Archive for maj, 2011|Monthly archive page

Veterandagen 29 maj

Idag deltog jag på veterandagen för att visa erkänsla och uppskattning till alla veteraner som tjänstgjort i internationella insatser. Mitt anförande finner du här.

Vänner,

Internationell solidaritet, och ansvarstagande för internationell fred och säkerhet är en svensk tradition. Sverige har gjort insatser internationellt under hela efterkrigstiden.

Militära insatser sker på mandat från FNs säkerhetsråd, under ledning av FN, EU eller Nato.

Ett stort antal svenskar har förlorat sina liv under dessa insatser. Många har skadats. Alla i insatser har valt att ta risker för egen del, för att värna andra människor ifrån risker. Alla har valt att vara borta från familj och vänner under långa perioder – för att göra en skillnad.

Sverige har genom både civila och militära insatser, i en lång rad kriser och konflikter genom åren, gjort skillnad för människor. Nu är vi framme vid en punkt där staten bättre kan göra en skillnad för alla dom som utfört och utför dessa insatser. Dom är förutsättningen för att Sverige skall kunna verka i världen. Utan soldater, sjömän, poliser, kustbevakare, räddningsarbetare och biståndsarbetare som ställer upp när det behövs så blir det inga insatser.

Att bättre ställa upp för Sveriges veteraner är rätt och riktigt, men det spelar också roll för den framtida rekryteringen till insatser. Att statens stöd upplevs rillräckligt påverkar också insatsernas folkförankring.

Dom som utför Sveriges internationella insatser gör det på uppdrag av regering och riksdag. Det breda stödet måste finnas och kännas.

Sverige möts av stor respekt för dom insatser vi gör. Det svenska försvaret, MSB, KBV, Polisen, Sida, Folke Bernadotteakademin och Kriminalvården har förmåga att leverera kvalitet och effekt – detta är också bilden andra länder har av det Sverige gör i bl.a. Afghanistan, Kosovo, Korea, Libyen, Haiti och Afrikas Horn. Där krisen kommer finns Sverige.

För mig är det centralt att visa uppskattning för alla veteraners insatser för Sverige, och för freden.

Denna dag, den 29 maj, är ett led i detta tack, liksom nya medaljer och ett nytt veteranmonument. Nästa år är det tänkt att denna ceremoni skall ha funnit sina varaktiga former, för alla som vill visa uppskattning för svenskar i insatser.

Men en god veteranpolitik börjar redan innan insats med rätt utbildning och övning inför insatsen, om tydlighet om uppdragets krav och med bra information till soldaternas familjer.

Under insats handlar det om gott ledarskap, tillgång till rätt materiel, snabb ”debriefing” efter svåra händelser, om en väl fungerande sjukvårdskedja, och om god information till anhöriga.

Efter insats är uppföljning nödvändig. Att finna de som drabbats av fysiska eller psykiska besvär och att kunna hjälpa dom. Problem med post traumatisk stress kan förstärkas över tid om de inte behandlas.

Också anhöriga gör insats. Dom berörs varje dag av insatsen. De läser om den, tänker på den, sina anhöriga och på vad som händer. Utan förstående anhöriga ingen insats.

Jag vill tacka alla Sveriges civila och militära veteraner, alla i pågående insatser och alla anhöriga å den svenska regeringens vägnar, för visat ledarskap, mod och beslutsamhet. Jag vill tacka alla de ideella krafter som arbetar med att stödja Sveriges veteraner.

Må denna dag forma starten på en god tradition.

Annonser

Veterandag på söndag

Sveriges Radio berättar idag om Försvarsmaktens arbete med veteransoldatpolitiken.  

Överste Peter Öberg, som arbetar med veteranfrågorna i Försvarsmakten intervjuas. 

Ekot berättar att 65 nya tjänster kommer att tillsättas, varav 22 psykologer, 29 handläggare och en läkare. På fredag förväntas också försvarets nya handlingsplan för veteraner att fastställas med vilka åtgärder och aktiviteter som ska genomföras, och att Försvarsmakten lägger 60 miljoner kronor på detta.

På söndag, den 29 maj, genomförs Veterandagen med en ceremoni på Djurgården. Steg för steg kommer så den nya samlade veteransoldatpolitiken på plats.

Allvarliga MP-beslut om insatser

I skymundan av valet av språkrör behandlade miljöpartiet idag säkerhetspolitiska frågor.

Det resulterade enligt TT i krav på förbud för all vapenexport för militära syften, på att svensk säkerhetsstödjande trupp inte skall få delta i strid i Afghanistan och i krav på stopp för svenskt deltagande i icke FN-ledda internationella insatser.

Konsekvenserna av om dessa krav förverkligades skulle bli mycket allvarliga. Jag vill fokusera på kravet om stopp för deltagande i insatser internationellt, som inte leds av FN.

Den EU-ledda insatsen Atalanta utanför Somalias kust skyddar i enlighet med ett entydigt FN-mandat bl.a. FNs matleveranser via World Food Programme. Sverige har deltagit med två marina bidrag och lett insatsen en gång. Kanske en miljon människor i Somalia är beroende av att maten kommer fram. Skulle denna insats vara fel därför att den inte leds av FN?

FN har inte kapacitet att självt verkställa alla de mandat som säkerhetsrådet beslutar. Vissa insatser är därtill av sådan komplexitet att endast Nato kan utföra dem. Det är inte mot FNs vilja som EU och Nato leder insatser – det är i samförstånd. Därtill krävs i många situationer samverkan mellan alla stora organisationer för att lösa uppgiften på marken.

Om endast FN nu plötsligt skulle kunna accepteras för att leda insatser internationellt kommer många av säkerhetsrådets mandat aldrig att kunna verkställas. Det skulle bli en farligare värld och utsatta civila skulle många gånger tvingas att vänta på en internationell hjälp som aldrig kommer.

Vare sig insatserna i och för Tchad, Kosovo, Somalia, Libyen eller Afghanistan skulle vara valida att utföra, om jag förstått rapporteringen om dagens MP-beslut korrekt. Det säger sig självt att detta inte skulle stärka internationell fred och säkerhet.

Det är efter de senaste veckornas debatt om insatser endast alltför uppenbart att oppositionens försvars- och säkerhetspolitik dessvärre just nu har reducerats till en säga-inte och säga-nej politik.

Men säkerhetspolitik är på riktigt. Det får konsekvenser vad partier säger. Givet att rapporteringen är korrekt, så är den linje de nu beslutat inte genomförbar, konsekvenserna för internationell fred- och säkerhet och för Sveriges ansvarstagande i världen skulle helt enkelt bli för stora.

Håll öppet, Urban

En erfarenhet från de senaste veckornas debatt om den svenska insatsen i Libyen är att det är klokt att inte alltför definitivt besvara frågor som ännu inte har ställts. Socialdemokraterna var säkra på att svaret var nej – men som svar på vilken fråga?

Beslut brukar bli bäst när dom är underbyggda. Svaret på frågan om förlängning av den svenska Libyeninsatsen bör rimligen grundas i situationen på marken, när beslut behöver tas. Vilken uppgift behöver lösas? Beslut bör också grundas i den svenska förmågan att bidra med efterfrågade resurser. Den pågående insatsens mål och resultat analyseras och redovisas, ytterst ger FNs säkerhetsråd mandat för insatsen och dess inriktning.

När detta finns på bordet finns anledning att söka samtal mellan partier och möjlighet för partier att ta välgrundad ställning.

I DN idag säger Urban Ahlin: ”Jag vill också ha en kraftig minskning av det militära bidraget och en ökning av de civila insatserna. Hur stor förändringen blir får avgöras av läget på marken.” Detta med anledning av att mp, som jag tolkar DN, inför höstens förhandlingar kräver en kraftig minskning av de svenska militära utgifterna för Afghanistaninsatsen.

Det är bra att Ahlin är öppen för att läget på marken måste styra, men om jag förstår det rätt ska det endast tillåtas styra hur stor en minskning skall vara.

Ytterst handlar det svenska bidragets storlek och utformning både om förbandets förmåga att lösa uppgiften och om soldaternas säkerhet.

I grunden finns en bred överenskommelse om närvarons utveckling.

Brett samförstånd i riksdagen kring Sveriges internationella insatser är viktigt och nödvändigt. Det spelar också stor roll för de kvinnor och män som utför insatserna. Det är en del i politikens ansvar att beslut fattas på solid och aktuell kunskapsgrund, som de som står bakom en insats får ta del av.

