Möte med David Petraeus

Jag inledde Nato-mötets andra dag med ett bilateralt möte med ISAFs befälhavare, den amerikanske fyrstjärnige generalen David Petraeus. Vi diskuterade säkerhetsläget i Afghanistan och han uttryckte stor respekt för kvaliteten och engagemanget i den svenska insatsen. Petraeus lämnar nu uppdraget som chef för ISAF och tillträder efter sedvanliga kongressförhör positionen som ny chef för CIA. Han lämnar med mycket goda vitsord, efter sin tid i ledningen för ISAF.

Det var också den amerikanske försvarsministern Bob Gates sista ISAF-möte. Jag har uppskattat honom mycket för hans resonerande, men ändå mycket tydliga sätt att vara. Han tog också idag upp hur viktiga Natos partnerländers bidrag till insatser är, och nämnde i fallet ISAF särskilt Sverige och tre, fyra andra länder.

Den bild som gavs under mötet var synliga framsteg för ISAF, av motståndsgrupper under press, och också av vikten av uthållighet i insatsen. Framstegen är mycket sköra, men möjligheten till en begynnande förändring dryftades.

Detta sades inom ramen för ett fortsatt utmanande säkerhetsläge.

Nyckelfaktorn är de afghanska säkerhetsstyrkornas fortsatta utveckling. Styrkorna ökar både i kvantitet och kvalitet och målen om dess tillväxt nås. De omfattar nu ca 290 000 personer – varav 1400 är kvinnor. Insatserna för att utbilda, träna och stödja ANSF måste prioriteras.

Mycket tydligt är att samtalen nu handlar om utveckling av den afghanska polisen, och om insatser för att stödja ”Nato rule of law field support mission”, som gör att de afghanska rättsvårdande myndigheterna kan utföra sitt arbete i landet. Detta kan sannolikt peka på nya utmaningar för de deltagande länderna, så till vida att många haft betydligt lättare att leverera militära insatser än civila insatser med poliser, t.o.m. för att utbilda och stödja poliser.

Cirka en fjärdedel av Afghanistans befolkning lever i områden som redan i närtid omfattas av transitionen, dvs överföring av säkerhetsansvar till afghanerna själva. Staden Mazar-e Sharif ingår i den första transitionsomgången. Den andra omgången förväntas ske redan i höst.

Sannolikt kommer överföringen av säkerhetsansvar att utmanas av motståndsgrupperna. Det är nödvändigt att transitionen går väl och är oåterkallerlig.

Afghanistan kommer att behöva stöd också efter att transitionen helt har genomförts under 2014. Diskussionerna om hur detta stöd skall se ut börjar nu komma igång. Även om det finns tecken på viss framgång och behov av breddning av insatsen, så kvarstår behovet av fortsatt militär närvaro.

Annonser
%d bloggare gillar detta: