Archive for januari, 2012|Monthly archive page

Inga lägre rekrytkrav motiverade

Det SvD skriver om idag gällande antagningskraven för rekryter är bara ett av tre alternativ som Försvarsmakten tittar på.

Det första är oförändrade antagningskrav. Det andra samma antagningskrav som idag, men med möjlighet till undantag för viss grupp. Det tredje är de sänkta krav som SvD refererar. ÖB har inte tagit ställning.

Det finns inte anledning att sänka teorikraven för rekryter från dagens krav på godkänt från gymnasiet i matte, svenska, samhällskunskap och engelska, till den lägre nivå som rådde under värnpliktstiden.

I grunden är det bra att kraven för att bli rekryt är högre idag, än under värnpliktstiden. Det skall vara utmanande att söka sig till Försvarsmakten och det råder konkurrens mellan de sökande. Hittills har Försvarsmakten haft 32 000 sökande på 3200 platser. Det finns således en betydande rekryteringsbas.

Vi känner inte till några utvärderingar som säger att teorikraven generellt med fördel kan sänkas. Om det efterhand kommer erfarenheter som säger att det är vanligt förekommande att i alla andra avseenden mycket lämpliga rekryter hindras av att de inte nått gymnasieskolans teorikrav i något enstaka ämne, så kommer framtida utvärderingar att visa detta. Där är vi inte idag.

Gällande avhoppen från GMU, som SvD skrev om i helgen, ser det enligt Försvarsmakten ut så här:

”Omgång 1: Påbörjade 783 st. Slutförde 665 st = 118 st (15 %)

Omgång 2: Påbörjade 326 st. Slutförde 247 st = 79 st (24 %)

Omgång 3 o 4: Preliminär siffra ca 10 %.

Avseende omgång 3 och 4 är avgångarna ca 10 % jämfört inryckande. Slutligt underlag erhålles i samband med ÅR 11 sammanställts.

Främsta anledningen till stora avgångar under omgång 2 (24 %) är att Försvarsmakten beställde rekryter mot en för låg kravspecifikation. 60 st av den totala volymen av rekryterna hade en för låg skattning och därmed en lägre förmåga att tillgodogöra sig kommande befattningsutbildning.”

GMU 2 var alltså en avvikelse. För de senare rekryteringsomgångarna är avhoppen lägre än eller i nivå med de senare årens värnpliktsutbildning, då avhoppen kunde vara 11-12 procent.

Annonser

Ungern förlänger sitt Gripen-avtal

Idag hade jag min ungerske kollega, försvarsminister Csaba Hende på besök.

I samband med vårt möte på Karlberg, undertecknade Försvarsexportmyndigheten och Ungerns motsvarighet till Försvarets materielverk ett avtal som innebär att den nuvarande ungerska leasingen av 14 JAS Gripen C/D förlängs till 2026.

Avtalet är bra för Ungern, och bra för Sverige. Det är bra också för de andra länder som ingår i den familj av Gripen-användare, som jag hoppas kommer växa framöver.

Gripen möter betydande intresse internationellt just nu. Planet erbjuder en unik relation mellan inköpspris och prestanda, men det är också högst avsevärt mycket mer kostnadseffektivt att faktiskt använda än konkurrenterna. I dessa tider av ekonomisk osäkerhet och pressade försvarsbudgetar är kostnaden per flygtimme mycket intressant.

Hende och jag samtalade också om de nu väl kända ekonomiska utmaningar som många länder i Europa står inför, där utökade bilaterala och multilaterala försvarssamarbeten är en del av lösningen för att bibehålla länders försvarsförmåga.

Vi talade därmed också om erfarenheterna från vårt gemensamma seminarium i Budapest i december, där regionalt försvarssamarbete diskuterades. Ett flertal centraleuropeiska liksom nordiska länder deltog.

Fler stöder yrkesförsvar än värnplikt

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap presenterade under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen en delredovisning av sin årliga opinionsmätning om försvar och säkerhet.

Folkförankring av försvaret är viktigt. MSB:s undersökning visar att det svenska försvaret har stöd av tre fjärdedelar av befolkningen, samt att anställda soldater har större folkligt stöd än tillämpad värnplikt.

Stödet för yrkesförsvar steg till 39 % under år 2011. Det var 26 % år 2008 och 29 % år 2009. Därtill kommer svarsalternativet full frivillighet, som 13 % förordar.

Stödet för värnplikt är i undersökningen 35 %, en nedgång från 51 % år 2008, respektive från 41 % år 2009.

Natomedlemskap har stöd av 28 % i årets undersökning och 49 % är motståndare till svenskt Natomedlemskap.

Av de tillfrågade vill 36 % se oförändrade försvarsutgifter. Den siffran var 33 % år 2009 och 31 % år 2008. 25 % vill se en ökning av försvarsutgifterna, en nedgång från 32 % år 2009 och från 36 % år 2008. Siffrorna är därmed tillbaka till nivån före Georgienkriget.

Svenska folkets rädsla för terrorism är större än rädslan för Ryssland. Klimatförändringar och organiserad brottslighet oroar också människor mer. Noterbart är att utvecklingen i mellanöstern oroar människor mer än utvecklingen i Ryssland.

Två tredjedelar av de tillfrågade anser att Sverige absolut eller nog skall ha ett militärt försvar. Det är en förhållandevis konstant siffra, men lägre än för tio respektive 20 år sedan.

De exakta siffrorna skall säkert tas med en nypa salt. MSB pekar på att förändringar mellan två mätningar mindre än 5-6 % inte kan ses som statistiskt signifikanta. I flera av fallen här redovisade är förändringarna dock så stora eller större än så.

Här finns rapporten att ladda ned

Besök av Estlands president Ilves

I går eftermiddag hade jag besök på Försvarsdepartementet av Estlands president Toomas Hendrik Ilves.

Jag har mött honom tidigare, i samband med hans statsbesök i Sverige, för något år sedan. Han höll då ett tal i Uppsala om bl.a. Östersjöområdets utveckling och besökte den nordiska stridsgruppen i Enköping. Presidenten har ett stort intresse för och betydande kunskap om försvars- och säkerhetspolitik.

Gårdagens möte ägnades åt IT-säkerhetsfrågor, NBG 15, Natos kommande möte i Chicago, samt de försvarsnedskärningar och försvarsreformer, som nu präglar EU.

Estland hör liksom Sverige till de länder som skiljer ut sig inom EU, genom att inte göra betydande neddragningar av försvaret.

Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet utvecklas hela tiden och fler länder i norra Europa ansluter till mötena i Northern Group. När EU nu talar ”pooling and sharing” är det uppenbart att de konkreta samarbetsprojekten vanligen kommer att genomföras bilateralt eller regionalt. Det är lätt att samarbeta i det nordisk-baltiska sammanhanget.

Det är intressant att det nordisk-baltiska samarbetet fördjupas oberoende av andra säkerhetspolitiska ställningstaganden samt allianser länderna i övrigt har valt att delta i.

Jag gläds åt att presidenten för vårt grannland Estland prioriterar samtal om säkerhets- och försvarspolitik, när han är i Sverige.

Bilaterala möten i Österrike

I slutet av förra veckan var jag i Österrike för bilaterala möten med min österrikiske kollega, Norbert Darabos. Samtalen var mycket bra.

Österrike är mycket engagerat i insatser internationellt och fäster särskild uppmärksamhet vid Balkan. Våra länder har ett nära politiskt samarbete, inte minst i EU.

Darabos har lyft fram den svenska försvarsreformen som modell för den kommande reformen i Österrike. Särskilt vad gäller övergången till frivillig rekrytering. För Österrike är det därmed också relevant att följa den tyska reformen, som är lik den svenska.

Österrike står förutom försvarsreform också inför en neddragning av försvarsanslagen med cirka tio procent, vilket givetvis är en utmaning. Vi talade en hel del om ”pooling and sharing” av förmågor, för att möta utmaningar med anledning av neddragningar av försvarsanslagen inom EU, liksom vad som kan förväntas av Natomötet i Chicago i vår.

I fredags hade jag glädjen att höra till hedersgästerna på den österrikiska officersbalen i Wien. Det är en mycket speciell tillställning, med 3500 gäster samlade i det tidigare kejserliga palatset Hofburg. Till balen kommer förutom landets försvarsmaktsledning och egna officerare också representanter för andra länders försvarsmakter, politiker, diplomater och intresserade privatpersoner.

Besök Flygvapenmuseet i Linköping

Vi – medarbetare från Försvarsdepartementet och jag själv – besökte Flygvapenmuseet i Linköping häromdagen, i anslutning till mottagningsceremonin för Black Hawk på Malmen.

Museet är fantastiskt intressant och något jag gärna rekommenderar för alla med intresse för historia, flyg och försvar. Det är mycket välförtjänt att museet fått mycket uppmärksamhet och blev årets museum 2011.

Museet skildrar flygvapnets utveckling, såsom namnet säger. Där finns ett mycket stort antal flygplan och helikoptrar från olika tidsperioder.

Men museet har dessutom lyckats sätta flyget i perspektiv av den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och närområdet. Därtill speglar museet mycket väl det svenska samhällets utveckling och tidsanda under olika perioder. Besökaren stiger rakt in i svenska hemmiljöer under 1950-60-70 och 80-talen, där så autentiska miljöer som möjligt byggts upp för att förstärka den relevanta tidens nyhetsrapportering.

Redan detta motiverar mycket väl besök av skolklasser och ungdomar i syfte att levandegöra historien. För barn och ungdomar finns också en stor avdelning med experiment och upplevelser kopplade till flyg, samt flygsimulatorer – som verkligen lockar även vuxna att pröva.

Den kanske mest spännande delen, tillika museets huvudattraktion, är en utställning om DC-3:an. Historien om den svenska DC-3:an som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg 1952, motiverar i sig självt ett besök på museet. Att se det bärgade flygplanet ger anledning till reflektion kring tragedin. Där finns personliga ägodelar från besättningen och utrustning från planet. Utställningen ger också möjlighet till fördjupning i vad som hände DC-3:an.

Balan(s)

Håkan Juholt om försvarets budget i Sälen:

”Jag delar regeringens bedömning, att den ram som Försvarsmakten nu har, den är i linje med arbetsuppgifter man har. Jag ser inte framför mig varken nedskärningar eller ökningar av försvarsbudgeten, men å andra sidan, vi är inte i budgetdiskussion, budgetförhandling just nu. Jag ser inte framför mig varken ökning eller minskning av försvarsanslagen. Jag delar regeringens bedömning att den är i balans.”

Black Hawk är nu här

Den 1 juli 2010 beslutade regeringen, efter riksdagens bemyndigande, att anskaffa ett nytt medeltungt helikoptersystem.

Idag, den 17 januari 2012, överlämnades de första Black Hawk helikoptrarna till Försvarsmakten vid en ceremoni i Linköping. ÖB Sverker Göranson, USAs ambassadör Mark Brzezinski och undertecknad medverkade.

Andra kvartalet 2013 kommer svenska Black Hawk enligt planeringen att inleda insats i Afghanistan.

Anskaffningen av Black Hawk är unik på flera sätt.

Tiden från anskaffningsbeslut till leverans och operativ användning av Black Hawk är kort. Som jämförelse kan nämnas att beslut om anskaffning av helikopter 14 togs 2001 och den bedöms vara fullt operativ i alla versioner kring 2020. Helikopter 14 blir enligt Försvarsmakten en bra helikopter när den är klar, men den modell Sverige då valde för anskaffningen har nog inte underlättat färdigställande eller leverans.

Sverige köper Black Hawk helikoptrarna direkt från den amerikanska produktionslinan, med samma specifikationer som andra länder använder. Systemkostnaden blir ungefär hälften jämfört med utvecklingsprojektet helikopter 14, med dess särskiljande svenska specifikationer.

I Black Hawk avtalet ingår utbildning av piloter och tekniker i USA. Ett antal är redan färdigutbildade, nya utbildningsomgångar följer. Detta gör att Sverige snabbt kan börja använda de nya helikoptrarna. Det var en svensk pilot som flög Black Hawk vid överlämningen i Linköping idag.

Ett krav vid upphandlingen av det nya medeltunga systemet var att leveransen skulle ske snabbt så att insatsen med MEDEVAC-helikopter i Afghanistan skulle kunna fortsätta från andra kvartalet 2013, då helikopter 10B inte längre har uthållighet.

Men den nya insatsorganisation som Sverige nu bygger skall ha högre tillgänglighet och rörlighet än tidigare. Därmed behöver den taktiska rörligheten öka. Genom Black Hawk dubbleras Sveriges långsiktiga medeltunga helikopterförmåga. Det medger ökade möjligheter till stöd för det civila samhället.

Den svenska helikopterverksamheten har haft återkommande problem och utmaningar de senaste åren. Inte minst har de ständiga förseningarna av helikopter 10B och helikopter 14 reducerat förmågan och resulterat i återkommande omplanering av systemen. Detta har varit kostsamt utan att ge uthålliga lösningar. Helikopterflottiljen har trots dessa utmaningar gjort lyckade insatser i bl.a. Adenviken och Afghanistan.

När Black Hawk nu kommer finns en varaktig lösning för helikopterflottiljen på plats, som kommer att ge Sverige en avsevärd förmågehöjning. Sverige kommer att ha 53 nya och moderna helikoptrar fördelade på tre system. Vi kommer att ha 20 stycken helikopter 15, en lättare helikopter för främst utbildning och transport men som fungerade väl också i Atalantainsatsen. Därtill kommer 15 stycken Black Hawk och 18 stycken helikopter 14, vilka är medeltunga transporthelikoptrar.

53 helikoptrar är ca dubbelt så många som t.ex Finland och Norge har.

Jag hoppas att de nya helikoptrarna kommer bidra till att ge framtidstro och stabilitet, liksom ökad rekryteringskraft, för helikopterflottiljen.

Avslutningsvis. Många – i FMV, Försvarsmakten och Försvarsdepartementet – har gjort ett mycket bra arbete i att få Black Hawk anskaffningen på plats. Den amerikanska administrationen har verkligen gett den svenska anskaffningen och utbildningsbehoven högsta prioritet, vilket varit en förutsättning för dess förverkligande.

Med Black Hawk får Sverige en väl beprövad helikopter som används av andra länder såsom USA i insatser. Detta öppnar möjligheter till praktisk samverkan för att få ner kostnader och öka den operativa effekten av de svenska helikoptrarna, t.ex. på Marmal i Afghanistan.

Nej Juholt – SD fanns inte ens i riksdagen

På pressträffen i Sälen idag sa Håkan Juholt enligt Expressen följande: ”Det är en dyr reform som har drivits igenom, vi hade ett annat alternativ.” Och. ”Jag var beredd att göra en överenskommelse med regeringen, de valde att tillsammans med Sverigedemokraterna gå den här vägen.” Och. ”Nu är vi ett läge där vi har en statsminister som drivit igenom en ny försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna.”

Nej Juholt. Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades. Det skedde före valet 2010.

Och nej, socialdemokraterna hade inget eget alternativ alls till den nya insatsorganisationen. Håkan Juholt har därtill själv i rapport sagt att rekrytering på frivillig grund är här för att stanna.

Beredskapen ökar

Krigsförbanden är under försvarsreformsperioden bemannade med en stomme av ny anställd personal, kompletterad med värnpliktiga som stegvis skiftas ut de kommande åren i takt med nya anställningar av soldater.

Försvarsmakten har arbetat med att genomföra försvarsreformen i 2 år – av försvarsbeslutets 5 år.

Givetvis är inte den nya strukturen eller all ny personal på plats efter 2/5 av reformperioden. Värnpliktiga kompletterar insatsorganisationen under övergångsperioden. Så var tänkt från början. Den beredskapshöjning som reformen syftar till och som Svd skriver om idag är målet vid reformens slut. Det har aldrig utsatts av någon som ett mål för januari 2012 – 3 år före försvarsbeslutets utgång.

Men. Armén är nu på väg att inta högre beredskap än innan reformen inleddes 2009. De flesta förband kommer att ha 1 års beredskapstid. Innan reformen hade huvuddelen 3 års beredskapstid.

Skulle Sverige innan reformens slutförande behöva höja beredskapen skulle förbanden kompletteringsövas tillsammans med sin värnpliktspersonal. Det var för övrigt så hela den tidigare insatsorganisationen var uppbyggd. Där krävde två tredjedelar av förbanden upp till 3 års tid på sig, samt tillförsel av personal och materiel för att kunna användas.

Det finns utöver armén 40 bataljoner hemvärn och nationella skyddsstyrkor, med 22 000 soldater, med hög tillgänglighet. Det nya systemet med krigsförbandsövningar i hemvärnet har slagit väl ut och bidragit kraftigt till högre deltagande och goda utbildningsresultat.

Flyg- och marinförbanden har en väsentligt högre tillgänglighet. De har en hög andel soldater och soldater anställda på heltid. Transformeringen till det nya personalförsörjningssystemet med anställd personal närmar sig att vara färdig där.

Insatsorganisationen är väl personellt uppfylld. Under 2012 är den 52 800 personer.

Sverige har nu ca 4000 heltidssoldater (ska bli 6900) och Försvarsmakten har rekryterat nära 3000 deltidssoldater (ska bli 9200) med interimskontrakt. Detta förutom ca 9000 officerare och 22 000 i hemvärn med nationella skyddsstyrkor (ska vara 22 000).

Förbandens tillväxt är viktig att följa. Regeringens styrning av Försvarsmakten för 2012 lyfter fram att iståndsättning av hela krigsförband ska prioriteras av Försvarsmakten framför uppfyllnad av förband på bredden. Krigsförbandsövningar för stående och kontrakterade förband ska regelbundet genomföras från 2012, enligt regleringsbrevet.

Annonser