När man väl ingått en överenskommelse är det en hederssak att stå bakom den och verkställa den. Jag kan bara hoppas att inte diskussionen om den svenska insatsen i Afghanistan drabbas av samma tidiga låsningar som den i Libyen. Försvarsmaktens underlag inför senhöstens proposition har inte ens inkommit än.

Omfattande svenskt humanitärt stöd till Libyen

Det svenska humanitära stödet till Libyens folk och till drabbade till följd av Gadaffis attacker är omfattande. I den debatt som förts i Sverige kommer det inte alltid fram. Här är en sammanställning min stab gjort med hjälp av uppgifter från försvarsdepartementet och UD samt berörda myndigheter.

– – –
Humanitära hjälpinsatser
Sverige är ett av de länder i världen som ger mest humanitärt bistånd per capita. Sveriges sammanlagda humanitära budget har sedan 2006 ökat från ca 3,4 miljarder kronor till ca 4,8 miljarder kronor 2011. Merparten av det svenska stödet lämnas till olika biståndsorganisationers löpande budgetar, men Sverige bidrar därutöver också för att möta de behov som framkommer via appeller som organisationerna ofta framställer i samband med akuta kriser.

Behovet hos den libyska befolkningen är stort och det är viktigt att hjälpinsatserna når fram snabbt och att de är effektiva. Därför bidrar Sverige, via UD och Sida, till de humanitära FN-organisationer som finns på plats i Libyen och vid landgränserna, bland annat UNHCR (FN:s flyktingorgan), FAO (FN:s jordbruksorganisation), OCHA (FN:s byrå för koordinering av humanitära insatser), UNICEF (FN:s barnrättsorganisation), och WFP (FN:s livsmedelsprogram). Utöver detta bidrar Sverige även till andra humanitära organisationer som Internationella Rödakorskommittén och Internationella Röda Kors- och Röda Halvmånefederationen.

Även Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) genomför humanitära insatser med medel från biståndsbudgeten. MSB är en myndighet med uppgift att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser.

Sida
Genom Sida har Sverige avsatt totalt 66,9 miljoner kronor i humanitärt stöd till Libyen. Beloppet är uppdelat i följande delar:
• 20 miljoner kronor går till den så kallade koordinerade appellen från FN:s humanitära organisation OCHA. Av dessa 20 miljoner går:
• 12 miljoner kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR till stöd för flyktingar och flyktingläger.
• 5 miljoner kronor till FN:s barnfond UNICEF för att möta de omedelbara behoven hos kvinnor och barn.
• 3 miljoner kronor till Islamic Relief Sverige för deras akuta insatser i Libyen och grannländerna.

Utöver detta bidrar Sverige också med 613 miljoner kronor till UNHCR för deras löpande budget för 2011 och med cirka en miljard kronor per år till UNICEF. Detta är medel som kommer till användning i samband med organisationernas verksamhet i Libyen.

Sida har också allokerat 10 miljoner kronor till stöd för Internationella Röda korsets (ICRC) insatser i Libyen. Det innefattar bland annat stöd till flyktingar i gränsområden och till utsatta människor i övriga delar av landet. Sverige bidrar utöver detta med 505 miljoner kronor till ICRC:s löpande verksamhet för 2011. Sida har också avsatt tre miljoner kronor till Svenska Röda Korset för stöd till Libyen.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Genom MSBs och Försvarsmaktens försorg, finansierat av Sida, har över 10.000 så kallade tredjelandsmedborgare evakuerats, bland annat bangladeshier, tchadier och sudaneser som varit strandade vid den egyptiska och tunisiska gränsen. Transportinsatsen är den enskilt mest omfattande svenska civila insatsen gällande Libyen.

Mellan den 25 februari och den 5 mars bidrog MSB och Försvarsmakten med en person vardera för att bistå med evakueringen av EU-medborgare ut ur Libyen. Därtill har en person från MSB:s stödstyrka och en person från UD:s snabbinsatsstyrka hjälpt till med evakueringen av svenska medborgare i Libyen.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har bistått med mediciner och medicinsk utrustning som sjukvårdsstöd till Ben Ghazi, vilket har varit lyckosamt och fyllt viktiga behov.

Sverige har vidare lämnat stöd via MSB med ca 300 tält till flyktingar i de sydöstra delarna av Libyen, som bl.a. drabbats av sandstormar.

Insatser med svenska Herculesplan
De svenska hjälpinsatserna till Libyen påbörjades den 4 mars när regeringen beslutade att ett svenskt Herculesplan skulle finnas tillgängligt på Malta för UNHCR och IOM (International Organization for Migration) i evakueringen av nödställda vid den tunisiska gränsen. Herculesplanet har bland annat använts för att transportera nödställda egyptier till Kairo och för att frakta 3500 filtar till behövande människor vid gränsen. Planet har också använts för att skicka sjukvårdsmateriel till Ben Ghazi.

Tisdagen den 22 mars avgick ett nytt Herculesplan från Sverige med utrustning för att etablera kontor för flera FN-organisationer i flyktinglägret Shousha i Tunisien. FN hade dittills inte haft möjlighet att arbeta på plats med registrering och hantering av ärenden utan tvingats att arbeta från hotell i Djerba. Insatsen skapar 60 viktiga kontorsplatser för UNHCR, UNICEF, IOM, WFP, OCHA och UNFPA. Med på insatsen följer insatspersonal från MSB, en projektledare från MSB och en person från Sida.

Svenskt stöd via EU-kommissionen
EU-kommissionen, som Sverige delfinansierar via avgiften till EU, har satt av omkring 275 miljoner kronor för att möta behoven i Libyen och flyktingströmmarna. Katastrofstödet omfattar medicinskt stöd, livsmedelsstöd, skydd, madrasser, filtar och hygien-kit för såväl libyer som icke-libyer. Sverige har via MSB bidragit med en expert till kommissionens arbete på plats. Experten arbetar bland annat med koordinering av medlemsländernas bidrag och behovsanalyser.

Mycket oklart vad Socialdemokraterna vill med Libyeninsatsen

På sin pressträff idag avfärdade Håkan Juholt helt en förlängning av den svenska Gripeninsatsen i Libyen.

I den skriftliga rapporten från i morse däremot säger Socialdemokraterna sig inte se att den svenska Gripeninsatsen för att hävda flygförbudszonen bör vara ”prioriterad”, givet att det libyska flygvapnet skulle vara utslaget. Beskedet förändrades alltså på bara ett par timmar. Från en öppen formulering – till en stängd.

Men Libyen har sannolikt fortfarande kvar både stridsflygplan och helikoptrar. Stridsflyget hålls för närvarande på marken av den internationella närvaron. Det har förekommit helikopterflygningar i strid med flygförbudszonen.

Om det internationella samfundet slutar att upprätthålla flygförbudszonen riskerar vi att Libyen kan få upp stridsflyg i luften igen. Då man vill hindra inflöde av vapen bör man notera att Libyen inte enbart, eller ens främst vetter mot havet.

Varför skulle det vara bättre att avbryta en pågående, efterfrågad och effektiv insats med Gripen – för att ersätta med någon annan, ännu inte lika efterfrågad förmåga och först om flera månader?

Sverige har redan bidragit med transportflyg genom Herculesplan vid flera tillfällen. Att det är viktigt med såväl humanitärt stöd som långsiktig återuppbyggnad delas säkert av de flesta.

Bättre resultat på frivilliga antagningstester än vid mönstring för värnplikt

Som Ekot rapporterar idag visar tester och prov från de första antagningsprövningarna för den nya grundläggande militära utbildningen (GMU) att resultaten är bättre nu, än under de senaste omgångarna av mönstring för värnpliktstjänstgöring.

Både urvalstest med intelligensprov, psykisk funktionsförmåga, befälslämplighet, muskelstyrka, tjänstbarhet för de mest krävande befattningarna, hörsel och syn visar bättre resultat nu än tidigare. Endast fysisk arbetsförmåga har gått ned något, sannolikt på grund av att målgruppen är något äldre nu än tidigare.

Man skall komma ihåg att detta enbart är resultat från de första två GMU-omgångarna, men likväl stärker det ju knappast påståenden om att soldaternas kvalitet skulle bli sämre med frivillig rekrytering. Om något visar det motsatsen, att de som söker till Försvarsmakten verkligen vill dit och tar proven på allvar. Den bilden får man också när man frågar om orsaker till förbättrade resultat – det är en annan och mer ambitiös målgrupp som genomför testerna nu. Ingen vill misslyckas för att slippa inryckning. Tvärtom är man medveten om att det är en konkurrenssituation.

Kraven för att bli antagen har därmed snarast ökat. Eftersom de första tre rekryteringsomgångarna sett 22 000 ansökningar på 2400 platser så ser vi hittills både kvantitet och kvalitet i den frivilliga rekryteringen till Försvarsmakten. Försvaret lockar många och många bra personer. Men vi är fortsatt i en lärande process.

Tabellen nedan visar Rekryteringsmyndighetens jämförelse i siffror. Skalan på testresultaten är graderad 1 till 9 där 9 är högst. De angivna värdena utgör genomsnittet för respektive grupp.
Procenttalen anger hur många av de testade som klarar kraven för tjänsterna med högst kravnivå, A.
(klicka på bilden för att få den större)

Nordiskt försvarsministermöte i Sverige

Denna vecka är det nordiskt försvarsministermöte. Sverige är ordförandeland i Nordefco under 2011, så mina kollegor kommer till Sverige denna gång.

På agendan står samtal om insatser som Libyen, där såväl Sverige som Norge och Danmark deltar. Vi kommer också att diskutera samarbete kring förmågor genom ”pooling and sharing”.

Under det senaste året har de nordiska mötena kompletterats inte bara med möten tillsammans med de baltiska länderna, utan också med Storbritannien, Tyskland och Polen. Det senare formatet kallas för Northern Grouping. I höst kommer sannolikt ett sådant möte att hållas i Sverige, i samband med det nordisk-baltiska försvarsministermötet. Ju fler länder som visar intresse för Norden, Östersjöområdet och Barents, desto bättre.

Denna gång är det dock de nordiska länderna som träffas.

Öppenhet för förlängning rimlig

Flera saker har förundrat i de senaste veckornas debatt om den svenska Libyeninsatsen. En av dem är varför socialdemokraterna valde att besvara en fråga – som ännu inte ställts. Det är såklart frågan om förlängningen av det svenska bidraget, som jag syftar på. Det rimliga hade varit att invänta dialog kring förlängning, där förutsättningarna kring insatsen hade kunnat klargöras, innan partiet tog ställning.

Frågor som borde ha varit relevanta också för socialdemokraterna hade varit: FN:s mandat och inställning till insatsen, Natos syn på behov av förmågor, resultat av den samlade insatsen så här långt, ekonomi för en förlängning, samt Försvarsmaktens förmåga att leverera en förlängning. Allt detta i perspektiv av situationen på marken i Libyen. Men utan svar på någon av dessa frågor stängde Socialdemokraterna dörren för en förlängning.

På samma sätt har jag förundrats över en del av de uttalanden som gjorts kring den svenska insatsens effekt. Ibland har den svenska insatsen för att upprätthålla flygförbudszonen beskrivits som närmast meningslös, eftersom flygförbudszonen redan skulle vara verkställd och alla libyska stridsplan påståtts vara utslagna. Så var det inte tidigare – så är det inte nu.

När så bilder av libyska stridsplan nu publiceras, så blir detta en tydlig dementi av dessa tidigare uttalanden och utgör nu skäl för insatsen och en öppenhet för förlängning.

Vi vet att den libyska regeringen fortsatt använder helikoptrar, i strid med flygförbudszonen. Det är också så, att skulle upprätthållandet av flygförbudszonen upphöra, så skulle regimen kunna få upp stridsflyg i luften igen. Jag nämnde i samband med beslutet om insatsen att det sannolikt fanns baser, som inte var utslagna, utan möjliga att bruka om det internationella trycket skulle upphöra.

Den svenska spaningsförmågan har bevisat sig vara av hög internationell klass och har tillfört den samlade insatsen mycket. Denna förmåga var en aspekt som var mycket sparsamt diskuterad innan insatsen, men nu får berättigad uppmärksamhet

Sammantaget finns anledning att känna stolthet över insatsen Sverige gör just nu. Vi hade gärna sett dialog med oppositionen om förlängning. Hur Socialdemokraterna förhåller sig framöver kan dock bara de själva svara på.

Socialdemokraternas omsvängning i synen på internationell solidaritet

Idag skriver jag på Brännpunkt om att Socialdemokraternas syn på Libyeninsatsen inte är en isolerad företeelse, utan tvärtom bara är ytterligare ett exempel på en omsvängning i deras syn på internationell solidaritet och Sveriges ansvar för fred och säkerhet.

Annonser