Sveriges reform i linje med omvärldens reformer

SVDs ledarsida påstår idag att Försvarsmakten har rekryteringsproblem. Försvarsmakten har under den första tiden med frivillig rekrytering haft ca 28.000 sökande, till runt 2.600 GMU-platser. Rekryterna håller väl så god kvalitet som de värnpliktiga gjorde.

Vid årets slut kommer Försvarsmakten att ha 3.900 heltidssoldater och som det nu alltmer verkar nå sina mål också för deltidsanställda soldater, med interimskontrakt. Hemvärnet har redan nått 20.000 av sina 22.000 befattningar. Insatsorganisationen är under tiden uppfylld. Tidigare värnpliktiga skiftas gradvis ut då anställda soldater kommer in.

De nya förbanden blir stegvis operativa och användbara i takt med anställningar under de kommande åren. Till detta skall läggas att betydande nya materielsystem, som ubåtar, helikoptrar och splitterskyddade fordon anskaffas. IO14 har i PARP-processen utvärderats av Nato, med goda resultat både för den nationella och internationella förmågan.

Försvarsreformer tar tid. För Tyskland, som samtidigt som Sverige reformerar försvaret och dessutom i mycket näraliggande riktning, beräknas det enligt de uppgifter vi har ta 5-8 år. Precis som för Sverige alltså. Det går helt enkelt inte att ställa om så stora och komplexa organisationer på kort tid. Ingen reform startar med ett blankt papper, utan tvärtom med sedan länge etablerade strukturer.

IO14 ska bestå av 50.000 soldater. Den nya tyska insatsorganisationen kommer bli ca 185.000 man, den polska ungefär 95.000 och den brittiska lite mindre än den tyska. Sverige avviker alltså inte.

Numerärerna följer av att försvarsförmåga byggs med anställda och övade soldater och modern materiel som sammantaget ger kvalificerade förband. KFÖ-er genomförs nu över landet och ÖBs inriktning är att öva på högre nivåer.

Utgångsläget före reformen var en nationell insatsorganisation om 30.000 personer – varav 11.000 skulle vara användbara inom ett år och resterande 20.000 på upp till tre år. Och för det krävdes att nya pengar, ny materiel och ny personal tillfördes.

Därtill saknades sedan åratal en försvarsplanering för den då gällande organisationen. Om 2008 års Georgienkonflikt istället hade utspelat sig i vårt närområde så skulle Sverige först hösten 2011 i enligt med tidigare politisk styrning kunnat ha 30.000 man ur den nationella insatsorganisationen på fötter.

I stället för den ständiga nedskalning av den gamla insatsorganisationen som ägde rum under 15 års tid byggs nu en ny struktur med en helt annan tillgänglighet, kvalitet och användbarhet. Riktningen är entydig och delas av såväl politik som Försvarsmakt.

Försvaret anpassas för att möta de utmaningar, hot och kapaciteter som finns i vår omvärld och som vid en spänningshöjning skulle kunna riktas mot oss.

Vare sig inför försvarsbeslutet 2009 eller därefter har det funnits någon annan genomarbetad, finansierad eller genomförbar alternativ insatsorganisation föreslagen av något parti. Tvärtom är samsynen tämligen bred när förslagen nu betraktas.

Annonser
%d bloggare gillar detta: