Archive for oktober, 2011|Monthly archive page

Stort uppslag i Jane’s Defence Weekly om Sveriges försvarsreform

Nu i veckan ägnar ansedda Jane’s Defence Weekly sex helsidor åt en genomgång av den svenska försvarsreformen.

Tidningens ingång låter så här: ”The Swedish Armed Forces are in the middle of sweeping defence reforms that will transform the military into a professional and flexible force that, along with protecting domestic interests, will increasingly be deployed on international operations.”

Det är intressant att Jane’s Defence Weekly redan i sin introduktion till artikeln noterar det både och-perspektiv – både nationellt och internationellt – som präglar försvarsreformen.

Jane’s går sedan igenom Sveriges säkerhetspolitiska utveckling, försvarsreformen, förmåga i insatser, NBG, liksom arméns, flottans och flygets utveckling.

Det är verkligen inte varje dag som Sveriges försvar fått sådan djupgående uppmärksamhet i den på försvarsområdet tyngsta tidningen.

I veckan som gick besökte 20 amerikanska generaler Sverige och Försvarsdepartementet, för briefing och samtal kring försvarsreformen. De berättade att de besökte två länder under sin studieresa, varav Sverige alltså var det ena. Förutom försvarsreform talade vi också om insatser. Igen, betydelsen av det Försvarsmakten presterade i Libyen kan inte överskattas vare sig för säkerheten för civila på marken, eller för uppfattningen om Sverige som en nettobidragsgivare av säkerhet.

Sverige får löpande frågor från länder som nu – ett par år senare – står inför att inleda sina försvarsreformer. Det är naturligen så att länder söker varandra för att dra nytta av varandras erfarenheter. Ett exempel är att Sverige bidrog med experter i förberedelsearbetet inför Tysklands övergång till rekrytering på frivillig grund. På samma sätt har vi dragit nytta av andras erfarenheter i vårt reformarbete.

Att bedriva försvarsreform hör till det svåraste länder företar sig. Ingen reform är utan utmaningar, eller anpassningar. Försvarsreform är alltid en lärandeprocess. Därför finns anledning att lära av andras erfarenheter, men också att glädjas när det svenska försvaret får positiv uppmärksamhet, som nu i Jane’s Defence Weekly.

Via försvarsdepartementets hemsida kan du läsa artiklarna.

Annonser

Per Unckel till minne

Per Unckel var en av svensk politiks stora inspiratörer.

Han var nyfiken, kreativ, briljant och ständigt omprövande. Han fäste
avseende vid tankars och idéers kraft, inte vid vem som uttalade dem.
Ständigt aktiv, ständigt på väg både i bildlig och bokstavlig mening.

Han betydde mycket för mig och min generations moderater både i början av
vår verksamhet i MUF, under arbetet i riksdagen och under regeringsåren.

Få svenskar har haft sådan politisk bredd och erfarenhet som Per Unckel.
Att det blev så, att uppdragen han fick blev så många, så utmanande och så
mångåriga, kan enbart tillskrivas Pers unika kvaliteter.

Idag begravdes Per Unckel i Storkyrkan i Stockholm. Han lämnar efter sig
varma och ljusa minnen.

Fler kontrakt

Försvarsmakten hade per sista september tecknat 640 interimskontrakt för deltidsanställda soldater. Det lär med andra ord vara fler än så i dagsläget. Man har angett att man planerar att nå 2000 interimskontrakt under året, och är beredd att vidta ytterligare åtgärder om så krävs. Det säger myndigheten i en månadsredovisning till Försvarsdepartementet.

Den senaste tiden har FML varit tydliga gentemot förbanden på att detta är en prioriterad uppgift, helt i enlighet med myndighetens interna prioritering och styrning.

Försvarsmakten redovisar att 30 000 brev sänts ut till tidigare värnpliktiga och anställda soldater, om interimskontrakt. Viktigt att notera är att det dock troligen är personlig kontakt, som liksom på så många andra områden ger resultat. Endast brev räcker sannolikt inte, utan brev måste följas av personlig kontakt.

En bra tumregel är att bra soldater följer bra befäl – oavsett om det är till insatser internationellt eller deltidsanställningar.

Erfarenheten visar att repetitionsutbildningar och krigsförbandsövningar är mycket viktiga för rekryteringen. Soldaterna är mycket ambitiösa och nöjer sig inte med kontrakt – interimskontrakt eller andra – som de inte tycker har ett reellt innehåll. De vill öva och vara nära Försvarsmaktens verksamhet. Det måste vara på riktigt.

Interimskontraktets funktion är inte minst att knyta soldater nära till försvaret och utgör ett löfte om seriös verksamhet och innehåll. Under nästa år räknar Försvarsmakten sedan med att börja omvandla interimskontrakten till ordinarie kontrakt.

Besöker Norge idag

Idag åker jag till Norge för att möta mina båda kollegor försvarsminister Grete Faremo och justitieminister Knut Storberget. Storberget är ansvarig för civil krishantering och vi samarbetar allt närmare kring detta, bl. a inom ramen för Hagadeklarationen.

Besöket är givetvis starkt präglat av sommarens terrordåd i Oslo. Vi kommer att minnas tragedin, de dödade och skadade genom en ceremoni vid domkyrkan.

Det finns anledning att utbyta erfarenheter av krishantering och jämföra hur ländernas krishanteringssystem är uppbyggda.

Vi kommer också att föra samtal kring insatserna i Afghanistan och Libyen, samt närområdesfrågor.

Libyen bortom Gadaffi

Så länge Gadaffi var kvar var han en källa till instabilitet i Libyen och
regionen. Han var också en källa till fortsatt våld mot civilbefolkningen.
Ännu finns ingen definitiv bekräftelse på hans frånfälle, men det mesta
tyder på att konflikten nu går mot sitt slut. Det hade varit bättre att
Gadaffi gripits och ställts inför domstol. Men det är oerhört viktigt att
hans makt är bruten.

Det är viktigt att omvärldens stöd inte upphör, utan byter karaktär. Landet
kommer behöva brett och långsiktigt stöd i byggande av ett nytt Libyen.
Avväpning, försoning och byggande av demokratiska institutioner är
centralt. Landet får inte falla tillbaka i strider. Att bygga fred är lika
svårt som nödvändigt.

Libyen är ett av EU:s grannländer. Det är avgörande för det libyska folket
men viktigt också för oss att utvecklingen går rätt.

Kring detta diskuterade vi i Studio Ett idag.

Sverige gjorde skillnad i Libyeninsatsen

Jag skriver idag i Expressen om hur betydelsefullt det svenska bidraget till Libyensatsen har varit, samt att det är bekymrande att Socialdemokraterna i sitt budgetförslag minskar möjligheten till snabba insatser och går på tvärs med sin egen och Sveriges tradition av internationell solidaritet för att sprida fred och säkerhet.

En av världens märkligaste platser

I fredags besöktes jag av general Lee, från FN-kommandots militära stilleståndskommission, UNCMAC. Vi samtalade om Sveriges engagemang i de neutrala staternas övervakningskommission, NNSC. De bägge kommissionerna övervakar stilleståndsavtalet mellan Nord- och Sydkorea sedan 1953.

När jag i juni i år besökte Sydkorea var jag än en gång i Panmunjom.

Panmunjom och den fyra kilometer breda demilitariserade zonen mellan Nord-
och Sydkorea är en av världens märkligaste platser. Här lever det kalla
kriget fortfarande. Ännu 58 år efter krigsslutet 1953 står soldater från
båda sidorna ständigt på vakt, och med endast något tiotal meter emellan
varandra följer de allt som sker.

Vi går in i en barack som ligger tvärs över gränsen mellan Nord- och
Sydkorea. I vardera änden finns en dörr som alltid står olåst. Utanför
fönstren på den nordkoreanska sidan står soldater och stirrar in på oss.
Inga väskor tillåts bäras och de soldater som skyddar oss ber oss undvika
hastiga rörelser – allt är ett spänt, dagligt spel.

På en annan plats i den demilitariserade zonen ser man långt in i
Nordkorea. Där står det som med sina 160 meter länge var världens högsta
flaggstång, med en 30 meter stor nordkoreansk flagga vajande. Man ser den
nordkoreanska kulisstaden, ”Propaganda City” kallad, där många hus är
fasader. Man ser kolonner av transportfordon, som ett tjugotal gånger per
dag rör sig från Kaesong Industrial Park i Nordkorea, där sydkoreanska
företag och chefer verkar med nordkoreanska anställda. Man ser dubbla rader
taggtråd, minfält och ett antal av de hundratals vakttorn som finns på ömse
sidor gränsen.

Jag har varit i Panmunjom förut, men likväl är det skakande.

Man kan ta ett tåg ner i berget för att se en av de underjordiska
invasionstunnlar, som Sydkorea upptäckt. Den vi besökte hittade Sydkorea på
70-talet, men så sent som på 1990-talet fann man ytterligare tunnlar, som
man berättade skulle mynna vid den sydkoreanska huvudstaden Seoul.

Sydkorea har byggt motorväg fram till gränsen, som en synlig förhoppning om
en annan framtid.

Sverige har sedan 1950 verkad för fred på den koreanska halvön.
Inledningsvis med ett fältsjukhus i krigets Korea. Från 1953 som medlem i
NNSC, Neutral Nations Supervisory Commission med uppdrag att övervaka att
stilleståndsavtalet följs. Verksamheten bedrivs i Panmunjom.

Sverige är unikt i att ha tre missioner på den koreanska halvön. Vi har
ambassad i Seoul. Vi är ett av få västländer med ambassad i Pyongyang, där
vi också är skyddsmakt för USA.

Därtill är som sagt Sverige ett av två kvarvarande länder i NNSC.

Sverige har uppgraderat närvaron i NNSC, genom att vi sänt den tidigare
marininspektören Anders Grenstad att leda den svenska missionen där.

Ny brittisk minister

Igår meddelade min brittiske kollega Liam Fox att han avgår.

Fox skulle kommit till Sverige i mitten av november för mötet med Northern Grouping. Det är de nordiska och baltiska länderna tillsammans med Polen, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.

Det är ett nytt samarbetsformat där länderna möts både i samband med EU- och Natomöten och i särskilda möten. Första gången var i Oslo förra hösten i samband med det nordiska mlnistermötet. Det mötet har följts av fler.

Fox var mycket intresserad av Barents- och Östersjöfrågor. Jag hoppas att den nye ministern fullföljer detta brittiska intresse. Fox avgång hade specifika orsaker, men illustrerar också hur volativt läget är i försvarsfrågor i många länder. Nedskärningar, insatser och behov av försvarsreform innebär stora utmaningar på många håll.

Besök i Litauen

Idag är jag i Litauen för att möta min kollega Rasa Jukneviciene .

Närområdesperspektivet och Östersjöperspektivet har från försvarsbeslutet 2009 fått kraftigt ökad betydelse. Inriktning och dimensionering av försvaret präglas av detta. Men också säkerhetspolitikens utveckling präglas av detta perspektiv. Det Nordiska och Nordisk-baltiska samarbetet fördjupas och Sverige har beslutat en solidaritetsförklaring.

I mitten på november hålls ministermöte i de konstellationerna och dessutom i det nya mötesformatet, Northern Grouping, där också Polen, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien ingår.

En fråga i närområdet värd att särskilt följa är den ekonomiska och politiska utvecklingen i Vitryssland. En kombination av nedtrappat ryskt stöd och höjda ryska energipriser har de senaste åren ökat de ekonomiska problemen i landet. Ekonomin är statskontrollerad och de utländska investeringar som görs i landet har sannolikt inte minst ryskt ursprung. Ryssland har troligen begränsat intresse av att ta större ekonomiskt ansvar för Vitryssland, men större intresse av att ha kontroll över vitrysk energitransitering.

Det sägs sällan, men i Sveriges närhet finns fortfarande en diktatur kvar 20 år efter murens fall. Vitryssland är ett av EUs grannländer, så vad som sker där är av betydelse för oss. Även om oppositionen trycks tillbaka så kan man nog förmoda att tryck på demokratisk förändring förr eller senare kommer att komma, men oklart när och i vilka former.

Det är en europeisk tragedi att miljoner europeer lever i ofrihet och i avsaknad av pressfrihet och demokratiska rättigheter.

Hur Ryssland kommer förhålla sig till förändring i Vitryssland är oklart. Den vitryska militären är mer eller mindre integrerad med den ryska och ingår i ryskt militärt tänkande. Ryssland kommer rimligen motsätta sig att Vitryssland i framtiden vänder sig västerut.

Litauen är ett av de länder som har förutsättningar att nära följa och ha kunskap om utvecklingen i Vitryssland.

Litauen vill prioritera EUs östra partnerskapsarbete under sitt kommande ordförandeskap i EU.

(S) försvarsbudget: Kraftigt ökade kostnader för försvaret

En tydlig sak i oppositionens skuggbudgetar för försvar är att Socialdemokraterna nu arbetar inom ramen för försvarets nya inriktning, med den frivilliga rekryteringen samt anställda soldater och sjömän. De har också accepterat finansieringen, inklusive flytt av resurser från stöd- och kringverksamhet för att stärka förbanden.

Utåt sett omfattar socialdemokraternas förslag förändrad användning av 250 miljoner kronor – utav 45 miljarder kronor. Det motsvarar ca 0.5 procent av regeringens försvarsbudget. Det är kanske ett mått på hur stora skillnaderna i försvarspolitikens inriktning egentligen är.

Socialdemokraternas tidigare krav på miljardnedskärningar av försvaret har varit ett allvarligt hinder för en bred försvarspolitisk uppgörelse. Det är därför mycket bra att de tar bort den miljardbesparingen. Jag är fortsatt öppen för breda överenskommelser om försvarspolitiken.

Förslagen i årets socialdemokratiska motion är sällan precisa. Det ges inga besked om insatsorganisationens storlek, antalet hel- och deltidsanställda soldater, eller hemvärnets omfattning. Inte heller ges besked om förmågors dimensionering, annat än en markering av att antalets stridsflygplan kan komma att minskas. Man önskar ofta bildligt och bokstavligt talat fler, eller mer, eller mindre av någonting.

Men överlag är motionen skriven i en annan och mer resonerande ton, än den man ibland tidigare sett i debatten. Det är steg mot en modernisering jämfört med tidigare år.

Det innebär dock inte att socialdemokraternas budget är i balans.

De 150 miljonerna som i skuggbudgeten presenteras som en förstärkning av förbandsanslaget är i själva verket endast en delkompensation av Försvarsmakten kraftigt ökade kostnader, på grund av socialdemokraternas dubblering av arbetsgivaravgifterna för unga. Få om ens någon verksamhet i landet kommer att ha så många unga anställda som Försvarsmakten. Skattehöjningen träffar försvaret hårt. Men effekten för försvaret döljs.

Den dubblerade arbetsgivaravgiften för unga kan redan nästa år antas komma att kosta försvaret mer än den socialdemokratiska anslagsökningen för förbanden, och detta enbart räknat på soldater. Alltså utan att ta hänsyn till unga civilanställda och officerare.

Socialdemokraterna skär alltså ner på internationell solidaritet för att finansiera sin egen dubblering av arbetsgivaravgifterna för unga.

När insatsorganisationen är utbyggd kan, enligt Försvarsdepartementets beräkningar, kostnaderna för de höjda arbetsgivaravgifterna komma att öka till det dubbla, cirka 330 mkr, då även inkluderat officersaspiranter och civilanställda.

Socialdemokraterna skär i skuggbudgeten 110 miljoner på Sveriges civila och humanitära krisberedskap. Detta har tidigare varit profilområden för Håkan Juholt. Man skär samtidigt som klimatförändringar och nya hot också enligt socialdemokraternas motion ökar Sveriges sårbarhet.

Socialdemokraterna skär också på Sveriges internationella solidaritet. Både förmågan att göra snabba insatser som den i Libyen och finansieringen av mer traditionella insatser för att sprida fred och säkerhet bantas.

Värt att notera är också att oppositionspartiernas försvarspolitik nu har gått isär.

Det skiljer flera miljarder kronor årligen mellan partiernas skuggbudgetar och oppositionspartiernas budgetar har dessutom totalt olika inriktning.

Det är bokstavligt talat så att socialdemokraterna skär ner just på det som miljöpartiet vill öka – internationella insatser och civil krishantering. Miljöpartiet skär ner just det socialdemokraterna vill prioritera – t.ex. materielanslagen.

Det är tydligt att valårets vänstersamarbete nu är över och försvarspolitiken är ett område där partierna vill olika saker. Det finns inget samtalt alternativ.