Archive for mars, 2011|Monthly archive page

Historisk Gripeninsats

I dag föreslår regeringen till riksdagen att Sverige ska delta i insatsen i Libyen och genomförandet av FN-resolutionerna med upp till 8 JAS 39 Gripen aktiva i insatsen och en C 130 Hercules avsett bland annat för lufttankning. Det är historiskt, så till vida att det är första gången Sverige kommer att göra insats internationellt med JAS 39 Gripen.

Detta är möjligt tack vare inriktningen att Gripen är ett mycket kvalificerat flygplan och skall vara fullt Nato-interoperabel. Det underlättas av att Sverige har övat tillsammans med andra länder i bl.a Red Flag och Loyal Arrow. Det är också möjligt tack vare att Sverige just nu leder Nordic Battle Group, med den däri ingående flygenheten EAW, Expeditionary Air Wing. Hela NBG står i tio dagars beredskap, men IOC, Initial operational capability, bedöms i detta fall att nås snabbare än så.

Det är nödvändigt med brett stöd i riksdagen för det svenska bidraget. Det svenska bidraget kommer att inriktas på upprätthållande av flygförbudszonen.

Det har förekommit olika uppgifter i debatten, kring Sveriges förmåga att delta. Svaret är att Sverige har relevant förmåga för insatsen, nödvändig interoperabilitet och erforderlig övning för uppgiften.

Som framgått har Försvarsdepartementet under en tid förberett ett svenskt deltagande i insatsen i Libyen, bl.a. genom att hämta in underlag från Försvarsmakten.

En insats skall aldrig inledas utan utförlig beredning. En faktor som av en rad skäl varit viktig är vilken organisation eller vilket land som skulle leda Libyeninsatsen. I helgen kom besked om att Nato skulle leda den samlade militära insatsen. Idag kom förfrågan från generalsekreteraren om svenskt deltagande.

Att ha tydlig ledning för insatsen är nödvändigt för insatsens effekt. Var ska vilket stridsflyg baseras? Vilka sektorer av luftrummet ska vilka plan övervaka?

När Nato i helgen åtog sig att leda insatsen föll pusselbitarna på plats för insats. Gripen kommer göra insats i Libyen för att värna civilbefolkningens säkerhet.

Annonser

Försvarsplanering enligt insatschefen

Försvarets insatschef Anders Lindström har skrivit en intressant artikel i senaste numret av Reservofficeren, nummer 1 2011 som här följer:

Regeringens nuvarande styrning till Försvarsmakten ställer krav på att en försvarsplanering ska genomföras på ett sätt som vi inte har gjort på många år. Kraven på våra förbands tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet är mycket tydliga. Tydligt är också att vi ska ha förmåga att använda våra förband både hemma och borta. Förutom att vara så interoperabla att vi kan sätta in våra styrkor utomlands ska vi också kunna vara värd åt andra nationers förband här i Sverige.

Det är insatsorganisation 2014 (IO14) som är den mall som vi mäter våra ansträngningar mot. Vi arbetar nu med att lägga alla våra insatsförband på bordet samtidigt. Vi vill på det sättet säkerställa att målsättningsarbetet med IO14 inte blir en glädjekalkyl eller önskelista utan målen ska vara vägda emot den materiel och den personal som respektive förbandschef faktiskt kommer att ha. I våra förband som nu kommer att bestå av kontinuerligt eller tidvis anställda soldater så är det till exempel just den egna, verkliga materielen som soldaterna ska behärska. Inte något som andra har och som man kanske får i framtiden.

Arbetet med försvarsplaneringen har många grenar. Förutom de mer uppenbara i form av att utveckla planerna för att hantera olika kriser, försvara Sverige mot angrepp och genomföra mobilisering så finns flera andra delar. Beredskapen ska höjas vilket ställer nya krav på att vår materiel ska vara tillgänglig och respektive förband ska ha kontroll på den egna utrustningen. Förbanden ska i sin helhet ha högre tillgänglighet. Hela beredskapssystemet ska i realiteten förnyas med ett orderverk ner till förbandsnivå. Vi har fältövningar både för att utarbeta och för att implementera de nya planerna. Sedan några år genomförs i högkvarterets regi både chefsfältövning, C Insats operativa fältövning och taktiska fältövningar (armé, marin, flygvapen och ledningssystem). Resultatet från en sådan övning förs vidare till nästa i serien. Det som till exempel kommer fram i en operativ fältövning blir grunden för de taktiska. I chefsfältövningen deltar, förutom överbefälhavaren och Försvarsmaktens högre chefer också chefer från myndigheter med uppgifter inom samhällets krishantering såsom MSB, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Försvarets radioanstalt m fl. Ofta är deltagandet på generaldirektörsnivå.

Just samverkan med civila myndigheter kommer allt mer i fokus när planläggningen åter i större omfattning handlar om försvaret av det egna territoriet. Ett sådant tydligt exempel är en reviderad och sammanvägd prioritering av både militära och civila skyddsobjekt i en och samma lista. Utöver fältövningarna genomförs flera andra typer av övningar som också syftar mot målbilden för IO14. Hit hör bland annat stabsövningar som Combined Joint Staff Exercise (CJSE) och beredskapsövningar som nu senast Dagny 10. När sådana övningar genomförs framkommer det tydligt hur viktiga våra reservofficerare är i Försvarsmakten. Under till exempel Dagny 10 utgjorde reservofficerarna nästan 10 % av övningsdeltagarna.

Löpande under hela vägen fram emot IO14 genomförs precis som tidigare en årlig insatsorganisationsvärdering. Även om det är uppenbart att alla förändringar inte kan vara genomförda omedelbart, så är det ett omistligt verktyg att kunna se tillståndet i våra krigsförband. Vi måste aktivt bevaka att arbetet får avsedd effekt så att regeringens krav blir uppfyllda. Det är en av mina personliga prioriteringar att särskilt uppmärksamma vägen fram mot intagandet av IO14. Vi måste redan nu identifiera eventuella fallgropar innan det är för sent att rätta till något fel.

Hela bilden kan ju förefalla mycket bekant, i varje fall för de som är runt 45 år och äldre. Vi ska ändå inte förledas att tro att vi ska återta det som en gång var. Omvärlden och våra förutsättningar är alldeles för förändrade för det. Men det finns de som träffande har beskrivit vårt försvarsplanarbete som både en katalysator och också som ett sammanhållande kitt i förändringen av Försvarsmakten. Det nu pågående arbetet kommer att ge de enskilda krigsförbanden mycket tydligare uppgifter med krav på egen planering. I det läget kommer också reservofficerarnas roll att efterhand bli mycket klarare. Det kommer att behövas krigsplacerade reservofficerare.

Försvarsplanarbetet syftar ytterst till att ha en sammanhängande planering, ordning och reda, ett effektivt utnyttjande av FM:s resurser och både ett nationellt och ett internationellt fokus. För att nå dit ska vi alla hjälpas åt.

Den separata utlandsstyrkan som en egen del av Försvarsmakten försvann vid årsskiftet och efterhand får våra förbandschefer ansvar för att genomföra insatser utomlands. En bataljonschef kommer att i god tid veta när det är hans eller hennes bataljon som ska tjänstgöra i till exempel Afghanistan. Här måste förbandets reservofficerare ta del. Och så är det ju redan i dag. För tillfället tjänstgör ett antal reservofficerare i våra insatser utomlands. I Afghanistan, i Kosovo, som militärobservatörer och som enskilda stabsofficerare på många platser på vårt jordklot. Mer än 15 % av de officerare som representerar nationen Sverige i insatser utomlands är reservofficerare. Inget talar för att det behovet ser annorlunda ut i framtiden.

Jag nämnde tidigare Dagny 10. Den övningen hade aldrig kunnat få ett lika bra resultat utan de deltagande som inte dagligdags tjänstgöring i Försvarsmakten. I min dagorder i samband med övningens avslutning tackade jag bland annat reservofficerarna för att de hörsammat kallelsen och tagit sig tid att öva. Låt mig även här upprepa mitt tack till er som deltog i Dagny och alla de andra övningarna där reservofficerare bidrar med en oundgänglig kompetens. Tack! Väl mött på kommande övningar, i krigsförbanden och i insatser.

Mycket komplicerad krishantering i Japan

De omfattande förlusterna av människoliv i Japan är oerhört tragiska.

Det Japan nu står inför, är i ett krishanteringsperspektiv utomordentligt komplicerat.

Dels därför att landet har drabbats inte endast av en katastrof, utan av flera på varandra följande mycket allvarliga händelser. Först jordbävning, sedan tsunami, efterskalv och därtill mycket allvarliga problem i flera kärnkraftverk. Och dels för att börskurserna faller och företag har svårt att upprätthålla produktionen.

Att hantera en katastrof är svårt, att hantera flera på varandra följande händelser av denna dignitet är en exceptionell utmaning.

Ofta sker en naturolycka eller katastrof vid ett i tiden avgränsat tillfälle och därefter kan följderna börja hanteras. Japan tvingas nu hantera flera kriser samtidigt. Men inte bara det. Det är också fråga om en mycket utdragen händelseutveckling med stora krav på uthållighet i berörda myndigheter och företag, samt psykologiska effekter bland allmänheten.

Tusentals liv har gått förlorade och ännu kan inte följderna av till exempel tsunamin och problemen i kärnkraftverken fullt överblickas.

Både bredden av de händelser som drabbat Japan och varaktigheten i händelserna ställer mycket stora krav på landets krishanteringsresurser. Japan är dock ett av världens mest utvecklade länder och med betydande teknisk förmåga och kapacitet. Deras krishanteringsförmåga är mycket välutvecklad. Japan kommer långsiktigt att ta sig igenom detta.

Piratverksamheten utanför Afrikas östkust

Denna artikel var införd i GP i söndags i en kortare version.

Mycket tyder på att piratverksamheten utanför Afrikas östkust är på väg att anta en ny skepnad och bli ett problem av en annan och mycket allvarligare dimension än tidigare.

Från början verkade piraterna kustnära och i Adenviken, samt längs Somalias kust. Stegvis har piraterna vågat sig allt längre ut från sina somaliska baser. Numera sker kapningar utanför Oman, Yemen Kenya och Tanzania och går så långt österut att de närmar sig den indiska kusten.

Piraterna har gått från att använda småbåtar till att utgå från sk moderskepp, större fartyg med radar och större sjötålighet och uthållighet. Moderskeppen är bland annat kapade handelsfartyg och fiskefartyg. Tidigare var piraterna mer eller mindre tvungna att lyckas kapa ett fartyg för att alls kunna ta sig hem igen. De saknade bränsle, vatten och proviant för återresan från Indiska Oceanen.

Piraternas våldsanvändning ökar och förgrovas. Nyligen avrättades fyra amerikanska medborgare i en privat segelbåt i samband med ett fritagningsförsök. Tortyr förekommer mot tillfångatagna besättningar. Ca 700 människor sitter gisslan längs den somaliska kusten. Lösensummornas storlek höjs och piraternas tålamod minskar. De använder förtryck av och övergrepp mot gisslan som påtryckningsmedel mot fartygens ägare, för att snabbt få pengar.

Effekterna av piratverksamheten riskerar att bli strategiska. Det finns uppskattningar om att 30 procent av Kenyas BNP nu påverkas av piratdåden. Den så viktiga turismen minskar snabbt. Ett stort antal afrikanska länder, som själva saknar kust och därför är beroende av hamnar i Kenya och Tanzania drabbas när livlinan börjar skäras av.

Piratverksamheten är inte längre bara ett symptom på Somalias instabilitet – utan något som bidrar till instabilitet i stora områden i Östafrika.

Länder som Mocambique, Madagaskar, Tanzania, Kenya, Seychellerna, Komorerna, Yemen, Oman, Djibouti, Eritrea berörs direkt av sjöröveriets effekter. Andra afrikanska länder berörs indirekt.

Förutom EU deltar NATO och länder som USA, Indien, Sydkorea, Kina och Singapore i att bekämpa det somaliska sjöröveriet. Anledning är att alla har gemensamt intresse av att hålla de internationella sjölederna öppna. Men också för att sjöröveriet riskerar att få orimliga humanitära och säkerhetspolitiska konsekvenser om det får hållas.

Sverige har deltagit i EU-insatsen Atalanta med två marina styrkor. 2008 bestod Sveriges bidrag av två korvetter och ett stödfartyg. Första halvåret 2010 bar Sverige ansvar för att leda hela EU-insatsen från fartyget Carlskrona. Vi deltog också med helikoptrar och ett av Kustbevakningens nya sjöövervakningsflygplan. Båda dessa bidrag gjorde mycket väl ifrån sig.

Att bekämpa sjöröveriet till havs är helt nödvändigt. Inga av World Food Programmes (WFP) fartyg för matleveranser till civila i Somalia, som EU skyddar, har kapats. De fartyg som drabbas följer i de flesta fall inte de råd som EU upprättat för säker sjöfart i området.

Men ingen tror att det räcker med att bekämpa sjöröveriet genom eskorter eller insatser till sjöss. Problemen till sjöss har sitt ursprung i problem i land. EU bedriver därför sedan ett år tillbaka i Uganda utbildning av den somaliska övergångsregeringens säkerhetsstyrkor, för att öka regeringens förmåga att ta kontroll över det egna territoriet. Just nu diskuteras också möjligheterna att stödja uppbyggnaden av kustbevakning i regionen. Sådana åtgärder är dock verksamma först på sikt.

EU behöver avtal med fler av regionens länder, så att gripna sjörövare kan överlämnas för åtal och fängelse. Idag släpps många pirater direkt eftersom det inte finns ett fungerande domstolsväsende att överlämna dem till. Kenya och Seychellerna har redan gjort mycket stora åtaganden. Av 400 fångar på Seychellerna uppges 40 vara pirater. EU kan göra mer för att stödja uppbyggnaden av rättssystemens kapacitet för länder som tar emot pirater.

Situationen är nu så allvarlig att flera länder diskuterar insatser mot piraternas baser i land, blockad av deras hamnar och fritagningsaktioner av gisslan. Sydkorea har den senaste tiden gjort skarpa insatser och återtagit kapade fartyg. En del talar för beväpnade vakter ombord på handelsfartygen.

Det finns dock risker med ökad våldsanvändning, även då den är legitim enligt internationell rätt. Risken är en spiral där fartyg i ökad grad riskerar att beskjutas av pirater och där gisslan hanteras ännu sämre.

Piratverksamheten är ingen lokal företeelse, utan är en form av organiserad internationell brottslighet. Mer behöver göras för att stänga ner de finansiella flöden, där piratverksamhetens vinster hanteras. Det är inga små pengar det handlar om, utan miljardbelopp. Det är en mycket lukrativ verksamhet med små risker för piratverksamhetens ledarskap, där man rekryterar fattiga unga män beredda att ta betydande risker.

Ökad underrättelseinhämtning kan ge en bättre bild av piratnätverkens uppbyggnad, inflöde av vapen och internationella kontakter. Ökat samarbete mellan EU och övriga länder som nu har närvaro i området för att hindra piraterna behövs. En bredare EU-insats, där civila och militära resurser samverkar, som den svenska Marinen och Kustbevakningen gjorde i insatsen 2010, måste till. Hjälp att bygga upp kustbevakning i regionen och utbildning av den somaliska regeringens säkerhetsstyrkor kan vara långsiktiga insatser. Stöd till afrikanska insatser i regionen och stöd för att möjliggöra att gripna pirater kan lagföras i regionen. Det är exempel på åtgärder som EU gör eller behöver överväga.

I grunden behövs dock den marina EU-insatsen Atalanta, för att hindra piraternas verksamhet till sjöss och skydda den civila sjöfarten och FNs matleveranser.

Allt närmare överföring av säkerhetsansvar

ISAF-mötet i Bryssel idag bekräftade att den första omgången av överföring av säkerhetsansvar från ISAF till afghanska säkerhetsstyrkor kan komma att inledas i sommar. Den 21 mars, i samband med det afghanska nyåret, kommer president Karzai att hålla ett tal där han förväntas ange de områden som han beslutat att transitionen först skall genomföras i.

Bilden Nato ger av insatsen i Afghanistan är förhållandevis positiv. Den afghanska armén växer och är nu lika stor som den internationella närvaron. Det finns nu 100 000 fler soldater i Afghanistan än i fjol, av vilka 75 000 är afghanska. Det kommer att finnas 305 000 afghanska säkerhetsstyrkor väl före måldatum, som är oktober 2011.

Enligt dagens Nato-redovisningar fungerar planen för insatsen. Motståndsgruppernas momentum uppges ha brutits och delvis har de tryckts tillbaka. Motståndet har förlorat delar av sina basområden och symboliska platser. Framsteg har gjorts i södra Afghanistan, men också i de norra områdena.

Det är nu 49 länder som deltar i ISAF, vilket gör ISAF till den bredaste koalitionen i historien.

I mitt inlägg idag så välkomnade jag att transitionen nu ser ut att kunna inledas. Inlägget tog också upp vikten av en civil-militär ansats för att nå framgång och att Sverige övergår till civil ledning av PRT Mazar e-Sharif under 2012. Samtidigt skiftas inriktningen av det svenska bidraget stegvis över från stridande till stödjande uppgifter.

Jag betonade vikten av good governance i Afghanistan, att regeringen bekämpar korruption, respekterar mänskliga rättigheter, avstår från dödsstraffet och att alla aktörer måste göra allt för att undvika civila offer. Det kom för övrigt ny statistik häromdagen, som visar att motståndsgrupperna ansvarar för 75 procent av de civila offren i Afghanistan och att antalet civila som skadas av den internationella närvaron har minskat.

Jag hade också möjlighet att tala med min afghanske kollega Wardak och efterhöra hans syn på utvecklingen i norra Afghanistan.

ISAF-möte i Bryssel

I Bryssel möttes idag länderna i ”The Northern Grouping” – dvs Norden, de baltiska staterna, Polen, Tyskland, Storbritannien och Holland. Det första mötet i kretsen hölls i samband med det Nordisk-Baltiska försvarsministermötet i Oslo i höstas.

Det är inte fråga om en formell grupp, utan tanken är att informellt träffas för att lyfta fram våra länders gemensamma intresse av Arktis- och Östersjöfrågor. Men också andra aktuella frågor diskuteras. Givetvis ägnades en del av diskussionen åt läget i Libyen. Sjöröveriet utanför Somalias kust diskuterades också.

Mycket talar för att många länder nu av mycket rimliga skäl kommer att rikta blicken mot EUs södra närområde, Nordafrika. Vi har ett intresse av att också frågorna kring det östra närområdet finns långsiktigt på agendan.

Imorgon följer möte med ISAF-länderna om transitionen – överföringen – av säkerhetsansvar till afghanerna själva. Sist och slutligen är det den afghanske presidenten som beslutar var överföringen av säkerhetsansvar skall inledas och genomföras. Men mycket tyder på att processen kan inledas i år och kan följas av en andra omgång förhållandevis snart.

Målet är att afghanska styrkor skall kunna leda och genomföra insatser över hela landet. Det är för att skapa förutsättningar för denna överlämning som vårt styrkebidrag allt mer inriktas på att utbilda och stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna. Den svenska bidraget byter – förenklat – stegvis roll från stridande till stödjande.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. På få områden blir vikten av dagens frågor tydligare än i internationell krishantering.

I många konfliktområden drabbas kvinnor och barn mycket hårt inte bara av konflikternas allmänna konsekvenser, utan av medvetet riktat våld. Försvarsdepartementet har under det gångna året genomfört två seminarier om detta.

Att människor behandlas lika, har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter är grundläggande i ett modernt samhälle. Det är en trovärdighetsfråga att vi lever upp till de värden vi vill värna både i internationella insatser och i försvaret här hemma. Sveriges internationella insatser syftar till att värna Sveriges säkerhet, men också svenska intressen och värden. Vi vill säkerställa kvinnors deltagande i konfliktförebyggande, krishantering, konfliktlösning och fredsbyggande.

Vi har avskaffat den sista lagstadgade negativa särbehandlingen på grund av kön i svensk lag. Både kvinnor och män rekryteras numera på frivillig grund och med lika rättigheter och skyldigheter. Värnpliktslagen är nu könsneutral.

Rekryteringen till Försvarsmakten sker utifrån kompetens och personliga egenskaper. Unga människors egna intresse och personliga lämplighet för försvaret ska styra rekryteringen. Inte kön eller annan grupptillhörighet.

Soldater av olika kön, ålder, utbildnings- och yrkesbakgrund, samt familjesituation ger stabilare grupper. Med fler kvinnor i försvaret ökar vår förmåga att lösa uppgiften, både hemma och borta. I t.ex. Afghanistan får vi utan kvinnliga soldater och officerare svårare att nå ut till den kvinnliga delen av befolkningen.

Besök på Ystad

Idag har jag besökt robotbåt R142 Ystad. Ystad var en av tolv robotbåtar av Norrköpingsklass som färdigställdes i mitten av sjuttiotalet. I mitten på 90-talet modifierades sex av fartygen. Under Kalla kriget var robotbåtarnas primära uppgift ytattack. Fartygen pensionerades 2005. 2006 övertogs f.d HMS Ystad från Svenska flottan av föreningen Svenska Robotbåtar (SFvR). Föreningen drivs ideellt och sköter såväl turerna till sjöss som utbildning av besättning och underhåll.

Föreningens ordförande, Johnny Harström, som själv tjänstgjorde ombord under sin värnplikt berättade om verksamheten. När fartyget var operativt bestod besättningen av cirka 30 personer. Idag är fartyget ett museifartyg. Huvuddelen av föreningens intäkter kommer från företag och privatpersoner som erbjuds att hyra fartyget eller ha lunch och middagar ombord. En tur med Ystad är för dem som vill uppleva fartyget i 40 knop.

Fartyget har sin hemmahamn på Gålö vid Dalarö men ligger fram till maj förtöjd vid Vasapiren på Djurgården i Stockholm. Ystad är väl värt ett besök ombord!

Vill du veta mer om robotbåten R142 Ystad kan du gå in på www.robotbatar.se

Läsvärt reportage av Johanne Hildebrandt

Under fyra månader har Johanne Hildebrandt följt den svenska insatsen på plats i Afghanistan. Hon har gjort ett mycket läsvärt reportage om detta i SvD idag .

TV4 om Afghanistan

Svenska soldater tar risker för att värna andra från risker. Det är en djupt oegennyttig handling.

Den mycket tragiska händelsen då två svenska soldater och en tolk dödades har utretts av rättsvårdande myndigheter. Den ansvarige åklagaren har lagt ner förundersökningen. Försvarsdepartementet kan inte ha synpunkter på en förundersöknings bedrivande eller resultat.

Försvarsmaktens undersökningskommission har undersökt händelseförloppet.
Försvarsmakten har själv informerat om resultatet.

Frågor måste därför besvaras av Försvarsmakten respektive den åklagare som skötte förundersökningen.

Annonser