Förutsägbarhet viktigt för individen

Försvarsmakten är inne i en lärandeprocess vad gäller utbildning och anställning av soldater. En viktig lärdom menar jag är hur viktig förutsägbarhet för individen är både i utbildning och arbete som soldat.

Unga människor vet varför de söker sig till försvaret och vad de vill uträtta. De söker sig många gånger till förband som är inplanerade för rotation till insatser internationellt. De är ambitiösa och målmedvetna. De vill göra skillnad och pröva sina vingar genom utmaningar i insats. De låter sig inte alltid enkelt ominriktas mot annat än det de sökt sig till försvaret för. Gott så. Soldater som ställer krav kommer att bidra till ett försvar av hög kvalitet.

En soldat som sökt sig till GMU med sikte på att bli anställd på hel- eller deltid vill inte givet i ett sent skede ominriktas mot hemvärnet. Lika begripligt är att en person som sökt sig till marinen för att som sjöman utföra uppgifter i sjögående verksamhet inte vill ägna för mycket tid åt städtjänst. En heltidssoldat uppskattar högvakt och inser att viss vakttjänst ingår, men vill inte ägna alltför stor del av tiden åt detta.

Avhoppen i GMU har blivit färre. De var som störst i GMU2, då 24 procent. Under de senare värnpliktsåren var avhoppen 10-12 procent. Försvarsmakten har i sina antaganden utgått från avhopp om 15 procent från GMU. GMU3 såg 17 procent avhopp. Bättre än GMU2, men inte optimalt. En anledning till avhopp uppges vara att ett antal soldater med höga uttagningsvärden sökte GMU inriktad mot anställning som GSSK, men utbildningen kom att ominriktas mot hemvärn. GMU4 var liten, men såg knappt några avhopp alls.

Pliktutredningen räknade med att 30 procent av rekryterna inte skulle gå vidare i anställning efter GMU.

Förutsägbarhet är viktigt för oss alla, när vi väljer utbildning och anställning. Det är en central faktor för att motivera rekryter för GMU och anställning. Hemvärnet är verkligen en utmärkt verksamhet, men har man sökt och antagits till GMU för att bli anställd soldat så är man inställd på annat.

När unga antas till GMU kan man se det som ett ömsesidigt åtagande, där den enskilde anstränger sig för att göra sitt bästa under utbildningen och Försvarsmakten att ge utbildning av hög kvalitet för den inriktning som rekryten sökt sig och antagits till.

Bristande förutsägbarhet som i GMU3 är en barnsjukdom, men också en viktig lärdom. När soldaterna ute på förband steg för steg blir fler minskar trycket på återkommande högvakt eller vakttjänst. När soldatbefattningarna växer i antal kommer fler utbildas för att anställas. När erfarenhetsvärdena blir fler kan Försvarsmakten bättre sätta antagningskraven lagom högt (i GMU2 var uttagningskraven enligt Försvarsmakten lägre än utbildningen krävde, vilket låg bakom avhopp) och värdera hur många som behöver antas till utbildning och anställning.

Annonser
%d bloggare gillar detta: