Glädjande besked av Schweiz

Schweiz val av JAS Gripen är mycket glädjande för Sverige och är ett erkännande av svenskt flygkunnande. Jag välkomnar mer än gärna Schweiz till familjen av länder som använder JAS Gripen.

Att Schweiz, ett land med betydande högteknologiskt kunnande, väljer JAS Gripen är ett tydligt kvalitetsbetyg.

Baserat på över 120 000 flygtimmars erfarenhet vet Sverige att flygplanet är mycket konkurrenskraftigt och kostnadseffektivt – både att äga och att flyga. JAS Gripen möter därför nu ett betydande internationellt intresse.

JAS Gripen utgör ryggraden i det svenska luftförsvaret och JAS Gripen-systemet kan enligt riksdag och regering hållas konkurrenskraftigt även i framtiden.

Nu vidtar förhandlingar med Schweiz. Med ett slutligt avtal kommer Sverige och Schweiz att bli strategiska partners framöver.

Därmed kan kostnader för vidmakthållande och utveckling av JAS Gripen delas, till gagn för båda länderna och därmed för svenska skattebetalare.

Sveriges reform i linje med omvärldens reformer

SVDs ledarsida påstår idag att Försvarsmakten har rekryteringsproblem. Försvarsmakten har under den första tiden med frivillig rekrytering haft ca 28.000 sökande, till runt 2.600 GMU-platser. Rekryterna håller väl så god kvalitet som de värnpliktiga gjorde.

Vid årets slut kommer Försvarsmakten att ha 3.900 heltidssoldater och som det nu alltmer verkar nå sina mål också för deltidsanställda soldater, med interimskontrakt. Hemvärnet har redan nått 20.000 av sina 22.000 befattningar. Insatsorganisationen är under tiden uppfylld. Tidigare värnpliktiga skiftas gradvis ut då anställda soldater kommer in.

De nya förbanden blir stegvis operativa och användbara i takt med anställningar under de kommande åren. Till detta skall läggas att betydande nya materielsystem, som ubåtar, helikoptrar och splitterskyddade fordon anskaffas. IO14 har i PARP-processen utvärderats av Nato, med goda resultat både för den nationella och internationella förmågan.

Försvarsreformer tar tid. För Tyskland, som samtidigt som Sverige reformerar försvaret och dessutom i mycket näraliggande riktning, beräknas det enligt de uppgifter vi har ta 5-8 år. Precis som för Sverige alltså. Det går helt enkelt inte att ställa om så stora och komplexa organisationer på kort tid. Ingen reform startar med ett blankt papper, utan tvärtom med sedan länge etablerade strukturer.

IO14 ska bestå av 50.000 soldater. Den nya tyska insatsorganisationen kommer bli ca 185.000 man, den polska ungefär 95.000 och den brittiska lite mindre än den tyska. Sverige avviker alltså inte.

Numerärerna följer av att försvarsförmåga byggs med anställda och övade soldater och modern materiel som sammantaget ger kvalificerade förband. KFÖ-er genomförs nu över landet och ÖBs inriktning är att öva på högre nivåer.

Utgångsläget före reformen var en nationell insatsorganisation om 30.000 personer – varav 11.000 skulle vara användbara inom ett år och resterande 20.000 på upp till tre år. Och för det krävdes att nya pengar, ny materiel och ny personal tillfördes.

Därtill saknades sedan åratal en försvarsplanering för den då gällande organisationen. Om 2008 års Georgienkonflikt istället hade utspelat sig i vårt närområde så skulle Sverige först hösten 2011 i enligt med tidigare politisk styrning kunnat ha 30.000 man ur den nationella insatsorganisationen på fötter.

I stället för den ständiga nedskalning av den gamla insatsorganisationen som ägde rum under 15 års tid byggs nu en ny struktur med en helt annan tillgänglighet, kvalitet och användbarhet. Riktningen är entydig och delas av såväl politik som Försvarsmakt.

Försvaret anpassas för att möta de utmaningar, hot och kapaciteter som finns i vår omvärld och som vid en spänningshöjning skulle kunna riktas mot oss.

Vare sig inför försvarsbeslutet 2009 eller därefter har det funnits någon annan genomarbetad, finansierad eller genomförbar alternativ insatsorganisation föreslagen av något parti. Tvärtom är samsynen tämligen bred när förslagen nu betraktas.

Goda insatser i MES

Under besöket i Mazar-e Sharif hade dragningarna på PRT MES och hos COM ISAF NORTH på Marmal, mitt i all komplexitet, inslag av försiktig optimism.

Stöd har lämnats till de afghanska säkerhetsstyrkorna för planering och genomförande av operationer i syfte att förbättra säkerhetssituationen. Operationerna väster om Mazar-e Sharif har varit uthålliga och reducerat bl.a. kraften i motståndsgruppernas ledarskikt och rekrytering. Ett tusental motståndsmän har bytt sida och ingår nu i ett afghanskt reintegrationsprogram, förhoppningsvis uthålligt, som ISAF stödjer. Utvecklingen är dock skör och utmaningarna långt ifrån över.

De kommande årens överlämning av säkerhetsansvar och omvandling/reducering av den internationella närvaron måste ske med stor noggrannhet, för att utvecklingen skall stabiliseras.

Motståndsgrupperna inriktar sig på spektakulära våldsdåd, riktade mot det lokala afghanska och internationella ledarskapet. Antalet eldöverfall har gått ner. Vägbomber, IED:er, utgör ett allvarligt hot. Tack vare uppgifter från civilbefolkningen upptäcks och oskadliggörs en betydande del av dessa. Så har inte alltid varit fallet, men gott bemötande från de svenska soldaternas sida gör att det inte sällan kommer information från befolkningen om var IED:er kan finnas. IED:er förblir dock ett allvarligt hot mot ISAF och ANSF, och inte minst mot civila afghaner.

Väster om Sar-e Pul, i det så kallade treprovinsområdet där Faryab, Sar-e Pul och Jowzjan-provinserna möts, är situationen fortsatt komplicerad. Men vägar kan nu hållas öppna, där motståndet tidigare förhindrat rörlighet för såväl civilbefolkningen som för ISAF och de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Lokal polis och särskilda styrkor för att skydda lokal infrastruktur tillför förmåga i hold-fasen, då ett område skall kontrolleras över tiden. När operationer utförts för att försvaga motståndsgruppernas fästen kan inte ANA och ISAF bara lämna, då vandrar motståndsgrupperna in igen. Att det finns säkerhetsnärvaro kvar uthålligt är viktigt för att vinna lokalbefolkningens förtroende. Dessa nya styrkor kompletterar ISAF och ANSF, även om det inte är alldeles utan komplexitet.

ANA:s förmåga och numerär är i tillväxt. Afghanistan klarar dock inte självt att svara för den långsiktiga finansieringen eller utbildningen av de styrkor som nu byggs upp. Det kommer – som indikeras i den senaste ISAF-propositionen – att krävas stöd av ISAF-länderna också efter att överföringen av säkerhetsansvar fullgjorts. Militär skolverksamhet och bidrag till ANA Trust Fund är exempel på stöd som kommer att behövas.

I grunden är det bestående intrycket av besöket i MES detta: De svenska soldaterna på plats gör ett utomordentligt bra arbete.

Besök hos FS 21

När jag skriver denna blogg är jag på besök hos FS 21 i Afghanistan.

Förra gången jag var i Afghanistan åkte vi bl.a. ca 200 km längs ringvägen bort mot Sheberghan och vidare ner till Sar-e Pol. Vi besökte där PO:t (Provincial Office, med då lite drygt 20 svenskar) och fotpatrullerade på bl.a. marknaden. Vi besökte också distriktsguvernörens kontor för samtal om vårt gemensamma arbete för ökad säkerhet och utveckling i provinsen. På hemvägen var vi hos det svenska OMLT:t, som baserade på den amerikanska basen Mike Spann i Mazar-e Sharif.

Syftet med den här resan är främst att träffa den svenska kontingenten, FS 21, på plats i insatsområdet och att tala med soldater, förtroendemän och chefsgruppen. Jag mötte dem i våras, på Livgardet, innan de roterade ut i insatsen. Idén var att besöka Afghanistan i samband med detta, men resan ställdes in dagen innan av ISAF:s chef för det norra området (COM RC North).

Syftet är också att besöka den svenska helikopterenheten, som verkar från basen i Marmal, i Mazar-e Sharif. Helikoptrarna kom på plats i våras och har under lång tid varit en mycket efterfrågad resurs. Många minns diskussionerna under åren av leveransförseningar av de ombyggda helikopter 10B, innan de kom på plats. Men nu är de alltså på plats sedan i våras och används av ISAF främst för taktisk MEDEVAC i sjukvårdskedjan, dvs. transport av svårt skadade personer mellan olika sjukhusinrättningar i operationsområdet.

Helikopter 10B är i denna insats en ambulanshelikopter (MEDEVAC) som medför medicinskt utbildad personal, bl.a. läkare. Den har god mörkerförmåga och är mycket uppskattad av ISAF eftersom resurser för just taktisk MEDEVAC är en bristvara i norra Afghanistan.

2013 kommer helikopter 10B att ersättas av de Black Hawk-helikoptrar som Sverige nu anskaffar. Den första Blackhawk anländer till Linköping redan om ett par veckor. De första piloterna och teknikerna är redan utbildade i USA. Det kommer alltså ta endast ett par år mellan beslut om anskaffning och effekt i insats, vilket är lika roligt som anmärkningsvärt.

Black Hawk kommer att ge helt nya möjligheter till praktisk samverkan kring underhåll och logistik med andra länder i insatsen. Detta kommer att kunna användas för att öka den operativa effekten och samtidigt hålla den numerär som krävs för att sköta helikoptrarna låg.

Jag vill också peka på att Sverige understött den norska helikopternärvaron i Meymaneh med helikoptertekniker.

Jag reste också för att se hur den nyanskaffade taktiska UAV:n fungerar och används i insatsen. Den tillfördes så sent som i slutet av sommaren 2011 och ger en ökad och uthållig underrättelseförmåga till stöd för den svenska kontingenten.

Ett ytterligare syfte med denna resa är att möta COM RC North, den tyske generalen Kneip, för att få hans bild av säkerhetsläget och diskutera transitionsprocessens fortskridande och genomförande. Det är oerhört viktigt att överlämningen av säkerhetsansvar till afghanerna sker koordinerat mellan ISAF-länderna, den afghanska regeringen och ANSF. Vi behöver en bra bild av hur övriga länder i norra Afghanistan planerar sina styrkor framöver.

Till slut, den insats de svenska soldaterna gör har varit och är fortsatt mycket viktig. Jag vill understryka det nu när diskussionen mycket handlar om överlämnande av säkerhetsansvar till de afghanska säkerhetsstrukturerna. En förutsättning för detta är att vi stöder och utbildar de afghanska styrkorna så att de förmår planera, leda och genomföra insatser uthålligt i hela landet. En annan viktig sak är ett fortsatt förmågestöd på kritiska områden.

Hela Sveriges närvaro och insatser i Afghanistan bygger och har alltid byggt på modigt och uppoffrande arbete av svenska soldater, som under en rad år gjort avgörande insatser.

Politiken – regering och riksdag – är helt beroende av de insatser dessa kvinnor och män gör. Jag är stolt över dem och deras insats.

13 länder möts i Sverige

I morgon och övermorgon kommer mina ministerkollegor och andra företrädare för de nordiska och baltiska länderna samt Polen, Tyskland, Nederländerna och USA till Sverige. Totalt kommer delegationer från 13 nationer att diskutera gemensamma säkerhetsfrågor och ökat samarbete på försvarsområdet.

Det är det största försvarsministermöte som Sverige, utöver ordförandeskapet i EU, haft på mycket länge. Sverige är för närvarande ordförande i det nordiska försvarssamarbetet Nordefco och leder därför mötena under de två dagarna i Örebro.

Det är dels ett nordiskt försvarsministermöte, dels ett nordisk-baltiskt möte och dels ett möte med Northern Group, där de flesta länder i Norra Europa med Östersjö- eller Nordsjö- och Atlantkust ingår. USA kommer också att delta vid möten inom ramen för det nordisk-baltiska samarbetet.

I stora delar av Europa (Sverige, Norge och Estland undantagna) tvingas länder till kraftiga nedskärningar av sina försvarsanslag till följd av den finansiella krisen. Många länder är i behov av betydande försvarsreformer och många är ansträngda av åtaganden i insatser internationellt. Ökat samarbete kan ge ökad effektivitet och bättre resursanvändning, vilket hjälper länder att bevara och utveckla försvarsförmåga.

Det Nordiska försvarssamarbetet har stor dynamik, och studeras av andra länder i Europa när de utvecklar sina respektive regionala samarbeten. Det är bland annat mot den bakgrunden som våra möten nu ska ses.

På det nordiska mötet kommer vi att behandla möjligheten att genom Pooling and Sharing öka våra försvars förmågor och effektivitet. Möjligt ökat nordiskt samarbete i Afghanistan, stöd till afrikansk kapacitetsuppbyggnad och hur vi kan utveckla veteransoldatfrågor står också på agendan.

På det nordisk-baltiska mötet kommer vi att behandla fördjupat samarbete inom veteranfrågor, samt diskutera försvarets möjligheter att stödja civil krishantering, jämställdhetsfrågor i insatser, IT-säkerhet och energisäkerhet. I mötet mellan de nordisk-baltiska länderna och USA diskuteras säkerhetssituationen i Europa och närområdet, samt försvarsreform.

Samtliga deltagande 13 ministrar och nationsföreträdare kommer att ha ett gemensamt lunchmöte på onsdag för att diskutera den säkerhets- och försvarspolitiska utvecklingen i ett långsiktigt och strategiskt perspektiv.

Inom ramen för Northern Group, de nordiska och baltiska länderna samt Polen, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien, diskuterar vi utvecklingen av smart defence och det svensk-tyska initiativet i EU för ökad försvarsförmåga.

Tal på Rikshemvärnstinget i Södertälje idag

Hemvärnets utveckling är verkligen positiv.

Hemvärnet har redan tecknat väl över 19 000 nya kontrakt och räknar med att nå 20 000 under året. I den nya insatsorganisationen skall Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna nå 22 000 personer.

Hemvärnet stärks genom försvarets nya inriktning genom bättre utbildning och materiel. Det sker en utveckling till nationella skyddsstyrkor, samtidigt som den etablerade hemvärnsverksamheten finns kvar.

Genom inrättade av fyra regionala staber för markterritoriell ledning – som ÖB nyligen beslutade om – förbättras både försvarets ledningsförmåga och samverkan med det civila samhället.

En erfarenhet man kan dra av det nya personalförsörjningssystemet är att Hemvärnets lokala närvaro är mycket viktig. Redan genom att hemvärnsaktiva berättar om verksamheten och ställer frågan till unga människor – kan det här vara något för dig? – så stärks rekryteringen till GMU.

Hemvärnet gick före det nya personalförsörjningssystemet genom sin GSU, vilket gav många lärdomar inför dagens frivilliga GMU. Tillsammans med rikshemvärnschefen Roland Ekenberg besökte jag bland annat Villingsberg, där en bredare sammansättning åldersmässigt i gruppen prövades.

Efterfrågan på stöd från Försvarsmakten till det civila samhället kommer sannolikt att öka. Skogsbränder, översvämningar, snöstormar och eftersök är bara några exempel där breda resurser behöver användas. Hemvärnet är en viktig resurs för hela Sverige både i det militära och civil-militära perspektivet.

Dagens Hemvärn är och fortsätter att utvecklas till en kvalificerad del av den nya insatsorganisationen. De soldater jag möter är ambitiösa och ser ofta Hemvärnet som en väg in i Försvarsmakten och insatser internationellt. Det stärker hela försvarets rekrytering. För andra erbjuder Hemvärnet en möjlighet att verka i försvaret lokalt.

Säkerligen kommer hel- och deltidsanställda soldater att söka sig till Hemvärnet, efter avslutad kontraktstid. Säkert kommer också hemvärnssoldater att söka anställning som soldat.

Hemvärnet är en viktig del i folkförankringen av försvaret.

Första flygningen med helikopter 14

I dag besökte jag helikopterflottiljen på Malmen i Linköping. Sverige dubblerar de kommande åren den medeltunga helikopterförmågan, i takt med att nya helikopersystem tillförs försvarsmakten. Vi kommer därmed att ha lite drygt dubbelt så många helikoptrar, som tex Finland, allt för att öka försvarets taktiska rörlighet, men också ha förmåga att stödja det civila samhället.

Till Malmen kommer snart vårt nya system, helikopter 16, Black Hawk, att komma. Redan inom någon månad levereras de första individerna. I början på det nya året kommer helikopter 16 att flyga för första gången i Sverige. I andra kvartalet 2013 kommer helikopter 16 att inleda insats i Afghanistan. Redan nu har de första svenska teknikerna examinerats från utbildningen i USA och gjort väl ifrån sig. Pilotutbildning sker också i USA. Vi talar om ett par år mellan beslut om anskaffning och de första flygningarna i Sverige.

Idag finns fyra stycken helikopter 14 i Linköping, en tillhör industrin. De 18 individerna skall enligt nu gällande uppgifter levereras till 2015, och stegvis bli operativa i sina olika versioner. 2017 räknar Försvarsmakten med att den markoperativa versionen skall vara fullt operativ, den sjöoperativa 2020. Under 2016 räknar Försvarsmakten med att helikopter 14 skall kunna göra insats för första gången.

I maj 2011 flög Försvarsmakten helikoper 14 första gången. Man har nu med god marginal passerat 200 flygtimmar. I dag fick jag och mina medföljande möjlighet att flyga med den, under besöket i Linköping. Det var första gången gången helikopter 14 flög med passagerare.

Helikopter 14 som projekt har varit behäftat med problem och förseningar, inte minst beroende på särskiljande svenska specifikationer. Vi talar om två decennier mellan beslut om anskaffning och full operativ effekt.

Men Helikopter 14 som helikopter kan dock komma att fungera väl för Sverige, när den väl är färdig och problemen utlösta. Den bild helikopterflottiljen ger är mycket positiv, att man är övertygad om att helikopter 14 kommer att bli ett mycket bra system, när det blir operativt.

Helikopter 15 levererar effekt i insats och utgör lätt utbildnings- och transporthelikopter i Sverige.

När utvecklingen av helikopterförmågan är färdig kommer Sverige att ha mer än 50 nya och moderna helikoptrar till stöd för försvaret av Sverige, det civila samhället och insatser internationellt.

Historia och framtid i Strängnäs

Igår besökte jag Strängnäs. Vi inledde besöket på det nyöppnade museet Arsenalen, där en imponerande samling av Försvarsmaktens fordon från de senaste ett hundra åren visas. Där finns såväl Sveriges första stridsvagn, inköpt efter första världskriget som dagens moderna Stridsvagn 122, och det mesta som funnits däremellan.

Jag vill gärna säga att mitt intryck är att museet är mycket sevärt för alla med intresse för försvarsfrågor. Men inte bara för oss, utan för alla med historiskt intresse ger museets samlingar en mycket bra illustration till Försvarsmaktens utveckling och Sveriges säkerhetspolitiska utmaningar de senaste hundra åren.

Den kanske viktigaste uppgiften jag tror att museet långsiktigt kan fylla är att berätta för ungdomar om ett viktigt skede i Sveriges historia. Det oroar mig ibland att ett så sent skede som kalla kriget för unga kan te sig väldigt avlägset, ja rent av overkligt, mot bakgrund av hur vårt närområde numera ser ut.

Museet har också en avdelning där Sveriges internationella insatser skildras, från Kongo och framåt. Också här tror jag att museet kan bli en tillgång för t.ex. skolklasser. Men så uppskattar jag också alla försvarshistoriska museer och gläds åt att t.ex. Armémuseum utvecklats inte bara till ett högklassigt museum, utan också en central punkt för Försvarsmakten idag, där hemroterade kontingenter från Afghanistan medaljeras. Historien är viktigt för försvaret. Det är på den vi står när vi bygger framtiden.

Under kvällen mötte jag Södermanlands regementes officerares kamratförening på ett mycket välbesökt möte, där vi gick igenom försvarsreformen. Kloka frågor och bra diskussion i sammanfattning.