Vilket flygplan är egentligen bäst?

I tidningen Blick am Sonntag intervjuades i helgen min schweiziske kollega Ueli Maurer.

På frågan om hur sannolikt det är att Gripen kommer till Schweiz? svarar Maurer: ”Jag uppskattar chansen till nästan 100 procent. Diskussionen nu handlar ju inte bara om flygplan, utan om att höja försvarsmaktens budget, alltså om frågan: Ja eller nej till Försvarsmakten? Parlamentet och – om det blir en folkomröstning – folket kommer att säga ”ja”, det är jag övertygad om.”
Han tillfrågas om de högre poängen i utvärderingen för Gripen E/F och svarar: ”Gripen uppfyller alla krav och imponerar särskilt genom ett optimalt pris/prestanda-förhållande.”

I Der Sonntag får Maurer frågan om Gripen är bättre än F/A-18. Han svarar: ”I ren acceleration är F/A-18 just nu bättre. När det gäller radar och sensorer är Gripen en ny generation. Det är en absolut hightech-flygmaskin och har en stor utvecklingspotential. För de kommande 30 åren är Gripen i vart fall bättre än F/A-18.”

I debatten ställs ofta frågan: Vilket stridsflygplan är egentligen bäst? Problemet är att sällan de nödvändiga följdfrågorna ställs: Bäst på vad? För vilka behov? Till vilken kostnad? Etc…

Länder har olika behov. Svaret på vilket stridsflygplan som bäst möter enskilda länders behov är inte detsamma för alla länder. Norge sökte, som jag då tolkade det, ett plan kapabelt för tyngre attackuppgifter i höga konfliktnivåer i ett autonomt uppträdande över fiendekontrollerat territorium.

Stealth kräver låg radarsignatur, men också radio- och kommunikationstystnad. Stealthegenskaperna bryts när lastluckor öppnas.

Gripen är ett lättare plan byggt som ett system av system, som ständigt kommunicerar med andra plan och mark. Det är multiroll, jakt-attack-spaning, med mycket kort omställningstid mellan olika uppdrag och roller. Det kräver mycket lite markpersonal, behöver mycket korta start- och landningssträckor och kan operera väl från vägbaser. Intressant nog har Brasilien ett liknande system med mindre baser i Amazonas.

Ett enmotorigt plan bär mindre last än tvåmotoriga, men har i Gripens fall högre driftsäkerhet och avsevärt lägre flygtimpris. Ingen har nytta av att flygplan behöver stå lång tid på marken. Motorn i E/F har väsentligt högre dragkraft än i C/D.

Gripen värnar territoriell integritet och suveränitet. Gripen har kvalificerade luftförsvarsegenskaper, mycket bra förmåga till övervakning, kontroll av luftrum och havsytor, samt spaning. Gripen fyller väl kraven för direktunderstöd av markförband och attack. Kort sagt, det möter mycket väl de behov vi har.

Det är intressant att Ueli Maurer lyfter fram sensorutvecklingen i Gripen. Sensorernas kvalitet är avgörande för den operativa effekten idag och än mer framöver.

Dessutom har stridsflyg sitt pris. Betalar länder istället låt säga 1.000 miljoner kronor per stridsflygplan, lär andra förmågor behöva prioriteras ned eller bort. För balansen i länders försvarsmakter och därmed för försvarens samlade operativa effekt spelar både anskaffningskostnad och flygtimkostnad betydande roll.

Den betoning Maurer gör av Gripensystemets totala ekonomi är sund och mycket likartad den bedömning Sverige gör.

Det är inte ovanligt att länder som valt de flera gånger dyrare alternativen snabbt får diskussioner om parallell anskaffning av billigare och därmed användbarare flygsystem. Eller ser problem med att ha råd att flyga systemen.

Också genom Gripens rationalitet i underhåll och färdigställande inför uppdrag (”turn around times”), får länder mycket möjlig flygtid av systemet.

Den dag ett stridsflygplan slutar utvecklas är den dag det börjar bli irrelevant. Det är därför ingenting konstigt utan tvärtom fullständigt rimligt, naturligt och nödvändigt att länder utvärderar nya versioner i takt med att tänkbara flygplan utvecklas vidare. Än en gång betonade Maurer alltså i helgen att Gripen möter alla landets krav.

Det är alldeles givet att ny motor med högre dragkraft, nya sensorer och längre räckvidd genom E/F-versionen av Gripen spelar in i testers utfall, relativt Gripen C/D, relativt uppsatta krav men också relativt konkurrenterna.

Varje land som söker anskaffa stridsflygplan gör genomgripande utvärderingar, skräddarsydda efter landets behov.

Fotnot: Översättning av texter från schweizisk media är gjord av ambassaden i Bern.

Annonser
%d bloggare gillar detta: