Sveriges största ungdomsarbetsgivare

I torsdags besökte jag Karlskoga. Handelskammaren anordnade ett försvarsindustriseminarium, där SAABs VD Åke Svensson och BAEs Mike Smith, samt undertecknad inledningstalade. Samtalen inriktade sig på den mycket höga exportandel företagen numera har och om hur politiken bättre kan bidra till att öppna marknader och stödja exportsatsningar till ömsesidig nytta.

Den nya Försvarsexportmyndigheten, som inleder sin verksamhet den 1 augusti, kommer också att stödja små och medelstora företag, som finns som underleverantörer i de större företagens närhet, att nå nya marknader. Det var sammantaget ett givande möte.

I går mötte jag ett antal inspirerande MUF:are på Örebro Universitet, för att diskutera unga människors situation på arbetsmarknaden. Det är svårt för många unga att få tag på sommarjobb, vilket är nödvändigt för många studenter idag. Alternativet är att skriva in sig på sommarkurser för att klara hyran eftersom studielån då utgår, berättade dom.

Vi diskuterade särskilt det faktum att Försvarsmakten framöver ska rekrytera 4000 unga människor per år, när rekryteringen från i sommar ska ske på frivillig grund. 28 000 personer skall finnas i de nya stående och kontrakterade förbanden. Försvarsmakten blir därmed Sveriges största ungdomsarbetsgivare.

Therese Molander (Moderata studenter) och Emma Marcusson (MUF) tog upp frågan om hur vi mer effektivt ska nå ut med budskapet att unga kvinnor har en plats i försvaret. Hur man ska göra det mer attraktivt för kvinnor att söka sig dit? Det är viktigt att det finns synliga kvinnliga förebilder som berättar om den bredd på befattningar som finns inom försvaret.

Therese sa att hon till exempel skulle uppskatta om en kvinna från försvaret kom till hennes Mangementkurs och berättade om ledarskap inom försvaret – vilka jobbmöjligheter och utbildningar som finns inom Försvarsmakten.

Rekryteringen generellt och av kvinnor går mycket bra just nu, men det finns all anledning att lyssna till vad unga människor själva lyfter fram som centrala aspekter för att attrahera unga människor.

Ska ni riva upp stödet till veteransoldater, Anders Karlsson?

Jag har vant mig vid att oppositionen säger nej till alla reformer som ska ge Sverige ökad försvarsförmåga. De tre oppositionspartierna har bl.a. sagt nej till nya helikoptrar, nej till handlingsplan Gripen, nej till C17/SAC, nej till försvarets nya inriktning, nej till IO14 med dess balans av stående och kontrakterade förband, nej till stabila försvarsanslag, nej till likabehandling av kvinnor och män, nej till frivillig rekrytering och något parti har dessutom sagt nej till nya ubåtar.

Men ibland blir jag ändå häpen inför nej-sägeriets destruktivitet.

Socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet röstade i onsdags nej till den nya veteransoldatpolitiken. Inget eget alternativ presenterades av oppositionen.

De tre oppositionspartierna röstade därmed nej till större ansvarstagande för soldater som gjort insats för Sverige. De sa nej till bättre information och stöd till anhöriga. De avslog tidsobegränsat ansvar för skadade veteransoldater från Försvarsmaktens sida. De accepterade inte extra stöd till de svårast skadade soldaterna. De gick emot bättre samordning av samhällets stöd.

De avvisade vår vilja att bättre visa uppskattning för soldater som tagit risker för att värna andra. De sa nej till en veteransoldatdag, nej till ett monument för veteraner och nej till nya medaljer. Oppositionen sa nej till helheten med enda förklaring att det kan vara svårt ge medalj till rätt personer. . .

I debatten verkade oppositionens företrädare ett tag vara för en bättre veteransoldatpolitik – men de yrkade avslag och röstade sedan emot varenda veteransoldatreform.

Sverige har gjort internationella insatser sedan 1948. Socialdemokraterna har haft 50 år på sig att ta fullt ansvar för veteranfrågorna. Det har man inte gjort och när vi lägger förslag, så säger man nej till den första samlade svenska veteransoldatpolitiken.

Jag fick i riksdagen inte ens svar på frågan om socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet tänker riva upp det förbättrade stödet till veteransoldater om de vinner valet.

Därför ställer jag frågan igen, nu till försvarsutskottets ordförande: Tänker ni riva upp den nya veteransoldatpolitiken om ni vinner valet, Anders Karlsson? Och om inte, varför röstade ni i så fall nu nej?

Försvarsbeslutet gäller hela 2014

Idag skriver SVDs ledarsida om ”nästa försvarsbeslut 2012”. Det skall inte tas något nytt försvarsbeslut 2012.

Det nuvarande försvarsbeslutet gäller till utgången av 2014. Alltså i fyra och ett halvt år till.
Det innebär att nästa inriktningsbeslut riksdagen fattar kommer att tas låt säga våren 2014, för ikraftträdande i januari 2015.

Under den kommande mandatperioden kommer nuvarande inriktningsbeslut och IO14 att verkställas. Helt i enlighet med både regerings- och riksdagsbeslut.

Nordiskt samarbete om veteransoldatpolitik

Sitter på planet tillbaka från det nordiska försvarsministermötet i Bergen och skriver detta. Att flyga till Bergen måste höra till de vackrare resorna i världen. Snöklädda fjäll, djupblå hav och fjordar som skär djupt in i landskapet finns utanför fönstret.

Under mötet idag diskuterade vi nordiskt samarbete kring veteranfrågor.

I insatser som Afghanistan samverkar nordiska soldater dagligen. Sverige och Finland delar camp och verkar tillsammans, samt tillsammans med afghanska soldater. I många av de händelser vi läser om i tidningen av typen ”svenska soldater i strid” har också finska soldater varit med. Sverige stöder Norge med helikoptertekniker i Afghanistan. Vi delar alltmer av logistiklösningar i insatsen.

De nordiska länderna har ett gemensamt intresse av att sjukvårdskedjan fungerar, att omhändertagande på plats är så bra det bara går, och att hemtransport av skadade soldater fungerar. På samma sätt finns all anledning att samarbeta på hemmaplan och dela erfarenheter så att sjukvård, stöd och uppföljning är utvecklade på bästa sätt.

Norge, Danmark och Finland har ett perspektiv på veteranfrågor som går tillbaka till andra världskriget. För Sverige kommer erfarenheterna från insatser internationellt.

Den svenska riksdagen beslutade så sent som i onsdags om den första sammanhållna veteransoldatpolitiken.

Sverige har gjort internationella insatser sedan 1948, men det är först nu en genomarbetad och sammanhållen veteranpolitik kommit på plats. I detta sammanhang vill jag gärna ge Allan Widman ett erkännande, för hans engagemang i att utreda dessa frågor på ett mycket bra sätt.

När andra länder ser med intresse på den nya svenska veteranpolitiken och insikten överallt växer om vikten av att Sverige har välfungerande stöd för veteraner och därtill visar vederbörlig uppskattning för deras insatser, är det extra tråkigt att konstatera att Socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet i onsdags röstade mot alla veteransoldatförslagen i riksdagen.

I ord verkade de inse vikten av att stödet förbättrades, men i handling röstade de för avslag – utan att föra fram några som helst egna alternativ. Deras enda argument för avslag i motionen är att det är svårt att ge medaljer till rätt person. Det är en extremt dålig ursäkt för att säga nej till bl.a. bättre uppföljning, tidsobegränsad ansvar för veteraner för Försvarsmakten, bättre anhörigstöd och information. Frågan inställer sig om oppositionen tänker riva upp veteransoldatpolitiken om de skulle vinna valet? Inga besked har getts.

Nu har Sverige den nationella veteransoldatpolitiken på plats. Det är rätt, viktigt och riktigt. Att samarbeta med andra nordiska länder för att utveckla stödet till veteraner är naturligt. Vi arbetar vardagligen tillsammans i insatser. Det finska soldater upplever, det upplever också de svenska. Därmed följer att behoven av stöd på plats och efter hemkomst blir liknande. Dagens diskussion var ett första steg i att gemensamt höja ribban för den nordiska veteranpolitiken.

Försvarets inriktning gäller

Med anledning av Jan Björklunds utspel i SVD idag kan man konstatera följande:

*Riksdagen har beslutat försvarets inriktning och dimensionering för de kommande fem åren.

*Regeringen har beslutat försvarets inriktning och dimensionering för de kommande fem åren.

*Regeringen och riksdagen har beslutat försvarets budget och budgetförutsättningar för de kommande åren.

*Björklunds förslag i sak har prövats av Alliansen och avfärdats.

*Statsministern dömde av frågan, med anledning av ett liknande utspel om försvarets inriktning, redan i Sälen i januari.

*Björklunds förslag skulle kosta ett antal miljarder att genomföra. Att låtsas som att det vore gratis är liktydigt med en politik för svarta hål i försvarets ekonomi.

*Björklund har haft åtta budgetprocesser på sig att driva och finansiera ökade försvarsutgifter. Så har inte skett. Mediautspel ger inte försvaret nya resurser. Däremot skapar det osäkerhet i en organisation som just nu genomgår sin största omställning på decennier.

*Folkpartiet är det parti i Alliansen som drivit krav på reducering av antalet Gripenplan.

* Försvaret är inte inriktat blott för internationella uppgifter. Tvärtom. Den nya uppgiften är att enskilt och tillsammans med andra värna Sverige och svenska intressen, i landet, i närområdet och utom närområdet. Just närområdesperspektivet understryks i den nya inriktningen. Det nationella betonas mer – inte mindre – än tidigare.

*Försvaret kommer inte att bestå av en stor andel heltidsanställda, som det lätt går att dra ner på för att finansiera annat. Björklund säger att ”dyr heltidsanställning nästan är det enda som gäller”. Det är fel. 75 procent av soldaterna i armén skall vara kontraktsanställda, alltså deltidsanställda. Detta lyfte Allan Widman fram i riksdagen, så sent som igår.

*Vi har sett den här typen av utspel ett antal gånger nu, att Jan Björklund gång på gång ingår uppgörelser om försvarets inriktning för att sedan omedelbart försöka distansera sig från dem. Den som vill bedöma substansen i dagens utspel rätt gör därför klokt i att blicka tillbaka på tidigare utspel och se vad det blivit av dem.

För Nato-ledda insatser med Sahlin, eller mot Nato-ledda insatser med Ohly/Eriksson?

Miljöpartiets kongress beslutade enligt TT att ”Sveriges försvar ej ska kunna stå under Natobefäl”. Det innebär att Sverige redan av detta skäl skulle tvingas lämna såväl Kosovo som Afghanistan och vägra att delta i större internationella fredsinsatser. Detta eftersom FN saknar kapacitet att självt leda större insatser och är beroende av att bl.a. EU och Nato verkställer säkerhetsrådsmandat.

Splittringen i oppositionen gällande säkerhetspolitiken blir allt tydligare. Istället för att fördjupa det gemensamma inför valet, så fördjupar partierna just nu splittringen mellan sig. Miljöpartiet frånträder ingångna överenskommelser med socialdemokraterna på centrala punkter.

Så här står det i den rödgröna rapporten om säkerhetspolitik, som presenterades av partiledarna i Sälen i januari 2010:
”FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
När FN ger Nato i uppdrag att utföra fredsoperationer beror det ofta på att Nato har resurser och kunskap att leda komplicerade insatser. Vårt samarbete med Nato i FN-mandaterade fredsbevarande insatser är viktigt, men vi är tydliga med att Sverige inte ska delta i militära operationer som enbart har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.
Sverige bör fortsätta det samarbete med Nato som sedan flera år utvecklats, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser och utan att trovärdigheten för vår militära alliansfrihet undergrävs. Internationella operationer blir alltmer krävande och komplexa och det behövs därför en långtgående standardisering och samövning. Sverige ska inte tillåta Natoövningar på svenskt territorium om inte syftet är kopplat till FN:s internationella fredsoperationer.”

Så här sa Mona Sahlin i Sälen.

”Det har varit intressant att följa den förändringsprocess Nato har varit inne i, fortfarande är inne i och kommer att vara inne i under lång tid framöver. Från att ha varit en försvarsorganisation vars primära syfte har varit att försvara västeuropeiskt territorium har Nato, vilket alla här är medvetna om, gradvis ställt om för att möta den nya tidens globala säkerhetsfrågor.

Det här har varit en nödvändig omorientering. Den har också lett till att Sverige i dag har ett mycket väl fungerande samarbete med Nato.

För att möjliggöra svenskt deltagande i internationell krishantering är det viktigt att våra soldater tränas och samövas med andra länders soldater, vilket främst sker i samarbete just med Nato. Vi ska fortsatt vara aktivt engagerade i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.

Men Sverige ska aldrig, enligt oss, delta i en militär Natooperation som enbart baseras på Natos artikel 5, klausulen om den ömsesidiga försvarsgarantin.

Kring allt det jag har sagt nu är vi rödgröna ense.”

Men så var det alltså inte alls. De rödgröna var verkligen inte ense om detta. Förmodligen inte ens då, i januari 2010, när Sahlin höll talet, men än mindre idag efter miljöpartiets och vänsterns kongresser. Än en gång har en uppgörelse i en central säkerhetspolitisk fråga mellan de rödgröna visat sig inte hålla ens fram till valet.

Vikten av att de rödgröna lämnar gemensamma besked om vad som gäller ökar.

Linje 1, 2 eller 3 om Afghanistan?

Det finns nu tre linjer inom oppositionen angående den svenska närvaron i Afghanistan.

Linje 1 Socialdemokraterna.

”Min åsikt är att vi ska stanna i Afghanistan så länge vi gör nytta, så länge vi har ett tydligt uppdrag från Afghanistans regering och så länge FN vill att vi ska vara där. Det kan vara några eller många år”. Mona Sahlin.

Linje 2 Miljöpartiet

”Vi säger att Sverige kan och bör ta hem trupperna under nästa mandatperiod.” Peter Eriksson.

Linje 3 Vänstern

Det svenska ISAF-bidraget skall dras hem snarast. Detta enligt vänsterpartiets kongress.

Problemet är att socialdemokraterna och miljöpartiet redan i november 2009, och bekräftat så sent som i januari i år, gjort upp om någonting annat. Då sa socialdemokraterna och miljöpartiet att den svenska insatsen skulle utvärderas under hösten 2011 och därefter beslut om framtiden fattas.

Nu kräver både vänstern och miljöpartiet att beslut fattas ändå och att oppositionens utredning alltså ska föregripas.

Så här sa Mona Sahlin i Sälen i januari 2010: ” Jag vill att en översyn genomförs av det samlade svenska engagemanget i Afghanistan, vilket vi har föreslagit i riksdagen. Denna översyn ska slutföras hösten 2011 och ligga till grund för kommande riksdagsbeslut om en eventuell förlängning eller ett tillbakadragande av Sveriges militära insats i Afghanistan.” Det finns en riksdagsmotion av Urban Ahlin (s) och Peter Rådberg (mp) med samma innebörd.

Men att truppen skulle hem senast 2014 är ju vad Eriksson menat hela tiden, enligt honom själv. . . Med andra ord, miljöpartiet stod inte ens bakom överenskommelsen när den ingicks.

Sahlin markerade i helgen att ”min bestämda ambition är att vi före valet ska tala om för väljarna hur vi ser på Afghanistan”. Det är ett rimligt krav att så sker och jag utgår från att det också blir fallet.

Men det måste vara ett allvarligt problem för socialdemokraterna att gemensamma besked gällande Afghanistan redan har lämnats mer än en gång, både i riksdagen och i Sälen, men att överenskommelsen med miljöpartiet inte klarade sig värst länge.

Anställning av soldater tidigarelagd av Försvarsmakten

Försvarsmakten meddelar att det ekonomiska läget nu möjliggör att man kan tidigarelägga anställning av 300 soldater i de nya förbanden , från 2011 till 2010. Därtill aviserar man beslut om att tidigarelägga anställning av ytterligare 300 soldater.

Så här skriver general Jan Salestrand om årets första kvartalsrapport: ” En annan god nyhet är att det första kvartalsresultatet medger att vi tidigarelägger anställningen av 300 soldater från och med 1 augusti, anställningar som i planen var tänkta att ske först 2011. Om verksamheten fortsätter att utvecklas positivt så eftersträvar vi att tidigarelägga anställning av ytterligare 300 soldater, men beslut tas först senare under våren. Anställningarna ger bättre stabilitet i utvecklingen och bemanningen av vår nya insatsorganisation.”

Försvarsmakten gör väldigt mycket bra just nu, det nya försvaret och IO14 växer fram.

Överskott bestraffas av oppositionen

I Sveriges Radios Ekot i dag kan varken Anders Karlsson (S) eller Peter Rådberg (MP) förklara hur deras miljardnedskärningar på försvaret ska kunna genomföras eller vad de ska skära bort. Återigen ska man återkomma senare. Inga konkreta besked, inget underlag för väljarna att ta ställning till. Anders Karlsson erkänner: ”Jag kan inte garantera någonting. Det är klart att tar man bort två miljarder så måste ju det kännas i verksamheten”.

Det enda som står klart är med andra ord att med vänsterpartiernas politik skulle Sveriges försvarsförmåga minska kraftigt.

Angående försvarets framtida inriktning skriver oppositionen i sitt budgetförslag att reformeringen ska fortsätta – dock är det totalt oklart i vilken riktning de tre partierna vill gå. De använder och omfattar nu regeringens nyckelord för försvarets reformering, nämligen att den syftar till att skapa ett försvar med ”ökad användbarhet och tillgänglighet”. De avvisar dock alla reformer som gör det möjligt att faktiskt nå en ökad användbarhet och tillgänglighet. Ökad ”rörlighet” nämner oppositionen inte, men det är nog svårt att göra samtidigt som de tre partierna avvisar anskaffning av nya helikoptrar.

De tre oppositionspartierna hävdar att med dem vid rodret så skall reformeringen av försvaret emellertid ske på ett ansvarsfullt sätt. Jaha ja. Detta säger de rödgröna samtidigt som anslaget för 1:1, Förbandsverksamhet och beredskap, enligt dem ska skäras ned med 750 miljoner kronor. Detta kommer att leda till minskad användbarhet och lägre tillgänglighet. Det är inte ansvarsfullt.

Särskilt talande är att det enda motiv oppositionen för fram för nedskärningen är att ”På detta anslag finns redan idag ett stort anslagssparande, som enligt Försvarsmakten uppgår till 800 miljoner kronor för 2009”. Oppositionen skall alltså straffa Försvarsmakten för att den vänt underskott till överskott. Det är en politik som endast kommer leda till nya socialdemokratiska svarta hål i försvarets ekonomi.

Ett annat exempel på bristande realism är, som jag nämnt tidigare, att oppositionen tror sig kunna spara 540 miljoner kronor nästa år på anslaget 1:2 (Fredsfrämjande, NBG, Förbandsinsatser).

En stor del av kostnaden för ansvaret för att leda den nordiska stridsgruppen, inklusive Sveriges eget bidrag till NBG, belastar anslaget 1:1 och inte 1:2, som oppositionen tror. Sverige har hittills åtagit sig ramnationsansvaret för en stridsgrupp med tre års mellanrum och för en period om sex månader i taget, det är således inte en årligen rullande kostnad på anslaget.

Sänkningen av materielanslagen 1:3 och 1:4 med totalt nästan en halv miljard kronor kommer att få stora konsekvenser. Materiel skall tydligen enligt oppositionen köpas, men behöver inte underhållas. Materiel slits och kräver underhåll.

Minns hur försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson krävt att materiel producerad i Sverige skall väljas också när det är dyrare än fullgoda alternativ. Minns ropen på en försvarsindustristrategi – som uppenbarligen skall handla om vilka neddragningar som oppositionen skall görs. Nu röstar Anders Karlsson för att berörda anslag skärs ner med en halv miljard.

Anslag 2:1 Kustbevakningen vill oppositionen minska med 35 miljoner kronor. Konsekvenserna blir att Kustbevakningen behöver ställa av fartyg och säga upp personal. Detta påverkar kraftigt möjligheten att kunna bedriva effektiv miljöräddningstjänst och sjöövervakning.

En hel mandatperiod utan försvarspolitik från oppositionen

Socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet har nu missat sin sista chans att presentera en genomarbetad, preciserad, genomförbar och finansierad försvarspolitik för riksdagen. Hela mandatperioden har passerat utan att de har lyckats arbeta fram vare sig enskilda genomarbetade budgetförslag för respektive parti, eller ett gemensamt alternativ.

De tre partierna kommer nu att möta väljarna i höstens val utan en genomförbar försvars- och säkerhetspolitik. För att ge alla möjlighet att själva förhålla sig till kvaliteten i deras politik lägger jag nedan ut hela oppositionens text om försvaret i budgetmotionen. Mer än så finns inte.

S,V och MP:

”Besparingar på försvaret

Det militära försvaret – Försvarsmakten och dess stödmyndigheter – har under de senaste två decennierna genomgått en kraftig omstöpning. Nödvändiga, men många gånger smärtsamma, besparingar har gått hand i hand med utvecklande av nya förmågor och ökad kvalitet. Samtidigt har också den internationella dimensionen gått från att vara en perifer sidouppgift till att bli en av huvuduppgifterna för det militära försvaret.

Försvarsmaktens förmåga att genomföra väpnad strid ska utgöra grunden för att upprätthålla och utveckla det militära försvaret. De nödvändiga förändringarna i personal, materiel- och logistikförsörjning, liksom i insatsorganisationens utformning och beredskapssystem, ska ske på ett sådant sätt att de leder till ett militärt försvar med högre tillgänglighet och användbarhet samt en god balans mellan storlek och allsidighet.

Reformeringen av det militära försvaret måste fortsätta och leda till en mer användbar och tillgänglig insatsorganisation. Denna reformering måste emellertid ske på ett ansvarsfullt sätt.

Vi rödgröna partier gör bedömningen att en besparing på två miljarder kronor är rimlig. Den största besparingen görs i anslag 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap. På detta anslag finns redan idag ett stort anslagssparande, som enligt Försvarsmakten uppgår till 800 miljoner kronor för 2009. Inom ramen för förbandsanslaget kommer emellertid satsningar göras på frivilligverksamheten, de nationella skyddsstyrkorna samt på försvarets jämställdhetsarbete.

Anslaget till fredsfrämjande insatser under posten 1:2 minskas bland annat med anledning av att Sverige, med en rödgrön regering, inte kommer att åta sig ett nytt ramansvar för Nordic Battle Group. Beträffande anslagsposten 1:4 bedömer vi att en besparing på 445 miljoner kronor är möjlig. När det gäller besparingarna på Högkvarteret handlar det exempelvis om effektiviseringar i organisationen.”