De facto-solidaritet

Den franske försvarsministern Gérard Longuet använde på den högnivåkonferens i Paris som jag tidigare berättat om ett intressant begrepp för att beskriva hur dagens säkerhetspolitiska beroenden ser ut. Han talade bl.a. om ”absoluta ömsesidiga beroenden” som globaliseringen av ekonomin skapar mellan länder. Som ett av världens mest handelsberoende länder är det lätt för Sverige att se sådana samband.  

Under konferensen talades också om ”de facto-solidaritet”, i meningen något länder visar i handling – oavsett hur fördragsförpliktelser ser ut. Det kan bygga på formella försvarsförpliktelser, men måste inte göra det. Det kan också användas för att beskriva det ömsesidiga i ingångna försvarsförpliktelser.  

Bob Gates avskedstal vid en konferens i Bryssel den 10 juni tolkar jag också i denna riktning. Reell solidaritet visas genom bidrag till gemensam säkerhet.  

Att endast 13 av Natos 28 Natoländer deltar i Libyen har lett till diskussion kring flera medlemsländers vilja eller förmåga att bidra till organisationens insatser. Ledande Natoländer understryker att Nato inte bara är en organisation som ger länder säkerhet via ömsesidiga försvarsförpliktelser, utan en organisation som bygger på att länderna solidariskt bidrar till ökad säkerhet genom att bidra med militär förmåga.  

Många europeiska länder har en betydande hemläxa att göra för att reformera sina försvar, för att bättre kunna leverera insats och effekt.  

Samtidigt uppmärksammas att militärt alliansfria partnerländer som Sverige ofta bidrar substansiellt till internationell krishantering, såsom i Afghanistan eller Libyen.

Solidariteten ökar i vikt i dagens globaliserade värld. Den baseras både på formella åtaganden, men också på vad länder faktiskt gör och bidrar med till gemensam säkerhet.  

USA har fortsatta fundamentala säkerhetspolitiska intressen i och av Europa. USA och Europa har också många gemensamma intressen i världen. Kärnan i Nato betonades i det nya strategiska konceptet.  

Den senaste tidens diskussion understryker att det inte bara är vad länder skriver under, utan faktiskt bidrar med till gemensam säkerhet, som uppmärksammas och uppskattas. Världen är så pass komplex att många länder gemensamt behöver ta ansvar för internationell fred och säkerhet.

Annonser
%d bloggare gillar detta: