännu ett bokslut i god ekonomisk balans.

Försvarsmakten gjorde 2010 ett överskott, eller rättare sagt ett anslagssparande, om drygt 900 miljoner kronor.

Regeringen hade bett Försvarsmakten vidta åtgärder för att skapa ett ekonomiskt utrymme för att finansiera en eventuell NBG-insats under 2011 och därtill har medel behövt avsättas för att hantera den tullskuld, som tidigare regering lämnade efter sig. Men även efter att ha tagit hänsyn till dessa faktorer sparade Försvarsmakten 340 miljoner av tilldelade medel.

Utsikterna för 2011 ser enligt Försvarsmakten också ut att vara goda.

Att det faktum att Försvarsmakten sköter ekonomin väl inte längre väcker något nyhetsintresse alls, är talande i sig. Borta är uppenbarligen tiden då förväntningarna var att myndigheten inte skötte pengarna, och då allt annat väckte uppseende. Nu är förväntningen att Försvarsmakten har kontroll på pengarna, vilket är ett erkännande i sig.

Samtal med Japan

Häromdagen hade jag besök av Japans nytillträdde ambassadör i Sverige, Yoshiki Watanabe. Besöket var unikt, såtillvida att det skedde i samband med de första formella samtalen mellan våra respektive försvarsdepartement, och ambassadör Watanabe åtföljdes av det japanska försvarsministeriets försvarsråd, (Director General for International Affairs), Hiroshi Oe.

Sverige och Japan har tidigare inte haft utbyte kring försvarspolitiska frågor på den nivån. Det är dock naturligt för Sverige att samtala med Japan i en rad frågor av gemensamt intresse.

Japan ligger långt från Sverige, men finns i en region av stor strategisk betydelse. Japan är ett av de länder, som på grund av sitt geografiska läge nära följer utvecklingen i Nordkorea. För några år sedan sände Nordkorea robotar i riktning Japan. Nordkoreas kärnvapenplaner oroar både i regionen och vidare internationellt.

Japan har inte erkänt Nordkorea, vilket Sverige gjort. Sverige har ambassader både i Seoul och Pyongyang. Sverige är ett av två länder som fortsatt har militär närvaro i Panmunjom, på gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea, inom ramen för de neutrala ländernas övervakningskommission. Den svenska haverikommissionen deltog i den tekniska utredningen efter sänkningen av korvetten Cheonan.

Igår kom amiral Anders Grenstad till departementet för samtal, inför sitt tillträde som befälhavare för den svenska kontingenten i Korea. Att Sverige sänder vår tidigare marininspektör till Korea visar den vikt vi lägger vid säkerheten på den koreanska halvön.  

Sverige och Japan förenas också av att vi har samma grannland, Ryssland. Detta faktum uppmärksammas i princip aldrig, men ger god grund för samtal.

Ryssland och Japan har en långvarig diskussion om ögruppen Kurilerna. I förra veckan publicerade flera tidningar uppgifter om att de två första ryska Mistralfartygen skall placeras i Vladivostok. Ryssland vetter åt fler håll än ett.

I hela Ostasien sker därtill nu en mycket betydande upprustning av ett antal länders ubåtsvapen. När vi i Europa diskuterar anskaffning av enstaka ubåtar, sker den bildligt och bokstavligt i dussintal i denna region. Japan använder sedan länge svensk Sterlingteknologi, på licens, i sina ubåtar. Att berätta om nästa generations svenska ubåt och det svenska ubåtsvapnets utveckling är därmed naturligt.

Sverige och Japan är två av världens mest handelsberoende industriländer. Båda länderna är beroende av att sjövägar hålls öppna och handelsflöden kan ske utan störningar. Att piratverksamhet bekämpas och transporter skyddas är centralt för båda länderna.

Det är mycket positivt att utbytet med Japan kommit så väl igång.

Försvarsmaktens rekrytering lockar många

Försvarsmaktens rekrytering av soldater till den nya grundläggande soldatutbildningen (GMU) har lockat många sökande. Till den andra utbildningsomgången fanns ca 3 100 sökande på ca 400 platser.

Vid den första rekryteringsomgången fanns 6 700 sökande till ca 800 platser. Igår berättade Försvarsmakten om 400 sökande till 40 platser på officersutbildningen.

Att intresset varit stort är bra, för det ger möjlighet till urval och en marginal som vid alla rekryteringar måste finnas för personer som inte fullföljer sina ansökningar.

Försvarsmakten är i början av införandet av det nya personalförsörjningssystemet.

Medvetenheten om utbildningen bland målgruppen håller på att arbetas upp. Samarbete mellan Försvarsmakten och Arbetsförmedlingen är ännu i sin linda. Ännu – eftersom den är helt ny – har inga stora volymer soldater kommit ut från den frivilliga grundutbildningen och kunnat berätta för andra om sina erfarenheter. En utbildning av hög kvalitet är nämligen den bästa vägen att skapa en god rekryteringsbas och ett självgenererande intresse.

Det skulle överraska mig lite om inte kommande rekryteringsomgångar kommer att visa något olika resultat, t.ex. beroende på när på året de genomförs. Det är också naturligt i ett nytt system, som ännu är under inkörning. Försvarsmakten utvecklar nya vägar att nå målgruppen och utveckla systemet.

I Sälen pekade jag på att Försvarsmakten, politiken, samt intresserade och berörda av försvarsfrågor löpande måste informera, kommunicera, resonera och diskutera med målgruppen. Berätta hur Försvarsmakten och unga försvarsintresserade kan göra skillnad för Sverige och i insatser internationellt. Detta är en del i det som jag förstår att ÖB menar med rekryteringen som en samhällsangelägenhet.

Fler samtal föder intresse och det är viktigt oavsett personalförsörjningssystem. Under ett antal år minskades de kullar värnpliktiga som kallades in från 50 000 till 5 000-8 000 personer. Att allt färre personer stegvis kom att beröras när det gamla systemet urholkades, men inte ersattes med något nytt, gav sannolikt färre samtal om försvaret bland unga.

Många unga visar dock intresse för utrikes- och säkerhetspolitik och försvarsfrågor. De undersökningar som redovisades i samband med Pliktutredningen underströk detta. Det märks också tydligt vid besök på skolor och universitet.

Enligt officerare på förband jag talat med går rekryteringen lokalt bra. En viktig sak för Försvarsmakten att följa är enligt dem att utbildningen av rekryter matchas med medel för anställning, på respektive förband. De vill alltså hindra att soldater utbildas, men att förbanden inte tilldelats medel för anställning taktade med tilldelade utbildningsplatser. Detta är en praktisk fråga för myndigheten att hantera, men nog så intressant att peka på.

Möte i dag med Jaak Aviksoo

Jag har idag haft bilaterala överläggningar i Tartu med min estniske kollega Jaak Aaviksoo.

Vi möttes på Baltic Defence College, där jag också höll ett anförande om den svenska försvarsreformen och försvarspolitikens närområdesperspektiv. Baltic Defence College är intressant ur många aspekter. I grunden svarar skolan för de baltiska staternas behov av högre officersutbildning. Men där går elever – officerare och civila – från ett stort antal länder.

Sverige har sedan starten stött skolan. Det är för närvarande en svensk, som är biträdande kommendant för skolan.

Med Jaak Aaviksoo är alltid diskussionerna om utvecklingen i Ryssland särskilt intressanta. Vi utbyter regelbundet erfarenheter om utvecklingen och är i mycket överens i analysen.

Den estniske presidenten Ilves fick vid sitt anförande i Uppsala för några veckor sedan frågan om Estlands säkerhetssituation. Han svarade att man var helt trygga i sitt Natomedlemskap. Jaak Aaviksoo har tidigare sagt att Östersjöområdet är stabilare än någonsin tidigare, på grund av EU och Natos utvidgning.

Det finns anledning att nära följa utvecklingen i Ryssland. Sannolikheten för militär konfrontation bedöms som låg. Så framstår bilden i Estland. Vad gäller andra utmaningar ses risken för nya hot som IT-attacker och terrorism som avsevärt större.

Detta gäller också för Ryssland. Hur Ryssland självt uppfattar och beskriver sin säkerhetssituation de kommande åren blir intressant att följa. De utmaningar man verkligen står inför är demografiska problem, etniska motsättningar, migrationsströmmar och dessvärre som det verkar terrorism. Hoten kommer inte från Nato eller Europa. De västra gränserna är stabila, utvecklingen längs de södra och möjligen östra gränserna kan te sig osäkrare.

Besök från Bulgarien och resa till Estland

Idag besökte Bulgariens försvarsminister Anyu Angelov Sverige, för bilateralt möte på Karlberg. Igår besökte han Linköping och SAAB. Samtalen var mycket bra.

Vi diskuterade utvecklingen av EU-samarbetet på försvarspolitikens område. Bulgarien stöder det svensk-tyska initiativet för att revitalisera det försvarspolitiska samarbetet. Bulgarien stöder liksom Sverige också ett närmare samarbete mellan EU och Nato i krishantering.

Bulgarien genomför just nu en försvarsreform, som man pekar på syftar till att åtgärda liknande brister i försvarets tillgänglighet och användbarhet, som den svenska reformen syftar till att förändra. Bulgarien har dock tvingats till besparingar på försvaret, där Sverige planerat reformen utifrån oförändrade anslag.

Bulgarien är intresserat av att anskaffa nya stridsflygplan. Gripen är ett av de alternativ man tittar på. Gripens konkurrenskraftiga anskaffningspris, men också låga livscykelkostnader borde kunna vara av intresse, liksom möjligheten att ingå i en familj av Gripenanvändarländer, med allt vad det innebär av möjlighet till delade kostnader.

En intressant aspekt är att flera länder i regionen har eller intresserar sig för Gripen. Bulgarien understryker vikten av en öppen och rationell process vilket naturligtvis också är viktigt för oss.

På måndag besöker jag Estland och min kollega Jaak Aaviksoo. Tidpunkten är väl vald. Nyligen genomförde Estlands president statsbesök i Sverige. Sverige och Estland står nu tillsammans med Norge, Finland och Irland i beredskap med den Nordiska Stridsgruppen. Båda våra länder gör insats i Afghanistan. Estland arbetar mycket ambitiöst med IT-säkerhetsfrågor. Vi möts i det nordisk-baltiska samarbetet och har ett betydande intresse för Östersjöfrågor, vilket t.ex visar sig i SUCBAS för gemensam sjöövervakning. Vi stöder Baltic Defence College, som också ska besökas under måndagen.

Försvarsdepartementet skärs ner med 10 procent

I slutet av förra året gjorde den rödgröna oppositionen upp med Sverigedemokraterna om att minska regeringskansliets budget med 300 miljoner kronor. Det har därefter hävdats att detta inte får några konsekvenser för regeringskansliet. Men det får tvärtom betydande konsekvenser.

Verksamheten inom Försvarsdepartementet är sedan tidigare mycket slimmad, det finns små möjligheter att spara mer endast på verksamhetskostnader. Då återstår personalkostnader.

Av departementets budget uppgår verksamhetskostnader knappt ca 20 procent medan personalkostnaderna utgör 80 procent. Vi har målinriktat arbetat för att ha en budget i balans. Fattas bara annat, det kravet ställer ju departementet på sina myndigheter. Departementet har lyckats med detta och vissa år tom lyckats anslagsspara, vilket nu ger oss lite extra tid när budgeten dras ner.

Departementet står nu inför en svår utmaning: Att klara riksdagens ökande vilja till återrapportering och vår egen vilja till kompetent myndighetsstyrning – men med färre tjänstemän.

I Försvarsdepartementets fall är besparingarna allvarliga då kraven på ekonomisk uppföljning och myndighetsstyrning är tydliga, samtidigt som en betydande försvarsreform ska verkställas.

Här finns också en principiell fråga. Sverige har små departement, men stora och självständiga myndigheter. Försvarsdepartementet har idag ca 165 anställda. Bara Försvarsmakten har idag ca 16.000 årsarbetskrafter och växer de kommande åren med ett antal tusen. Försvarsmyndigheternas totala budget är drygt 40 miljarder kronor. Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens Haverikommission tillkommer med budgetar om sammantaget ca 4 miljarder kronor. Försvarsdepartementets budget är 153 miljoner kronor efter neddragning.

Alla, inte minst riksdagen, medborgarna och media, förväntar sig självklart att departementet ska styra myndigheterna korrekt. Det förväntas att departementet ska följa varje myndighet, i varje del och som det verkar också allt mer på detaljnivå. Att departementets medarbetare så väl klarat att möta dessa höga krav visar bara hur engagerade och kvalificerade de är.

Proportionerna förändras nu mellan departement och myndigheter. När oppositionen i riksdagen drar ner regeringskansliets budget försämrar den möjligheterna till god myndighetsstyrning och uppföljning. Det kommer också oppositionen i riksdagen att bära ansvar för när krav på återrapportering ställs.

Riksdagsbeslutet var mycket olyckligt.

Det var olyckligt för att det påverkar många medarbetares framtid. För en del kan det innebära att de får lämna en arbetsplats, där de behövs och uppskattas. För dem som blir kvar riskerar arbetsbördan att öka.

Neddragningen Försvarsdepartementet tvingas till motsvarar 15-17 befattningar, vilket motsvarar ca 10 procent av dagens personalnivå.

Tack vare anslagssparandet kan neddragningen göras successivt fram till år 2013. Det innebär att vi förhoppningsvis kan minska personalnivån med naturliga avgångar. Risken kan dock inte uteslutas att vi i slutet av perioden tvingas säga upp medarbetare.

Vi kommer att göra vårt yttersta för att mildra effekterna av oppositionens sparkrav för departementets medarbetare, men påståenden om att besparingen inte får några effekter är fel.