Archive for februari, 2012|Monthly archive page

Underlag om Gripen

Försvarsmakten lämnade idag underlag till regeringen i flera viktiga frågor. Allra mest aktuellt är kanske underlaget om framtidssäkringen av Gripen.

Försvarsmakten föreslår en uppgradering med bl.a starkare motor, Aesa-radar, längre räckvidd och förmåga till större vapenlast i enlighet med den konfiguration som brukar kallas E/F. Önskemålen överensstämmer med det som Schweiz önskar. Försvarsmakten pekar också ut vikten av en partner för att ekonomisk rationalitet skall finnas. Givet bl.a detta klaras uppgraderingen inom ram.

Försvarsmakten har haft en gedigen förberedelseprocess inför underlaget, där operativa och taktiska studier, liksom simuleringar genomförts och olika konfigurationer prövats i olika scenarier givet hur omvärlds- och teknikutvecklingen antas se ut.

Försvarsmakten anser att en utvecklad Gripen är det plan som bäst möter kraven för lägst kostnad.

De senaste dagarna har påståenden om förmågelyftet av Gripen förekommit i media. Jag vill understryka följade:

– Det är inte och har självklart aldrig varit aktuellt att anskaffa Gripen E/F anpassad för hangarfartygsbasering.
– Varken siffran 50 eller 60 miljarder kronor för förmågelyftet är eller har varit aktuell. Grunden för dessa siffror och varför de upprepas kan i vart fall inte jag härleda, dock har SAAB tidigare avvisat uppgiften som ”fullständigt orealistisk”.
-Behovet av uppgradering styrs inte av återstående driftstimmar på den gamla motorn, utan hur väl Gripen klarar sina uppgifter och att mätas mot hotbilden i en konfliktsituation.
-Den prestanda och de förmågor som var nödvändiga för tio år sedan eller ens idag är inte de samma som kraven på ett konkurrenskraftigt stridsflygplan i tiden 2020-2040. Försvarsmaktens studier visar detta mycket väl. Teknikutvecklingen går fort och på få områden går den fortare än inom stridsflyget. En utvecklad Gripen löser uppgiften, vilket också andra länders värderingar visar. C/D upphör att vara operativt och hotbildsmässigt relevant någonstans 2020-30.

Försvarsmakten har gjort ett mycket seriöst arbete med att ta fram underlag för Gripens framtidssäkring. Nu vidtar regeringskansliets beredning i frågan.

Annonser

Gratulerar!

Kronprinsessan Victoria och hennes prins Daniel har fått en dotter och därmed Sverige en ny prinsessa. Att få sitt första barn är för alla föräldrar är en mycket stor och omtumlande händelse.

Jag sänder mina allra hjärtligaste gratulationer och välgångsönskningar till de nyblivna föräldrarna kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Vi delar verkligen all er glädje idag! Välkommen lilla prinsessa!

Kustbevakningens nya fartyg i insats

De senaste åren har Kustbevakningen tillförts tre nya stora kombinationsfartyg, KBV 001, KBV 002 och KBV 003, för nödbogsering, brandsläckning och oljesanering. De är 85 meter långa och blir stegvis – inte minst i takt med ökad utbildning och övning – kapabla att utföra allt mer avancerade uppgifter och skall kunna bogsera fartyg upp till 100 000 ton.

Östersjön har omfattande trafik med handelssjöfart, särskilt oljetransporterna har ökat avsevärt. Fler och större fartyg trafikerar Östersjön. Kustbevakningen tillförs därför också fyra medelstora och fem mindre nya fartyg, liksom tre nya sjöövervakningsflygplan. Samtidigt byggs bättre förutsättningar för gemensam Östersjöövervakning genom SUCBAS- och Sjöbasissystemen.

För många presenterade sig Kustbevakningens nya stora kombinationsfartyg genom insatsen utanför Öland för några dagar sedan.

Trots svåra väderförhållanden kunde KBV 003 Amfitrite natten till den 17 februari bogsera det 83 meter långa lastfartyget Phantom till hamn i Oskarshamn. Fartyget hade svår slagsida efter förskjutning av lasten. Det blåste hård vind, det var kallt vilket kan leda till nedisning, det snöade samt var påtaglig sjögång vid tillfället. Att bogsera fartyg med slagsida är svårt och riskabelt.

Det fanns risk såväl för såväl totalhaveri som oljeutsläpp. Detta undveks alltså genom Kustbevakningens insats.

Vad som är mindre känt är att privata aktörer avböjde att bärga det havererade lastfartyget. Kustbevakningen var på plats med flera fartyg och lyckades genomföra uppdraget.

Ibland är det värt att uppmärksamma det som inte sker. Denna gång blev det inte utsläpp av olja och heller inget totalhaveri. Allt tack vare god insats av Kustbevakningen och KBV 003:s nödbogsering. Läs gärna mer om arbetet på KBV:s hemsida.

Förutsägbarhet viktigt för individen

Försvarsmakten är inne i en lärandeprocess vad gäller utbildning och anställning av soldater. En viktig lärdom menar jag är hur viktig förutsägbarhet för individen är både i utbildning och arbete som soldat.

Unga människor vet varför de söker sig till försvaret och vad de vill uträtta. De söker sig många gånger till förband som är inplanerade för rotation till insatser internationellt. De är ambitiösa och målmedvetna. De vill göra skillnad och pröva sina vingar genom utmaningar i insats. De låter sig inte alltid enkelt ominriktas mot annat än det de sökt sig till försvaret för. Gott så. Soldater som ställer krav kommer att bidra till ett försvar av hög kvalitet.

En soldat som sökt sig till GMU med sikte på att bli anställd på hel- eller deltid vill inte givet i ett sent skede ominriktas mot hemvärnet. Lika begripligt är att en person som sökt sig till marinen för att som sjöman utföra uppgifter i sjögående verksamhet inte vill ägna för mycket tid åt städtjänst. En heltidssoldat uppskattar högvakt och inser att viss vakttjänst ingår, men vill inte ägna alltför stor del av tiden åt detta.

Avhoppen i GMU har blivit färre. De var som störst i GMU2, då 24 procent. Under de senare värnpliktsåren var avhoppen 10-12 procent. Försvarsmakten har i sina antaganden utgått från avhopp om 15 procent från GMU. GMU3 såg 17 procent avhopp. Bättre än GMU2, men inte optimalt. En anledning till avhopp uppges vara att ett antal soldater med höga uttagningsvärden sökte GMU inriktad mot anställning som GSSK, men utbildningen kom att ominriktas mot hemvärn. GMU4 var liten, men såg knappt några avhopp alls.

Pliktutredningen räknade med att 30 procent av rekryterna inte skulle gå vidare i anställning efter GMU.

Förutsägbarhet är viktigt för oss alla, när vi väljer utbildning och anställning. Det är en central faktor för att motivera rekryter för GMU och anställning. Hemvärnet är verkligen en utmärkt verksamhet, men har man sökt och antagits till GMU för att bli anställd soldat så är man inställd på annat.

När unga antas till GMU kan man se det som ett ömsesidigt åtagande, där den enskilde anstränger sig för att göra sitt bästa under utbildningen och Försvarsmakten att ge utbildning av hög kvalitet för den inriktning som rekryten sökt sig och antagits till.

Bristande förutsägbarhet som i GMU3 är en barnsjukdom, men också en viktig lärdom. När soldaterna ute på förband steg för steg blir fler minskar trycket på återkommande högvakt eller vakttjänst. När soldatbefattningarna växer i antal kommer fler utbildas för att anställas. När erfarenhetsvärdena blir fler kan Försvarsmakten bättre sätta antagningskraven lagom högt (i GMU2 var uttagningskraven enligt Försvarsmakten lägre än utbildningen krävde, vilket låg bakom avhopp) och värdera hur många som behöver antas till utbildning och anställning.

Vilket flygplan är egentligen bäst?

I tidningen Blick am Sonntag intervjuades i helgen min schweiziske kollega Ueli Maurer.

På frågan om hur sannolikt det är att Gripen kommer till Schweiz? svarar Maurer: ”Jag uppskattar chansen till nästan 100 procent. Diskussionen nu handlar ju inte bara om flygplan, utan om att höja försvarsmaktens budget, alltså om frågan: Ja eller nej till Försvarsmakten? Parlamentet och – om det blir en folkomröstning – folket kommer att säga ”ja”, det är jag övertygad om.”
Han tillfrågas om de högre poängen i utvärderingen för Gripen E/F och svarar: ”Gripen uppfyller alla krav och imponerar särskilt genom ett optimalt pris/prestanda-förhållande.”

I Der Sonntag får Maurer frågan om Gripen är bättre än F/A-18. Han svarar: ”I ren acceleration är F/A-18 just nu bättre. När det gäller radar och sensorer är Gripen en ny generation. Det är en absolut hightech-flygmaskin och har en stor utvecklingspotential. För de kommande 30 åren är Gripen i vart fall bättre än F/A-18.”

I debatten ställs ofta frågan: Vilket stridsflygplan är egentligen bäst? Problemet är att sällan de nödvändiga följdfrågorna ställs: Bäst på vad? För vilka behov? Till vilken kostnad? Etc…

Länder har olika behov. Svaret på vilket stridsflygplan som bäst möter enskilda länders behov är inte detsamma för alla länder. Norge sökte, som jag då tolkade det, ett plan kapabelt för tyngre attackuppgifter i höga konfliktnivåer i ett autonomt uppträdande över fiendekontrollerat territorium.

Stealth kräver låg radarsignatur, men också radio- och kommunikationstystnad. Stealthegenskaperna bryts när lastluckor öppnas.

Gripen är ett lättare plan byggt som ett system av system, som ständigt kommunicerar med andra plan och mark. Det är multiroll, jakt-attack-spaning, med mycket kort omställningstid mellan olika uppdrag och roller. Det kräver mycket lite markpersonal, behöver mycket korta start- och landningssträckor och kan operera väl från vägbaser. Intressant nog har Brasilien ett liknande system med mindre baser i Amazonas.

Ett enmotorigt plan bär mindre last än tvåmotoriga, men har i Gripens fall högre driftsäkerhet och avsevärt lägre flygtimpris. Ingen har nytta av att flygplan behöver stå lång tid på marken. Motorn i E/F har väsentligt högre dragkraft än i C/D.

Gripen värnar territoriell integritet och suveränitet. Gripen har kvalificerade luftförsvarsegenskaper, mycket bra förmåga till övervakning, kontroll av luftrum och havsytor, samt spaning. Gripen fyller väl kraven för direktunderstöd av markförband och attack. Kort sagt, det möter mycket väl de behov vi har.

Det är intressant att Ueli Maurer lyfter fram sensorutvecklingen i Gripen. Sensorernas kvalitet är avgörande för den operativa effekten idag och än mer framöver.

Dessutom har stridsflyg sitt pris. Betalar länder istället låt säga 1.000 miljoner kronor per stridsflygplan, lär andra förmågor behöva prioriteras ned eller bort. För balansen i länders försvarsmakter och därmed för försvarens samlade operativa effekt spelar både anskaffningskostnad och flygtimkostnad betydande roll.

Den betoning Maurer gör av Gripensystemets totala ekonomi är sund och mycket likartad den bedömning Sverige gör.

Det är inte ovanligt att länder som valt de flera gånger dyrare alternativen snabbt får diskussioner om parallell anskaffning av billigare och därmed användbarare flygsystem. Eller ser problem med att ha råd att flyga systemen.

Också genom Gripens rationalitet i underhåll och färdigställande inför uppdrag (”turn around times”), får länder mycket möjlig flygtid av systemet.

Den dag ett stridsflygplan slutar utvecklas är den dag det börjar bli irrelevant. Det är därför ingenting konstigt utan tvärtom fullständigt rimligt, naturligt och nödvändigt att länder utvärderar nya versioner i takt med att tänkbara flygplan utvecklas vidare. Än en gång betonade Maurer alltså i helgen att Gripen möter alla landets krav.

Det är alldeles givet att ny motor med högre dragkraft, nya sensorer och längre räckvidd genom E/F-versionen av Gripen spelar in i testers utfall, relativt Gripen C/D, relativt uppsatta krav men också relativt konkurrenterna.

Varje land som söker anskaffa stridsflygplan gör genomgripande utvärderingar, skräddarsydda efter landets behov.

Fotnot: Översättning av texter från schweizisk media är gjord av ambassaden i Bern.

Starkt ekonomiskt resultat 2011 för Försvarsmakten

Försvarsmakten redovisar för 2011 ett positivt ekonomiskt resultat om ca 1,5 miljarder kronor.

För 2012 betyder 2011 års ekonomiska resultat att försvarets övningsverksamhet kan utökas jämfört med tidigare plan. Det är genuint positivt för kvaliteten i verksamheten.

I somras framkom oro för att Försvarsmakten skulle överskrida utrymmet på förbandsanslaget med ett par hundra miljoner. När 2011 summeras visar det sig att resultatet blev ett underskridande av ramen  – eller med mer vardagliga ord, ett ekonomiskt överskott – med mer än 400 miljoner kronor på detta anslag.

Ca en halv miljard kronor från 2011 räknar Försvarsmakten med att ta med sig in i 2012 års verksamhet, i enlighet med de regler som gäller för disposition av anslagssparande.

Försvarsmaktens slutliga resultat, som presenteras i den kommande årsredovisningen, föranleder några reflektioner.

Den första är att tiden med ständiga svarta hål i Försvarsmaktens ekonomi uppenbarligen är över. Myndigheten gör betydande ansträngningar för att ligga inom ekonomisk ram. Detta kan till del bero på politisk styrning, men avgörande tror jag är insikten om hur skadliga för verksamheten hastigt uppkomna svarta hål med påföljande panikartade bromsåtgärder är.

Den andra reflektionen är att även om överskott är avsevärt bättre än underskott så är det bästa för verksamheten såklart balans. Det finns trots avsevärda förbättringsåtgärder inom Försvarsmakten fortsatt anledning att förbättra ekonomistyrningen, så att man än bättre fortlöpande kan bedöma det ekonomiska läget.

En tredje reflektion är hur det ständigt visar sig att när ÖB och förbandscheferna gemensamt ser och tar sig an svåra utmaningar så blir resultaten och effekterna kraftfulla. Sedan må det gälla rekrytering av tidvis tjänstgörande soldater eller åtgärder för att förbättra ekonomin.

Läs mer på Försvarsmaktens hemsida.

Schweiz om Gripen igen

För den som vill följa debatten i Schweiz angående valet av Gripen lägger jag här två länkar.

Den första går till gårdagens pressmeddelande från det schweiziska Försvarsdepartementet:

Den andra går till nyhetsbyrån AP:s rapport från presskonferensen, som min kollega höll igår:

I TV4-inslaget igår, där jag medverkade, framgick inte att såväl Schweiz försvarsminister, ÖB och flygvapenchef igår tillbakavisade uppgifterna om att Gripen inte skulle uppfylla kraven.

Schweiz: Gripen mötte kraven

Schweiz står fast vid Gripen.

Min schweiziske kollega, försvarsminister Ueli Maurer, höll idag i en presskonferens där han tillbakavisade de senaste dagarnas uppgifter om att Gripen inte uppfyllt kraven i den schweiziska flygplansupphandlingen.

Presskonferensen kan ses på www.admin.ch

Ambassadör Per Thöresson (Bern), som kan frågan mycket väl, följde särskilt presskonferensen, och mina uppgifter nedan bygger på hans översättning.

Tillsammans med Schweiz ÖB och flygvapenchef redovisade försvarsminister Maurer hur utvärderingen gått till, en utvärdering där de nu läckta fyra år gamla protokollen bara varit en mindre del.

I den slutliga utvärderingen har Schweiz, enligt redovisningen idag, lagt till och värderat också de förbättringar i både prestanda och system som planeras genom och för Gripen E/F och kommit fram till att Gripen uppfyller alla operationella och tekniska krav. Alla flygplanstyper bedömdes utifrån framtida modifiering.

Gripen har dessutom, enligt redogörelsen idag, det överlägset bästa pris/prestandaförhållandet, sett till både pris och livscykelkostnader.

Schweiz hade, uppgav man, vid sitt beslut om typval haft alla relevanta fakta på bordet. Alla tre leverantörer ska också ha förklarat sig nöjda med hur utvärderingen har genomförts. 

Det hör dessvärre inte till ovanligheterna att den här typen av uppgifter sprids, när stora flygplansaffärer avgörs. Jag noterar också att försvarsminister Maurers presskonferens än så länge inte fått större spridning i Sverige.

Schweiz är en både kompetent och attraktiv kund, som många vill vinna.

Jag är, som jag tidigare skrivit här på bloggen, glad över att Schweiz valt just Gripen.

Schweiz kommer att kunna spela en viktig roll i den fortsatta utvecklingen av Gripenprogrammet. Båda länderna har mycket att vinna på ett strategiskt partnerskap. Det finns också naturliga möjligheter till gemensam utbildning, gemensamma övningar och samarbete inom andra försvarsmaterielområden.

Med ÖB på seminarium i Karlskrona

ÖB och undertecknad var i Karlskrona idag för att medverka vid ett seminarium om Försvarsmaktens nya anställningar av soldater och sjömän, samt samarbete med det civila samhället. Uppslutningen var mycket god på mötet som anordnades av Karlskrona, Karlshamn och Ronneby kommuner, Länstyrelsen, Region Blekinge och Försvarsmakten.

Överlag var bilden mycket positiv. De nya jobb för unga som Försvarsmaktens anställning av soldater och sjömän ger, är och ses som en betydande möjlighet för berörda kommuner. De ser också att samarbete mellan en rad olika aktörer lokalt behövs för att ta tillvara dessa möjligheter.

Richard Lindén från Fujitsu berättade om hur han i företaget har officerare som med sin ledarskapsförmåga arbetar tillsammans med tekniskt kunnig personal på ett framgångsrikt sätt. Flera lokala politiker hade perspektivet att Försvarsmaktens personal med sin kompetens kan bidra till att höja den lokala tillväxten genom koppling till näringslivet, under och efter den aktiva militära karriären.

Arbetsförmedlingen, som numera har avtal med Försvarsmakten, arbetar med perspektiv av Försvarsmakten som en viktig väg in på arbetsmarknden för unga.

Starkast intryck gjorde Josefin Nilsson, rekryteringsofficer på P7 och med erfarenhet från ISAF, tillsammans med Joakim Hafström, kock på HMS Sturkö, med sina erfarenheter av soldatrekrytering och arbete i Försvarsmakten. De talade om kamratskap och utveckling och bra villkor i Försvarsmakten. Genom dem fick seminariedeltagarna en bild av vilka som söker sig till försvaret och varför unga människor gärna vill verka där. Jag önskar fler fick ta del av deras berättelser.

På andra håll, som i Skövde, har liknande möten lett fram till bildande av lokala Försvarsmaktsråd. Så verkar kunna bli fallet också i Blekinge.

Landshövding Berit Andnor Bylund välkomnade och försvarsutskottets Annicka Engblom inledde seminariet med anförande om försvarsreformen.

Efter mötet besökte jag Törnströmska gymnasiet för att träffa elever på sjöfartsprogrammet. Försvarsdepartementet har två myndigheter i Karlskrona som kan vara av intresse för dem, Kustbevakningen och Försvarsmakten. Glädjande nog var flera elever intresserade av att söka GMU, samt senare anställning i marinen.

Minskat stöd i Finland för värnplikt

Stödet för värnplikt har minskat i Finland, enligt en undersökning som finska Planeringskommissionen för försvarsinformation, PFI, genomfört.

År 2002 var 80 procent i Finland för värnplikt. Stödet har nu minskat till 63 procent. Anledningen sägs vara att de militära hotbilderna försvunnit. Mikko Salasuo, dr i statskunskap vid Nätverket för ungdomsundersökning, säger i en kommentar till undersökningen i dagstidningen Helsingin Sanomat att trycket på en förändring av systemet kommer inom tio år.

Undersökningen presenteras samtidigt som Finland står inför en stor neddragning av försvarsanslagen.

Försvarets anslag dras ned med ca 250 miljoner euro, eller ca tio procent. Finlands budget närmar sig därmed 20 miljarder kronor, eller ungefär halva den svenska försvarsbudgeten.

Neddragningen uppges klaras genom nedläggning av sex stycken förband, genom att åtta förband slås samman, och med indragna övningar och minskade materielinköp. Det finska mobiliseringsförsvarets numerär minskas med en tredjedel. Antalet försvarsanställda minskas med ett par tusen personer. Värnpliktiga minskar i antal och utbildningen kortas med 15 dagar. Få värnpliktiga kan räkna med repetitionsövningar den kommande försvarsbeslutsperioden. Antalet övningsdygn och flygtimmar bantas.

Man ser i Finland att det kan bli en utmaning att materielförsörja en mobiliseringsorganisation om 250 000 värnpliktiga, med stöd av en budget om ca 20 miljarder kronor.

Finland har angett ökat nordiskt samarbete som en väg att minska sin försvarsneddragnings konsekvenser. Ökat nordiskt engagemang är till fördel både för Finland och Sverige. Vi samarbetar redan idag nära både på hemmaplan genom gemensamma övningar och i insatser internationellt, som Afghanistan.