Framtidssäkring av flygvapnet

Den dag ett land slutar att vidareutveckla sina stridsflygplan är den dag då dess flygvapen börjar förlora sin relevans.

I handlingsplan Gripen beslutades att ensa Gripenflottan till 100 stycken C/D, samt att en demonstrator skulle tas fram för att skapa beslutsunderlag inför nästa generations Gripen. Demonstratorn har genomfört mer än 100 flygningar. Staten samarbetar genom Försvarsmakten och FMV med SAAB om vidareutveckling av Gripen.

Min övertygelse är att vidareutveckling av Gripen kommer att visa sig vara den bästa och mest kostnadseffektiva vägen för Sverige att hålla flygvapnet långsiktigt slagkraftigt. Därför satsar också staten ansenliga resurser på kontinuerlig vidareutveckling av Gripen. Gripen kommer 2020-2030 att behöva genomgå ett mer omfattande förmågelyft. Alternativet – som vi genom erfarenhet från en rad exportaffärer vet är många gånger dyrare – vore att köpa ett helt nytt stridsflygplan på den internationella marknaden. Detta givet att flygvapnet är en del i kärnan av försvaret av Sverige.

Försvarsmakten säger sig i dagens budgetunderlag behöva mer tid för att få fram erforderliga beslutsunderlag och en rekommendation till regeringen gällande Gripens framtida konfiguration. Med andra ord, en specifikation för hur en förmågelyft Gripen behöver se ut om den endast skulle tas fram för svenska behov. Samma budskap härvidlag ger FMV.

Väljer Brasilien Gripen är det dock helt klart vad som gäller. Riksdagen har redan beslutat bemyndiga regeringen att då gå vidare med utveckling och anskaffning av ett antal av nästa generations Gripen. Detta ligger fast. Sverige harmoniserar då både specifikationer för utvecklingen och tidsplan för anskaffning med Brasilien. Det är rationellt och effektivt för båda parter.

Samma resonemang gäller Indien. Väljer Indien Gripen blir det rationellt för Sverige att anpassa både utveckling och anskaffning till en med Indien gemensam tidsplan, givet riksdagens godkännande.

Det beslut Försvarsmakten och FMV nu vill ha mer tid på sig för handlar alltså om hur Sverige ska specificera den version av Gripen som blir operativ under perioden 2020-2030, för det fall att det inte finns ett partnerland att utveckla och anskaffa nästa generations Gripen tillsammans med.

Väljer Brasilien och/eller Indien Gripen kommer SAAB och Sverige att leverera i enlighet med de offerter, som har lämnats.

Gällande tidpunkt för beslut om framtiden så är mitt besked att vi arbetar med frågan till dess att vi känner oss säkra på att vi har erforderligt beslutsunderlag.

Jag skulle välkomna om möjlighet till en bred samsyn skulle finnas, när beslut om Gripens framtidssäkring ska tas. Systemet skall enligt regering och riksdag leva fram till efter 2040 och därför vore det mycket bra med bred politisk uppslutning.

Gällande kostnader så kommer uppgifterna i DN idag inte från Försvarsdepartementet. Kostnaden beror nämligen på val som ännu inte är gjorda: Vilka förmågor Gripen skall ha, antalet plan och möjliga samarbetspartner.

Det framstår i media ibland som om bara Gripen E/F har en kostnad och alternativen är gratis. Så är det inte alls. Att operera en tidigare version på övertid kan t.o.m. vara kostsammare än att investera i en ny. Kostnaden både för val och icke-val kommer klargöras.

Men det grundläggande vägvalet är om Sverige ska ha ett slagkraftigt flygvapen, eller inte. Mitt svar är självklart att ett sådant krävs. Min bild är också att detta kostnadseffektivast nås genom fortsatt utveckling och användning av Gripen. Alla alternativ på marknaden är avsevärt dyrare. Därmed handlar frågan om vilken konfiguration Gripen skall ha åren efter 2020-2030, för att möta Sveriges behov. Där kommer arbetet inom Försvarsmakten, FMV och departementet fortsätta.

Annonser
%d bloggare gillar detta: