Archive for september, 2011|Monthly archive page

Brasilien och nästa generations Gripen

I medier berättas nu att Brasilien kan komma att fatta beslut kring sin anskaffning av nya stridsflygplan snabbare än vad som tidigare antagits, då 2012 angavs som trolig beslutstidpunkt.

Det är viktigt att vara tydlig. Väljer Brasilien Gripen, så har riksdagen redan gett regeringen mandat för svensk anskaffning av nästa generation Gripen. Regeringen står bakom det föreslagna samarbetet med Brasilien.

Det är då fråga om gemensam utveckling och anskaffning av nästa generations Gripen. Vi delar kostnader för utveckling, vilket båda parter vinner på. Brasilien får tillgång till kunskap och teknik, som bygger landets egen förmåga till utveckling på stridsflygssidan.

Sverige får Brasilien som partner och anpassar tidsplanen för egen anskaffning av nästa generations Gripen. Det innebär att vi tidigarelägger anskaffningen för Sveriges del, vilket är rationellt för båda parter.

Alla våra åtaganden gentemot samtliga exportkunder står fast.

Försvarsmakten har sagt att man i kommande vårs budgetunderlag kommer att föreslå en linje för Sveriges egen framtidssäkring av Gripen, i det fall vi inte utvecklar nästa generations Gripen tillsammans med ett partnerland och endast följer vår egen tidsplan. Ett sådant beslut behöver tas i någorlunda närtid och det är naturligt att söka brett samförstånd kring detta.

 

Annonser

Atalanta på ministerrådsmötet i Wroclaw

På det informella ministerrådsmötet i Wroclaw, Polen, var en av de saker som diskuterades EU:s insats Atalanta.

Atalanta har sin grund i de humanitära behov som finns på Afrikas horn och skydd av FN:s matleveranser till civila där. Insatsen har varit och är alltjämt nödvändig för att skydda World Food Programmes, WFP, matleveranser mot sjöröveri.

Det är väl känt att miljoner civila på Afrikas horn hotas av svält. När vi tidigare talade om att WFP:s matleveranser omfattade 1,5 miljoner civila, så är hjälpbehovet man nu kan se framför sig kanske 10 miljoner drabbade människor.

Därtill kommer att Atalanta skyddar den civila sjöfarten mot kapningar och gisslantagningar. Att de internationella handelslederna fungerar är helt nödvändigt för tillväxt och välstånd, i synnerhet i detta turbulenta läge i världsekonomin där varje störning ger betydande reaktioner.

Atalanta har varit framgångsrik i att skydda sjöfarten. Fartyg som följer ”best practice” utsätts sällan för kapningsförsök, fartyg med beväpnade vakter kapas därtill hittills inte heller.

Många skepp har köpts loss, vilket även då det såklart görs för att hjälpa berörda samtidigt ger sjöröveriet nya resurser. Beloppen som omsätts av sjörövarna är oerhört stora, inte minst i förhållande till den lagliga ekonomin i berörda områden.

Atalanta står inför betydande utmaningar. En utmaning är att Atalanta givet det geografiska områdets storlek och problemets omfattning behöver fler tillgängliga fartyg under nästa år. En annan att piraterna ständigt utvecklar sitt sätt att agera och att man kan förvänta sig ökad aktivitet efter monsunsäsongens slut. Området som drabbas är inte längre bara kustnära vatten längs Somalia, utan ett område större än Europa. Från Somalia i väst till vattnen strax hitom Indien i öst, från vattnen utanför Yemen i norr till Kenya i söder.

Piratverksamheten föddes ur instabilitet i Somalia, men orsakar nu instabilitet i stora delar av östra Afrika.

Mycket lite tyder på att piratverksamheten kommer att avta, eller att vi kan sluta att beskydda fartyg i regionen. Istället finns risk för att piratverksamheten om vi inte agerar får kopior i andra hav runt Afrika, vilket redan är på väg att växa fram längs den västra kusten.

Alla vet att det sjöröveri som äger rum till havs har sin grund i förhållanden i land. Sverige deltar i att utbilda den somaliska övergångsregeringens (TFG) säkerhetsstyrkor, så att TFG gradvis kan ta ökad ansvar för det som händer på somalisk mark. Det finns initiativ för att stödja regional kapacitetsuppbyggnad gällande kustbevakning.

Men Sverige bör vara öppet för att delta i Atalanta med fartyg igen, när möjlighet ges. Det är en insats som har tydliga humanitära aspekter, som inte bara har mandat från FN:s säkerhetsråd utan också skyddar FN:s matleveranser till civila. Det är också en insats som spelar stor roll för Europas och vår egen ekonomi och verkar till skydd för civila sjömän.

Nordiskt samarbete för att bättre stötta veteransoldater

Sedan förra året har Sverige en genomarbetad och sammanhållen politik för veteransoldater på plats. Att visa ansvarstagande för soldater som gjort insats för Sverige är en oerhört viktig uppgift.

På det nordiska försvarsministermötet i Bergen i maj 2010, diskuterade vi ett ökat nordiskt samarbete också kring veteranfrågor. Det är naturligt inte bara för att vi är grannländer och redan har långtgående samarbeten i andra frågor, utan för att vi dagligen deltar och löser uppgifter tillsammans i insatser internationellt, som i Afghanistan.

Därefter gav den svenska regeringen en utredare i uppdrag att genomföra en kartläggning av veteransoldatarbetet, knutet till det nordiska försvarssamarbetet Nordefco. I kartläggningen ingår Danmark, Finland, Norge och Sverige samt de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.

Utredaren, departementsrådet Eva Hjortendal-Hellman, fick i december 2010 uppdraget att genomföra en kartläggning av vissa veteransoldatfrågor. Igår överlämnades rapporten till mig.

Rapporten visar att Danmark, Norge och Sverige har en fastställd veteransoldatpolitik för tiden före, under och efter insats där även anhöriga ingår. Finland har ännu ingen fastställd policy för de nya veteranerna, fredsbevarare eller krishanteringspersonal som de där kallas. Estland planerar fatta beslut om en veteransoldatpolitik 2012. Lettland och Litauen har enligt utredningen dock inte kommit lika långt men diskuterar frågorna.

I Danmark och Norge är veteransoldatfrågorna en samhällsangelägenhet, inte bara en fråga för försvaret, enligt rapporten. En anledning till det kan vara att Danmark har drabbats hårdare än de övriga länderna. Ett stort antal soldater har stupat eller sårats.

I Danmark öppnar en särskild myndighet under Försvarsmakten ”Veterancenteret” den 1 oktober i år. Norge håller för närvarande på att genomföra sin handlingsplan och öppnade i augusti Försvarets veterantjeneste som ersätter veteranadministrationen (FVA) som funnits sedan 2006. Syftet är att veteranerna ska ha ”en dörr in” med en mer samordnad verksamhet.

Utredaren har tittat på tänkbara samarbetsområden och konstaterar följande;

Det försvarsmakterna redan enats om och ska göra
• Informationsutbyte
• Forskning och utveckling

Det alla länder är överens om att ett samarbete ska inledas kring
• Skapa nätverk t.ex. inom psykiatrin
• Forskning kring hur soldater påverkas före, under och efter en insats

Samarbetsområden som utredaren föreslår
• Rekrytering av försvarsmedicinsk personal. Idag finns svårigheter att rekrytera vissa typer av sjukvårdspersonal.
• Bli bättre på att föra statistik, t.ex. om skadade soldater för att kunna ge bättre stöd.

Kartläggningen ska behandlas på Nordefco:s ministermöte i november.

Vill du läsa mer hittar du rapporten här

En kvarts miljard till kärnverksamheten

Ännu en pusselbit i förverkligandet av det nya försvaret läggs nu på plats.
Vi förstärker förbandsverksamheten redan nästa år med nära en kvarts miljard. Och för 2013 ger budgeten besked om att Försvarsmakten till förbandsverksamheten får åtminstone de 700 miljoner kronor som myndigheten sagt behövs för att förverkliga IO14. Vi fokuserar på försvarets kärnverksamhet.

1. Regeringen föreslår i budgetpropositionen en förstärkning av förbandsverksamheten med 227 miljoner kronor 2012. Pengarna stärker genomförandet av det nya försvaret.

2. För 2013 ger regeringen beskedet att förbandsverksamheten kommer att förstärkas med åtminstone de 700 miljoner kronor som Försvarsmakten i sitt budgetunderlag räknat med behövs för att förverkliga IO14.

Åren 2012-2013 frigörs medlen genom omställning av FMV:s verksamhet i enlighet med myndighetens egen handlingsplan, samt reducering av forskning och utveckling enligt bl.a. Försvarsstrukturutredningens betänkande.

Dessutom överförs 50 miljoner kronor 2012, 150 miljoner kronor 2013 samt 265 miljoner kronor 2014, till förbandsanslaget från anslaget för fredsfrämjande förbandsinsatser. Detta med anledning av den nya personalförsörjningen då man inte längre behöver kontraktera soldater särskilt för internationella insatser, utan kan använda de anställda soldater som redan finns i insatsorganisationen.

Regeringen avser dessutom att uppdra åt Försvarsmakten och Försvarets materielverk att under 2012 verkställa ytterligare effektiviseringar med grund i Försvarsstrukturutredningens betänkande. Uppdragen innebär att planera och genomföra åtgärder som syftar till att ytterligare effektivisera och rationalisera stödverksamhet inom bl.a. inköp, service, förråd och verkstäder.

EU:s stridsgrupper är ett viktigt instrument i EU:s krishanteringsförmåga, och utgör det instrument som snabbast kan användas vid ett hastigt uppkommet behov. Genom vår medverkan och vårt ledarskap tar Sverige ansvar för fred och säkerhet i och utanför vårt närområde.

Regeringen föreslår att den nordiska stridsgruppen ställs till EU:s förfogande för en ny beredskapsperiod under det första halvåret 2014 med Sverige som ramansvarig nation.

Läs mer i regeringens pressmeddelande.
http://www.regeringen.se/sb/d/14282/a/175831

Ekot berättade också om detta i morse.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4699540

Försvarsmaktens GD om felaktiga påståenden om underskott

Efter Försvarsutskottets möte igår, med försvarsdepartement och Försvarsmakten om rekryteringsläget, påstod Peter Hultqvist (S) att Försvaret är underfinansierat och hänvisade bl a till en FOI-rapport från förra hösten.

Försvarsmaktens generaldirektör Ulf Bengtsson bemötte påståendena via medier och Försvarsmaktens hemsida igår:

”Jag ser inte i nuläget att det finns några orosmoln på himmelen på det sättet som den här FOI-rapporten pekar på. Vi gör ju våra beräkningar och vår syn på ekonomin utifrån vad vi faktiskt genomför. Och då kommer jag till en annan slutsats för den här innevarande försvarsbeslutsperioden, fram till 2014, nämligen att ekonomi är i balans.”

”Jag förklarade också att min bedömning är att Försvarsmaktens ekonomi är i balans fram till 2014. De siffror som FOI beräknat får stå för FOI.”

5570 sökande till 860 platser

Försvarsmakten redovisade idag till riksdagens försvarsutskott att det varit ca 5570 sökande till ungefär 860 platser på GMU-omgång 1, för 2012. Andelen kvinnliga sökande var 16 %.

Till de första tre omgångarna som hittills ägt rum har Försvarsmakten haft 22 000 sökande på 2400 platser på den nya frivilliga grundläggande militära utbildningen, GMU.

Den frivilliga rekryteringen fortsätter alltså att möta stort intresse bland unga människor. Vi talar dock om ett system under utveckling, och en lärandeperiod för Försvarsmakten, som kommer att fortgå i flera år.

Sverige har glädjande nog hittills legat mycket högt i förhållande till andra länder vad gäller intresse för frivillig grundläggande militär utbildning. Utmaningen nu för Försvarsmakten är att låta det första årets mycket stora intresse bära över i en långsiktigt god och uthållig nivå på ansökningarna.

Jag har tidigare i tal och på bloggen pekat på ett antal viktiga variabler att följa, varav en är anpassning av tidpunkt under året för ansökan, antagning och inryckning till GMU. Det kan vara så att hur tiden för ansökan och inryckning anpassas i förhållande till t.ex. terminsstarten på högskolan kan spela roll för intresset att delta. Det skall vara lätt att kunna delta.

Det pågår enligt Totalförsvarets rekryteringsmyndighet arbete för att skapa förutsättningar för att ta emot ansökningar till GMU löpande, liksom möjlighet att genomgå prövning och antagning löpande under året. Idag sker det i ett begränsat antal omgångar under året. De som söker ska själva på nätet kunna avgöra när de skall göra tester och till vilken utbildningsomgång inryckning skall ske. Det vore ett viktigt steg framåt.

En långsiktigt viktig faktor tror jag kan komma att bli en tydlig koppling mellan grundutbildningen och senare inriktning för anställning. Många unga vet precis vad de vill göra i försvaret, t.ex. bli pilot eller sjöman. De kan genom information uppmärksammas på andra inriktningar, men knappast styras dit de inte önskar. Med andra ord måste det finnas en rak linje mellan unga människors intresse för en särskild uppgift och befattning i försvaret och GMU.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet menar att kraven ligger högre till vissa befattningar än den gjorde under värnpliktstiden. Att antagnings- och befattningskrav är rationellt avvägda är en viktig sak att följa.

I denna rekryteringsomgång sökte 16 procent kvinnor. Men många kvinnor faller på ett enda av mönstringens tester. Det är numera inte möjligt för sökande att åka hem och träna, för att sedan återkomma och göra om ett test där man behöver lyckas bättre. Men det kunde kvinnor göra under värnpliktstiden. Istället får man söka GMU och genomgå antagningen från början, en gång till. Detta måste också följas upp.

Sammanfattningsvis är intresset stort för GMU. Vi gläds åt detta och skall tillsammans med Försvarsmakten fortsätta att utveckla systemet.

Framgångsrik rekrytering i Halmstad

Jag besökte häromdagen LV6 i Halmstad, för att ta del av hur Halmstad så här långt mest framgångsrikt i Försvarsmakten har knutit soldater till sig med hjälp av interimskontrakt, som avsiktsförklaringar. LV6 och 62. luftvärnsbataljonen, har i slutet på sommaren genomfört krigsförbandsövning, KFÖ, där soldater med interimskontrakt på frivillig grund har deltagit.

Intrycket man får är att LV6 har använt sedan tidigare dokumenterat framgångsrika arbetsmetoder. Grunden är att goda befäl personligen har kontaktat de soldater som man tidigare utbildat, övat och genomfört insats med, berättat om det nya systemet och ställt frågan: Är det här något för dig? Man har ringt kvällar och helger, då de man söker verkligen går att nå. Enbart brevkontakt är sannolikt inte en framgångsväg.

På samma sätt – genom personlig kontakt – har Försvarsmakten tidigare rekryterat till internationella insatser.

Det spelar roll när på året utbildning och övning genomförs. I Halmstad låg KFÖ i slutet på sommaren, innan högskoleterminen börjar. Huvuddelen av de tidvis tjänstgörande soldaterna i den 62. luftvärnsbataljonen medverkade vid denna KFÖ.

Soldaterna är mycket ambitiösa. De vill ha seriösa och återkommande övningar, bra materiel, möjlighet att göra insats internationellt och ha löpande kontakt med Försvarsmakten. De ställer krav på att de förband de ingår i skall vara användbara och av hög kvalitet. De bekräftar alltså helt den tanke som regering och riksdag har med de tidvis tjänstgörande soldaterna och de kontrakterade förbanden, samt fördelen med frivilligt rekryterade soldater.

Långsiktigt talar LV6 om vikten av lokal rekrytering, man söker sätta begreppet ”Soldat i Halmstad”, för att bygga relation med målgruppen.

Exemplet Halmstad är väl värt att studera och föra vidare i Försvarsmakten. Försvarsdepartementets tjänstemän besökte Halmstad bara för någon vecka sedan. Verksamheten i Halmstad har varit en testverksamhet i Försvarsmakten. Därmed måste erfarenheter dras och kunna användas i Försvarsmaktens rekrytering i stort.

FL01 fick medaljer för sin insats

Jag hade förmånen att idag vara med på ceremonin då FL01, Sveriges första flygvapeninsats på femtio år, medaljerades i Ronneby. I mitt tal uttryckte jag bland annat det tack som riksdagen och regeringen riktar till soldaterna och deras anhöriga för en synnerligen väl genomförd historisk insats:

 

Er insats i Libyen var historisk. För första gången på 50 år bidrog Sverige med stridsflyg i en insats internationellt.

Därmed har vi på kort tid sett hela Försvarsmakten delta och göra väl ifrån sig i insatser för att bidra till fred och säkerhet, bl.a.:
– marinen med fartyg och helikopter 15 i Atalanta samt amfibie i Tchad
– armén i många insatser, bl.a. Kosovo och Afghanistan tillsammans med transportflyg och helikopter 10B
– flygvapnet med JAS 39 Gripen och C130T i Libyen

Detta samtidigt som Sverige våren 2011 ledde den Nordiska Stridsgruppen.

Tack vare att Sverige i NBG11 hade EAW i 10 dagars beredskap kunde vi så snabbt ställa en stridsflygenhet till Libyeninsatsens förfogande. Förbandet kom på plats inom ett dygn efter beslut och nådde FOC inom utsatt tid.

Under FL01 bidrog Sverige med åtta Gripenplan för att värna flygförbudszonen och bidra med spaning, samt lufttankningsförmåga genom en C130T. Inte minst spaningsrapporterna var mycket värdefulla, vilket åtskilliga gånger har betonats av Nato.

FL01 visade synnerligen goda resultat och var ett högt värderat bidrag till insatsen.

Kvaliteten och hängivenheten för uppdraget som FL01 visade har även noterats av andra. Det framgick när jag tillsammans med ÖB besökte FL 02 förra veckan. Det framgick också på Natos försvarsministermöte om Libyen, där jag anmälde förlängningen av det svenska bidraget i våras. Sverige möts av stor respekt för insatsen i Libyen.

FL01 har också bidragit till att göra flygvapnets förmågebredd, kvalitet och interoperabilitet känd för svenska folket. Er insats har bidragit till respekt för Försvarsmakten och Flygvapnet.

Libyen är ett av EU:s grannländer. Det som händer där påverkar direkt och indirekt säkerheten i Europa. När Sverige bidrar till att skydda civila bidrar vi också till att skapa förutsättningar för ett demokratiskt Libyen och därmed till ett mer stabilt närområde för oss själva.

De bilder som nu kommer av situationen för civila i Libyen visar hur nödvändigt det var och är att skydda människor mot en regim som inte tvekar att använda våld mot den egna befolkningen.

FL01, ni gjorde insats på riksdagens och regeringens uppdrag. Jag vill försäkra er om vår tacksamhet och uppskattning för det utomordentliga sätt ni löste uppgiften på.

Sveriges insatser bemannas alla av personal som väljer att acceptera risker för egen del för att värna andra människor ifrån risker. Ni valde att ta er an en betydande utmaning, att som första stridsflygsenhet i insats internationellt på 50 år bryta ny mark, vilket också innebar att ni var borta från nära och kära under lång tid. Det är värt svenska folkets respekt och uppskattning.

FL01, ni gjorde oss stolta. Tack så mycket.

Besök hos den svenska Libyeninsatsen på Sigonella

Utanför flygplansfönstret breder Syditaliens berg och kullar ut sig. När jag skriver detta är vi på väg till Sicilien för att besöka det svenska förbandet FL02 på Sigonellabasen på Sicilien.

ÖB Sverker Göranson och insatschef Anders Lindström är med från Försvarsmakten.

De svenska förbanden – både FL01 och FL02 – har gjort mycket väl ifrån sig i operation Unified Protector. När jag i våras träffade USA:s dåvarande försvarsminister Bob Gates, menade han att vissa i sammanhanget mindre länder – läs Sverige, Norge och Danmark – verkligen har bidragit substantiellt till Libyeninsatsen. Han riktade kritik mot att inte fler Natoländer uppfattades ha tagit sin del av ansvaret.

Insatsen är historisk – det är första gången på 50 år som Sverige bidrar med stridsflyg i en insats internationellt. Kanske är det därför som vårt flygvapens förmåga var alldeles för lite känd innan bidraget formades. Det fanns frågor om såväl flygvapnets spaningsförmåga, förmåga till precisionsstyrd markmålsinsats, lufttankningsförmåga, som Nato-interoperabilitet. Nu, efter några månaders insats, tror jag svenska folket betydligt bättre känner till det svenska flygvapnets förmågebredd och samverkansförmåga, med andra ord interoperabilitet.

Under FL01 bidrog Sverige med åtta Gripenplan för att värna flygförbudszonen, samt lufttankningsförmåga genom en C130T. Under FL02 bidrar vi med spaningsförmåga genom fem Gripenplan. C130T står hemma i Sverige med tio dagars beredskap, så kallat R10. Eftersom Sveriges spaningsinsatser är högt prioriterade, ges vi den lufttankning vi behöver. Vi bidrar också med InfoOps (informationsinsatser), för att ge människor i Libyen tillgång till information om vad som händer.

Sverige levererar inte bara spaning genom Gripens spaningskapsel, utan bidrar med kvalificerad analys av bildmaterialet. Vi står för över 35 procent av hela Libyeninsatsens samlade spaningsförmåga.

De bilder som media nu förmedlar av situationen för civila i Libyen understryker och förklarar insatsens vikt. De visar hur nödvändigt det var och är att skydda civila mot en regim som inte tvekar att använda våld mot den egna befolkningen.

Vi är nu i ett formativt skede, där situationen förändras snabbt. Rebellerna har tagit makten i landet ifrån regimen, men fortfarande finns Ghadaffitrogna militära enheter kvar i landet. Hur snabbt det går för rebellerna att övermanna också dessa återstår att se. Rebellerna har gett regimens styrkor några dagars respit innan de avser att genomföra ytterligare militära insatser mot dem i Sirte.

Diskussionen har redan börjat om hur länge den nuvarande Nato-insatsen behöver fortgå, samt om vad som skall följa den. Skall mandatet förlängas? Nuvarande svenska mandat löper till slutet av september. De senaste veckorna har utvecklingen gått mycket fort och alla följer nu hur läget på marken utvecklas. I detta skede är flygspaningen fortsatt av mycket stor betydelse.

Sverige har tagit stort ansvar och både Sverige och andra länder vill bidra till förutsättningarna för att skapa ett demokratiskt Libyen. I Paris idag möttes man för att diskutera bl.a. hur detta bäst kan ske. Men detta är i högsta grad frågor där den libyska övergångsregeringen bär ansvar.